Ge en gåva

Cupcakes

I dag har min pojkvän haft födelsedagsfika för sin släkt här hemma. Trots att jag varit mentalt förberedd i två veckor blev det både karusell och bergodalbana i huvudet i morse. Tanken var att bjuda på cupcakes. Inte vilka cupcakes som helst: Leilas chocolate cupcakes.

Varning till känsliga läsare att gå in på den sidan – kan framkalla olustskänslor såsom dåligt självförtroende och mindrevärdeskomplex!

Vet inte vad som är sjukast – att jag fick för mig att göra dem, eller att jag faktiskt trodde på det. Hur som helst var det en dålig idé som kunde ha slutat i katastrof om jag inte fått en revolutionerande idé som resulterade i ett eget recept.

Härmed publiceras, exklusivt för er kära läsare,

“Toves 100% ångestfria special cupcakes”

Du behöver:

1. En människa.

2. Alla ingredienser utom en. Måste vara något man har i slutet, typ strössel (jag hade flyt, därav idén – jag saknade ugnsform).

Gör så här:

1. Ta fram recept på cupcakes.

2. Ta fram skålar och ingredienser, precis som att du skulle göra cupcakes.

3. Sätt på ugnen.

4. Säg högt “Oj, jag har ju glömt strössel/jordgubbar/grädde” etc. (låt fantasin flöda).

5. Invänta reaktion, har du tur säger människan att den kan börja så länge..

6. Gå ut genom dörren och kom inte tillbaka på länge (ungefärlig beräknad tid 35 minuter).

7. Ursäkta dig med att du är du.

Varför är detta en så bra idé tänker kanske skeptikern, varför inte bara säga nej på en gång?

Jo, det kan jag tala om. Jag vill nämligen leva i illusionen av att jag också kan vara lite Leila ibland, och de andra alternativen är:

1. Jag försöker vara delaktig, spiller, bränner, skriker och förmodligen kastar saker som går sönder.

2. Jag överlåter allt på den andre personen, men tassar runt fötterna på denne under hela baket medan jag ber om ursäkt för att jag inte hjälper till och kommer med olika töntiga ursäkter.

Med den här metoden kan jag känna mig delaktig utan att vara där. Jag gjorde ju både början och slutet – plus sprang ett ärende. Just den här gången blev det en promenad på stan i solen med klassiskt i lurarna, jag kom hem med massor av energi till gästerna.

För den utan tillgänglig människa: köp färdiga cupcakes, värm dem i ugnen och lägg något på toppen, då känns det som man gjort dem själv.

Om Tove
Jag har något så spännande som psykisk (o)hälsa. O:et betyder i mitt fall att jag har bipolär sjukdom och adhd. Vad det innebär ska jag berätta mer om i bloggen. Välkommen att följa min, ibland lite annorlunda, vardag!