Bus capiunt

I dag bestämde jag mig för att prova på lite medveten närvaro. Det ska ju vara så inne nu. Med orden carpe diem ekande i huvudet begav jag mig till min vän som skulle bjuda på våfflor och cupcakes. Man kan ju bli medveten för mindre.

Jag tänkte mjukstarta genom att bara observera allt som hände runt mig, utan att döma. Bara notera. Jag kollade upp vilken buss jag skulle ta till pendeltåget ungefär fem gånger. Bara för att kunna vara riktigt närvarande. Jag fick bara tre hjärtsnörp. Ett för vantarna, ett för mobilen, ett när jag trodde jag satt på fel buss och ett när jag skulle kliva av (det blev visst fyra). Varje gång tänkte jag helt neutralt “oj, hjärtsnörp” och fortsatte som att inget hänt.

När jag skulle genom spärren till tåget ramlade mobilen ut på golvet. Jag noterade att det lät som att batteriluckan lossnade. Noterade att det inte var så. Plockade upp telefonen. Fortsatte sedan som ingenting hade hänt. På tåget fick jag fyra hjärtsnörp. Ett per station jag trodde jag missat att gå av. Väl framme kom en ny känsla. Eftersom jag inte visste om jag skulle gå till höger eller vänster kändes det som gråt när jag neutralt noterade känslan. Inte av det faktum att jag inte visste hållet, utan för att det helt enkelt var droppen. Jag noterade att det var droppen och ringde min vän som fick guida (det måste hon varje gång jag åker till henne).

Jag kan lova att hennes cupcakes skänker en den ljuvaste av alla närvaror. Jag riktigt njöt och noterade även detta. Sen var det dags att åka hem. Självklart lyckade jag, väl hemma, ta fel uppgång från tåget. Finns det två uppgångar tar jag alltid fel. Jag kallar det Toves Lag och det slår aldrig fel. Inte går det att lura sig själv heller, och ta den man egentligen tror är fel. Nej, sånt står Toves Lag över. En ny, välbekant känsla infann sig här. Arg-känslan. Jag noterade känslan och även det nya ljudet av mina steg. Liksom snabbare och argare.

Väl hemma igen kunde jag notera följande: det kanske funkar med medveten närvaro för de flesta. Men för min egen del föredrar jag lite omedveten frånvaro då och då. Min hjärna orkar inte en hel dags medvetande. Så varför denna hets? Gå in i vilken inredningsbutik som helst och möts av tio skavda skyltar med texten “Carpe Diem” hånleendes i ansiktet på en. Jag ska göra en egen “Bus capiunt” ska det stå på den. Det är också latin och betyder “Hinn med bussen”. Det räcker gott som motto.