Civil olydnad

Inspirerad av Katarinas förslag i ett tidigare inlägg, om att sätta upp vägvisar-skyltar, begav jag mig till Stockholms centralstation. Tanken var att utöva lite civil olydnad. Ett av mina favoritord.

Tyvärr tillämpar jag det alltför sällan. Jag skulle inte ens gå mot rött om det så vore tomt på bilar. Slå upp “präktig” i Svenska Akademins ordlista och möts av en bild på mig. En gång blev jag så trött på mig själv att jag beslutade mig för att göra något helt crazy. Det första jag kom på var att öppna alla luckor i min chokladkalender. Känslan av eufori som uppstod byttes snabbt ut av en sådan ånger att jag inte ens kunde påbörja galenskapen. Jag ryser fortfarande vid blotta minnet.

Men i dag var det dags. Här följer en liten bildpresentation:

Väl framme insåg jag att de satt upp en skylt sedan sist! Det är den svarta saken längst bort på bilden. Jag beslutade mig för att det ändå behövdes mer. Och som ni ser var det rusningstid, den där skylten försvinner ju bland allt folk. Och inte får man ju stanna upp för att se vad det står heller, då blir man snabbt klassad som lantis eller psyko. Jag är båda, därför kan man ofta se mig stå och glo lite här och var.

Jag vet inte var allt mitt mod kom från. Kanske var det min pojkvän som höll i kameran och antydde att jag var en feg fis. Ja må vara lantis och psyko – men en feg fis är jag inte!

Okej, jag vågade inte tejpa upp den. Men jag höll i den. En liten stund. Sen sprang jag mot den väl utmarkerade utgången.

Där fick de så de teg!