Om – min mamma

”Jag unnar dig ett glas vitt vin till maten,” säger jag till min dementa mor Ingrid, ”men jag vill inte att du ska dricka så mycket att du trillar och bryter dig. Då hamnar du på sjukhus och jag gissar att du aldrig mer kommer hem till din lägenhet igen.” ”Men”, säger mor, ”om jag inte kommer ihåg att jag redan tagit ett glas och tar mig ett till… vad händer då?” Vi tittar på varandra och skrattar åt det dråpliga i situationen – närminnet som är jättedåligt. Än så länge förstår hon det. Förr skulle hon vetat bäst men idag har hon släppt all prestige och visar både känslor, lyssnar och erkänner tillkortakommanden. ”Du mamma, du får väl känna efter. Du vet ju hur berusning känns och då får du helt enkelt avstå.” ”Ja, det kan du ha rätt i. Så kan jag göra.”