Sverige behöver en återhämtningsplan för psykiskt välbefinnande

MINDS FEM KRAV NÄR RESTRIKTIONERNA SLÄPPER

Trycket på Minds självmordslinje är större än någonsin. Efter pandemin kan Sverige och andra OECD-länder konstatera en betydligt starkare negativ effekt på den psykiska hälsan bland personer som saknar sysselsättning eller lever i socioekonomisk utsatthet.

I flera länder, som Storbritannien och Nya Zeeland, har regeringar tagit politiska helhetsgrepp för att hantera pandemins följdverkningar på människors psykiska hälsa.

– Sverige bör följa efter och upprätta en nationell återhämtningsplan, säger Minds generalsekreterare Karin Schulz.

– Vi saknar ett systematiskt helhetsgrepp, nya mer flexibla och individanpassade metoder och en större arsenal av insatser för att angripa den psykiska ohälsans grundorsaker. Psykisk hälsa måste få betydligt större utrymme i svensk social-, välfärds-, arbetsmarknads- och ungdomspolitik, säger Karin Schulz.

När smittskyddsrestriktionerna nu släpper den 29 september känner Mind, som Sveriges största organisation inom psykisk hälsa, ett ansvar för att belysa riskerna med att beslutsfattarna andas ut. Därför vill Mind uppmärksamma fem områden som nästa regering har att ta ansvar för.

1. Ge ett statsråd uppdraget att främja psykiskt välbefinnande

Att främja psykisk hälsa är en akut, komplex och tvärsektoriell fråga som kräver mandat att identifiera och peka på behov och åtgärder inom samtliga politikområden. Den nya statsminister som tillträder i vinter bör ge ett statsråd i särskilt uppdrag att samordna och inrikta politiken för att främja människors psykiska välbefinnande, samt att skyndsamt upprätta en holistisk återhämtningsplan för att förebygga psykisk ohälsa och förhindra självmord i pandemins kölvatten.

2. Upptäck de särskilt utsatta – ge trygghet, stöd och vård

Pandemin har förstärkt de ojämlika livsvillkor som finns mellan olika grupper i samhället. Sambandet mellan psykisk hälsa och socioekonomisk status, inkomst, sysselsättning och ekonomisk otrygghet är väl känd sedan tidigare. För att främja psykiskt välbefinnande och förebygga psykisk ohälsa och självmord måste särskilt utsatta grupper på ett mer systematiskt sätt uppmärksammas, fångas upp och ges adekvat stöd och vård. Satsningar som säkrar människors ekonomiska trygghet bör prioriteras, och socialtjänsten bör med förtydligat uppdrag och motsvarande resurser arbeta uppsökande och förebyggande i samverkan med andra myndigheter och instanser där sårbarhetstecken kan uppmärksammas i ett tidigt skede, såsom av förskolan, skolan, sjukvården, Polismyndigheten och Kronofogdemyndigheten.

3. Förstärk vården vid psykisk ohälsa – behovet är akut

För att vården vid psykisk ohälsa ska bli likvärdig, patientcentrerad, tillgänglig och högkvalitativ krävs mer resurser, kompetens och bättre organisatoriska förutsättningar. Redan innan pandemin saknades kapaciteten att möta människors efterfrågan på vård och stöd med anledning av psykisk ohälsa. Med en växande vårdskuld och en utbredd psykisk ohälsa i befolkningen är behovet av förstärkningar akuta. Hälso- och sjukvårdspolitiken behöver i större utsträckning präglas av ett holistiskt perspektiv på hälsa där fysisk och psykisk hälsa hänger ihop och betraktas i ljuset av en persons livssituation och levnadsförhållanden.

4. Bygg upp människors motståndskraft

Vi efterlyser ett mer proaktivt förhållningssätt där människors välbefinnande sätts i främsta rummet och på ett helt annat sätt blir styrande för politiken. Med utgångspunkt i forskning och evidens om hälsans bestämningsfaktorer vill vi se politiska åtgärder som riktar in sig på att minska sårbarheten för psykisk ohälsa och samtidigt stärka människors motståndskraft. Psykiskt välbefinnande behöver bli en prioritering inom arbetsmarknadspolitiken, skolpolitiken, socialpolitiken och bostadspolitiken. En lyckad skolgång, ett tryggt boende, ekonomisk trygghet och sysselsättning är helt grundläggande för människors psykiska välbefinnande och hälsa.

5. Minska risken för självmord med regelbunden screening

Fånga upp kända riskgrupper och erbjud dem vård och stöd genom samordnade och kontinuerliga insatser för att förhindra självmord. Erbjud screening av psykisk hälsa för personer i särskild utsatthet och säkerställ att den myndighetspersonal som ofta möter människor i svåra livssituationer har den kunskap och tid som krävs för att uppmärksamma risker för allvarlig psykisk ohälsa och självmord.  De kommuner som saknar handlingsplaner för suicidprevention behöver även skyndsamt upprätta och implementera dessa.

Ta del av rekommendationerna i sin helhet här.

Kontakt:

Karin Schulz, generalsekreterare, [email protected], 073-501 80 33

Dahlia Rezai, samhällspolitiskt ansvarig, [email protected], 070-710 95 95