5 000-bitars

Multitasking.

Jag har en superkraft! Jag kan göra kanske tio saker samtidigt. I alla fall teoretiskt..

Vad skulle annars anledningen vara till att jag i kväll tänkt skriva ett frilansjobb, en nyhetsartikel till jobbet, lussa, tvätta en matta, titta på film, sticka klart en mössa och mysa i soffan?

Dessutom hade jag tänkt skriva alla julkort just i kväll. Men först skulle jag bara göra dem. Sådär från scratch. Jag hade tänkt köpa sånadär tomma ark och klistra på bokmärken, guldhjärtan och skriva God Jul med vackra snirkliga bokstäver.

Oftast när jag har sådana kvällar slutar det med att jag gör ingenting. Och nu vill jag tillägga att jag är en person som ytterst sällan gör just ingenting. Ingenting är ett ord som hos mig väcker stort obehag.

Ibland hör man folk säga “det är så svårt att få ihop livspusslet” när de typ ska handla och tvätta på samma dag. Då vill jag bara säga “Jahadu, men har du provat med ett 5000-bitars?” Nä – skulle inte tro det. Nybörjare! (Oj, vad jag brusar upp mig).

Visst, jag har sagt det förr – det kan vara mycket roligt att vara hypoman. Men ibland blir jag så trött på mig själv. Varför har jag vid trettio års ålder inte utvecklat tidsuppfattning? Jag har googlat lite. Tydligen ska man redan vid 2,5 års ålder förstå saker som att snart betyder om en stund. Och vid 12-13 års åldern ska vår känsla för tid nästan vara fullt utvecklad.

Enligt mig har inte “var sak sin tid”. Och jag tänker inte finna mig i trams som att “låta tiden ha sin gång”. Nä, jag tänker sitta här i kväll med mitt 5000-bitars pussel och sura.

Sen om nån frågar vad jag har gjort i kväll tänker jag svara på ett stolt sätt att:

“Jag gjorde faktiskt ingenting, ibland måste man göra det också”.

Sådant får en bara att verka lite normal..