Del 5, Hur allting började

Dessa inlägg är ur mina anteckningar från den tiden.

Det visade sig inte vara så svårt att göra slut med min pojkvän. Det finns inget kvar av mig att sakna. Livet blir faktiskt lite lättare när jag är ensam med min ångest. Det blir vår. Jag sitter med M och jämför demokratinivå i partiprogram från Libanon. Solen skiner in genom hennes altandörr och jag känner lycka och harmoni. Altandörren står lite på glänt och kall vårluft blandas med lukt av jord. Fåglarna kvittrar och jag är fri.

Uppsatsen är snart klar, alla poäng fixade. Jag är så jävla bra och det spelar ingen roll om jag ligger och kvider på nätterna när jag klarar skolan och mitt liv. E verkar se hur bra jag mår och eftersom han ska gå i pension tycker han att vi kan skriva ut mig.

När han berättar det stannar allt upp. Jag bryter ihop men vill inte vara till besvär så jag säger inte emot. Det finns säkert någon annan som behöver min plats bättre. Jag som kan ta akademisk examen och allt. Jag som kan känna jordlukt genom altandörrar som står på glänt i vårsolen. Jag försöker titta på honom så att han förstår. Tror att han kan läsa mina tankar. Han ler när vi tar i hand för sista gången. Jag ler tillbaka.

När jag kommer ut i trapphuset får jag en impuls. Där och då förstår jag att vajrarna över stupet inte är dekoration. Att jag har en dödlig sjukdom. Och att bara jag vet om det.

Om du känner igen dig. Här kan du läsa om Vårdgarantin. Här har jag listat bra nummer att ha.