Den 31 maj fick vi ett brev. I brevet berättade Lisela om när hennes lillebror tog sitt liv. Och om hur sorgen blev kampanjen “No shame” och en gåva till Mind och tre andra organisationer.
“Efter att min lillebror Alexander tog sitt liv den 20 maj förra året så kom jag efter en tid till insikten att jag på något sätt ville försöka påverka och bidra med det jag kunde för att försöka hjälpa och förändra.
Min lillebrors suicid kom som en stor käftsmäll, ingen i hans närhet, varken familj, vänner, kollegor eller lagkamrater hade förstått eller märkt hur dåligt han måste ha mått. Han gjorde detta utan minsta förvarning och lämnade oss alla med tusen frågor.
Men jag tror att det var skammen som gjorde att han inte ville berätta för någon hur han måste ha mått. Den här skammen vill jag, precis om så många andra, att ska försvinna.
Detta resulterade i att jag efter en tid startade projektet ”No Shame”.
En del i det projektet var att sälja armband med det viktiga budskapet där vinsten oavkortat skulle gå till föreningar och organisationer som arbetade med frågor som rör ämnet psykisk ohälsa och suicid. Budskapet är tydligt, No shame (ingen skam). Ingen ska behöva skämmas mer för sin psykiska ohälsa och man ska veta att man inte är ensam.
I och med armbanden så vill jag att vi runt omkring stolt och tydligt visar att vi finns där, för jag vet av egen erfarenhet att när man själv mår dåligt så är det inte alltid så lätt att ta första steget och berätta för andra om hur man mår. Därför är det så viktigt att vi andra runt omkring tydligt visar att de har en samtalspartner och en stöttepelare i oss. Visa att ingen behöver skämmas, även om samtalsämnet kan kännas tungt och svårt. Jag vågar lyssna och stå kvar.
Jag startade projektet den 2 mars och det gick i mål den 20 maj, på Alexanders årsdag. Idag är över 1300 personer stolta fanbärare av armbanden och det viktiga budskapet. Slutsumman landade på 110 000kr som jag valt att dela lika (27 500kr) mellan följande organisationer; Suicide zero, Mind, Hjärnfonden och SPES.
Även om jag är så glad att kunna skänka en liten del till ert fantastiska arbete så har antalet kronor inte varit det viktigaste för mig i det här projektet. Utan det har varit att se hur människor vågar öppna upp sig och berätta om sina tankar och egna erfarenheter om ämnet psykisk ohälsa.
En av alla starka historier jag fått dela är en kvinna som berättade för mig att efter hennes självmordsförsök så la hela släkten locket på. Ingen pratade om det som hade hänt eller varför och hon upplevde det som att man skämdes och tyckte att det var väldigt svårt att prata om. Hon förklarade hur No Shame hade fått henne och hennes familj att våga prata om detta nu och hur lättad alla berörda hade blivit av att kunna ventilera detta med varandra.
Jag vill att vi vågar prata om jobbiga saker, vid köksbordet, i arbetsrummet, i omklädningsrummet och i klassrummen.
Jag vill att vi vågar prata om jobbiga saker, vid köksbordet, i arbetsrummet, i omklädningsrummet och i klassrummen. För jag tror att om vi delar våra historier och om de bemöts med medmänsklighet, respekt och empati, då kommer också skammen skrumpna ihop.
Jag tycker att ni på olika sätt gör ett fantastiskt arbete i en gemensam fråga. Och jag tror det är viktigt att vi gör just så, bemöter den här frågan från så många olika håll som möjligt men strävar mot samma mål – att öka kunskapen och bryta tabun/skammen mot psykisk ohälsa.
Jag vill skänka de här pengarna till er i minne till min lillebror Alexander och för alla andra som lidit eller kanske kommer lida av någon form av psykisk ohälsa. Och för att jag på riktigt tror att vi tillsammans kan göra framtiden till något bättre.
Mina varmaste hälsningar / Lisela”
Ett stort tack till Lisela
Ett stort tack säger vi på Mind till Lisela som så modigt berättat om det vi inte annars talar om.
