Under de senaste årtiondena har stadsbefolkningen ökat kraftigt i hela världen och detta har ändrat människornas levnadsförhållanden dramatiskt. I de flesta stora världsmetropoler har stadsbornas möjlighet till regelbunden vistelse i naturområden minskat kraftigt och det finns en ökande andel människor som så gott som aldrig kommer i kontakt med vild natur.
Bland stadsplanerare, både i Sverige och i resten av världen, har det uppenbarat sig ett ökat intresse för de många fördelarna som grönska i den byggda miljön medför. Dessa fördelar inkluderar bland annat förbättrad luftkvalitet och dagvattenhantering, samt en minskad sannolikhet för mycket höga temperaturer i städerna.
Under de senaste femton åren har intresset för de hälsofrämjande effekterna av grönska i städerna ökat nästan lavinartat. Tusentals vetenskapliga studier runtom världen har rapporterat att mycket grönska runt bostaden kan förbättra befolkningens allmänhälsa och livskvalitet, minska risken för låg vikt hos nyfödda, dämpa symptomen av ADHD (hyperaktivitetssyndrom) samt förekomsten av olika beteendestörningar hos barn, reducera stress, depression och ångest, underlätta tillfrisknande efter operationer och minska allmändödlighet.
Det finns även mycket som tyder på att bostadsnära grönska motverkar förekomsten av fetma, typ-II diabetes och olika hjärt- och kärlsjukdomar. Dock ska man inte glömma forskningen, som uppmärksammar att grönare miljöer även kan medföra negativa hälsoeffekter som ökade symptom av pollenallergi, fler fall av fästingburna infektioner samt en högre risk för kroppsskador och kriminalitet. Dessa negativa hälsoeffekter kan emellertid i många fall motverkas med korrekt skötsel och genomtänkt planering av grön infrastruktur.
HUR HÄNGER GRÖNSKA IHOP MED HÄLSA? OCH VARFÖR BEHÖVS DET SÅ MÅNGA STUDIER?
Att ha mycket grönska runt bostaden eller ofta vistas i naturområden tros påverka hälsa genom ett flertal olika biologiska och beteendemässiga mekanismer. Vi vet inte idag vilka av dessa mekanismer som är de viktigaste, men det är mest sannolikt att dessa inte fungerar oberoende av varandra och att grönskans hälsofrämjande verkan är ett resultat av flera olika bakomliggande processer.
Att bo i gröna områden som är lämpliga för och lockar till ökad fysisk aktivitet är självklart hälsofrämjande, men ett flertal vetenskapliga studier har dessutom visat att fysisk aktivitet i grönområden ger större hälsofördelar än idrottsaktiviteter i den byggda miljön. Motion i naturmiljöer har kopplats till längre risk för vissa kroniska sjukdomar som fetma, typ-II diabetes och högt blodtryck, samt till bättre mental hälsa. Det finns dock olika sätt att ägna sig åt fysisk aktivitet, vilket kan göra det svårt att kunna fånga upp alla dessa aktiviteter när man genomför forskningsstudier. Till exempel får vissa människor sin huvudsakliga fysiska aktivitet genom aktiv transport (promenader, cykling osv) till jobbet eller till skolan, medan andra enbart motionerar på fritiden. Mer grönska i grannskapet verkar öka sannolikheten för både aktiv transport och för motion på fritiden.
Det finns dock andra viktiga faktorer, såsom avstånd, vägtäthet och trafiksäkerhet, vilka kan vara avgörande när människor gör valet mellan aktiv transport och bilen. Bor man utanför städerna kan det vara svårt att använda sig av aktiv transport till jobbet eller skolan på grund av stora avstånd och avsaknad av lämpliga cykel- eller gångvägar, trots att man omges av mycket grönska. Dessutom tenderar yrken som kräver hårt fysiskt arbete vara vanligare utanför städerna där det finns mycket grönska, samtidigt som personer i dessa yrken mindre sannolikt ägnar sig åt fysisk träning utanför jobbet – de kan därmed verka >>icke-aktiva<< i forskningsstudierna. Det är därför inte konstigt att olika studier kan komma fram till olika resultat och att man behöver många studier innan man kan uttala sig om grönskans effekter med säkerhet.
Förbättrad hantering av stressande situationer i livet och ökad mental återhämtning har föreslagits vara bland de viktigaste länkarna mellan grönska och bättre hälsa. Forskarna har föreslagit att grönskan påverkar hur organismen reagerar på fysiologisk stress. När en person är stressad ökar bland annat utsöndringen av hormonet kortisol. Mycket stress med kroniskt förhöjda nivåer av kortisol förknippas med en rad olika sjukdomstillstånd (till exempel högt blodtryck, ökad fettpålagring på midjan, diffusa magproblem och insulinresistens) och med försämrat immunförsvar.
Det finns några få studier som tyder på att vistelse i grönska direkt påverkar nivåerna av kortisol, men också här kan det vara svårt att komma till entydiga resultat på grund av den naturliga variationen hos kortisolhalterna i människokroppen. Dock finns det hundratals studier som indirekt kopplar grönska till förbättrad stresshantering och ökad avslappning. Dessa studier visar till exempel att exponeringen för grönska kan leda till ökat psykiskt välbefinnande, minskade symptom av mental stress, längre förekomst av psykiska sjukdomar, förbättrad sömn och en allmänt bättre mental hälsa.
Högre andel grönska har också föreslagits motverka effekterna av ett flertal hälsofarliga miljöexponeringar som till exempel föroreningar i luft och vatten, buller, översvämningar och överhettning av städerna. Dessa negativa miljöexponeringar har kopplats till förekomsten av, bland annat, mag-tarminfektioner, lung- och andningsvägssjukdomar, metabola sjukdomar och hjärt- kärlsjukdomar. Gröna växter tros kunna påverka antingen halterna eller konsekvenserna av dessa föroreningar eller konsekvenserna av dessa föroreningar och på detta sätt även minska ohälsan som kopplas till dem. Till exempel verkar personer som bor i ett grannskap med mycket grönska vara relativt mindre besvärade av buller än de som bor i ett område utan inslag av natur. Värmerelaterad dödlighet under värmeböljor har visats vara lägre i grönare stadsdelar. Stadsgrönska, särskilt träd, har även föreslagits kunna förbättra luftkvaliteten genom bortfiltrering av föroreningar. Hur effektiv denna process är och i vilken utsträckning den bidrar till bättre stadsluft, är emellertid fortfarande oklart.
TILLGÅNG TILL OCH ANVÄNDNING AV GRÖNSKA
I internationella sammanhang pratar man ofta om ojämlikheten i tillgången till grönska mellan rika och fattiga stadsdelar. Detta är även ett problem i många svenska samhällen, men sambanden kan vara mer komplexa än så. I Stockholms kommun till exempel är förhållandena de motsatta – de rikaste kvarteren har lite grönska runt bostaden och de fattigaste har mest. Anledningen till detta är att centralt boende i Stockholm är dyrt – personer med dålig ekonomi har inte råd att bo där. Samtidigt finns det mindre grönt runt husen i den tättbebyggda stadskärnan, än i de något billigare boendeområdena i utkanten av kommunen.
Hälsoeffekterna som kopplas till avsaknaden av grönska kan dock skilja sig mycket beroende på om man är fattig eller rik. Detta beror på att ju mer tillgångar en person har, desto större är möjligheten att kompensera för avsaknaden av bostadsnära natur, genom att till exempel äga en sommarstuga eller åka på skid- och semesterresor. Detta förklarar varför man ofta hittar särskilt starka samband mellan mängden bostadsnära grönska och hälsa i de socioekonomiskt utsatta områdena, medan sambanden kan saknas helt i de rikare stadsdelarna.
Att ha ett naturområde på gångdistans från bostaden ökar sannolikheten för att människor använder detta område, men även aspekter som ålder, kön och områdessäkerhet påverkar människors vilja och möjlighet att ta sig ut till naturen. Dessutom har uppväxtmiljö och kulturell bakgrund visats ha en stor betydelse för om, och på vilket sätt, en individ använder sig av och värderar grönområden. Grönska i städer är generellt vanligare och mer uppskattat i norra Europa än på mer sydliga breddgrader, vilket säkerligen påverkar våra vanor när det gäller att utnyttja grönytor. Vetenskapliga studier visar också att föräldrarnas attityd till grönska påverkar hur barnen använder naturen, vilket gör att många kulturella skillnader kan bestå över flera generationer.
SAMBAND MELLAN MER GRÖNSKA RUNT BOSTADEN OCH BÄTTRE MENTAL HÄLSA UNDER COVID-19 PANDEMIN
Under det senaste året har länder över hela världen vidtagit åtgärder för att begränsa sjukdomsöverföringen av covid-19 genom att på olika sätt minimera fysisk kontakt mellan människor. Dessa åtgärder har dock påverkat ett mycket bredare spektrum av människors liv än sjukdomsspridningen. Ett exempel på konsekvenser är ökad ensamhet och social isolering, vilket kan leda till ökad psykisk ohälsa på längre sikt.
I en färsk enkätstudie som utfördes under våren 2020 i Stockholms län, hittade vi samband mellan mer grönska runt bostaden och bättre mental hälsa, ökat välbefinnande och färre symtom av depression, ångest och stress. Studien visade också att antalet individer som besökte naturområden en eller fler gånger i veckan var betydligt högre under än före pandemin. Liknande resultat har rapporterats även i en bulgarisk studie, där forskarna studerade psykisk ohälsa hos universitetsstuderande som tvingades att självisolera hemma på grund av covid-19.
Studien visade att det fanns ett samband mellan högre andel grönska som studerande kunde se genom sitt fönster och minskade symtom av depression och ångest. Utöver detta visar en ny japansk studie att mer grönska i grannskapet under pandemin kunde förknippas med bättre självkänsla, högre livstillfredsställelse och lycka, samt med lägre förekomst av depression, ångest och känslan av ensamhet hos invånarna.
En sak tycks stå klart efter denna genomgång och det är att grönska och natur har en positiv inverkan på människors psykiska välbefinnande, oavsett om man bor i en tätort eller på landsbygden, och att tillgång till natur spelar en viktig roll under pandemin.
En text av Mare Löhmus.
Mare Löhmus är docent och forskare inom miljömedicin på Institutet för Miljömedicin, Karolinska Institutet. Forskningsområde: Grönskans hälsofrämjande effekter, hälsoeffekter av förändrat klimat.
