I FN:s konvention om barnets rättigheter står det att det är barnets föräldrar som i första hand ansvarar för att ge barnet vad det behöver och har rätt till. Men föräldrar måste också få stöd och backas upp i sitt föräldraskap, säger Eva Bellander, en av volontärerna vid Minds Föräldratelefon.
Under många år ägnade sig Eva Bellander åt internationellt arbete på Rädda Barnen, där hon de sista åren av sin yrkeskarriär jobbade med utbildningsprogrammet ”Positive discipline”, som handlar om att utbilda föräldrar i biståndsländer om hur de uppfostrar barn utan att använda fysisk och psykisk bestraffning.
Nu har Eva svarat i Minds föräldratelefon i ett och ett halvt år och säger att hon arbetar med en otroligt välutbildad grupp professionella, som arbetat mestadels inom barn och ungdomspsykiatrin, precis som hon. Många volontärer i Föräldratelefonen har arbetat på BUP och har en terapeutisk utbildning, flera sedan 1996 då Föräldratelefonen startades.
Efter en intervju fick Eva en kunnig handledare som introducerade henne i arbetet genom att hon fick medlyssna på hennes samtal. En gång i månaden handleder volontärerna och stödjer varandra i svåra samtal som vi fått. En gång per månad träffar de också sitt bollplank, radiopsykologen Allan Linnér. Han ger dem ett viktigt andningshål.
Vad motiverar dig att arbeta vid Minds Föräldratelefon?
I början av min yrkeskarriär arbetade jag som socialsekreterare inom kommunen och visste att jag hade en förkärlek för att arbeta med barn och familjer. Det kändes viktigt att fortsätta att engagera mig i något meningsfullt och få använda mig av alla de kunskaper som jag tillägnat mig under åren. Jag hörde talas om Mind av tidigare arbetskamrater som varit engagerade i organisationen på ett eller annat sätt. Efter att ha kontaktat Mind kände jag genast att jag ville jobba här som volontär.
Är det något särskilt du lagt märke till i samtal med föräldrar och anhöriga som ringer till Föräldratelefonen?
Jag, precis som de andra volontärerna, märker att samhällets resurser inte alls räcker till. Många föräldrar är mycket engagerade i sina barn och bekymrade när de inte får den hjälp de ser att barnen behöver. Vi ser också att det blir allt mindre skam- och tabubelagt att prata om psykisk ohälsa, det är positivt. Anonymiteten tillåter föräldrarna att vara mer öppna.
Vad handlar samtalen om?
Blandade saker. Jag hör ofta att barn fått en psykiatrisk diagnos på BUP och sedan får vänta länge på behandling. Många samtal handlar också om psykisk ohälsa inom familjen. Barn känner oro, har ångest, tvångstankar och depressioner. Föräldrar söker efter råd om hur de ska närma sig barnen och vägleda dem på bästa sätt, och behöver ofta hjälp att slussas vidare till lämplig anhörigorganisation. Flera samtal handlar om att barnet inte vill gå till skolan på grund av mobbning och att Elevhälsan behöver kopplas in. Ibland handlar samtalen om vårdnadstvister, där barn far illa av att föräldrar inte kan samarbeta.
Är det några samtal som är extra tunga?
Samtalen om vårdnadstvisterna är tyngst, när föräldrar anklagar varandra. Då brukar jag ge generella råd, ofta tackar de för att de fick prata och få råd. Samtalen avslutas oftast bra på det sättet, samtalet landade i något positivt som de förhoppningsvis kan applicera på den situation de befinner sig i.
Vad behöver föräldrarna främst när de kontaktar Föräldratelefonen?
Det handlar mycket om att lyssna och att ge stöd, vägleda och lyfta fram det positiva som finns att bygga på i samtalet. Jag brukar fråga om hur familjens nätverk ser ut när barnet mår psykiskt dåligt. Ofta kan lösningar finnas på närmare håll.
Har du några tankar kring att drygt 70 procent av de som kontakter er är mammor?
Generellt att mammor ser sig som den som har det yttersta ansvaret när det gäller deras barn.
Vad tänker du kring att det är 45 procent som saknar kontakter inom till exempel BUP?
Det handlar mest om att föräldrar behöver allmänna råd snarare än att ta kontakt med till exempel BUP. Många googlar efter svar och vet till slut varken ut eller in. De är osäkra i sin föräldraroll och vill gärna stämma av med någon expert att det tänker och gör rätt. Ofta handlar det om att kunna lyfta fram det positiva. Många gånger har de lösningen själv, men vrider och vänder mycket på problematiken. Barn vill inte ha föräldrar som är perfekta, det ger signaler att de själva behöver vara det, det är svårt för barn att leva upp till.
Varför tror du så många barn och unga mår dåligt i dag?
Jag tror inte bara att det handlar om att allt fler mår dåligt. Föräldrar söker hjälp och kontaktar vården i större utsträckning än tidigare eftersom det är mindre skambelagt att prata om psykisk ohälsa. Det kan vara så att ungas psykiska ohälsa synliggörs mer numera än för bara några år sedan.
Text och foto: Martina Kopra