Liv Svirsky skriver om känslor för barn

Liv Svirsky är psykolog, psykoterapeut och författare. Hon driver också podcasten Barnpsykologerna. Nu har hon gett ut barnboken Mina känslor och jag på bokförlaget Hedvig.

Varför har du skrivit boken Mina känslor och jag? Varför tror du att den behövs?

Jag fick frågan om jag ville skriva en bok som vände sig till barn och blev jätteglad för att få den möjligheten. Jag vill gärna vända mig direkt till barn och förmedla kunskap till dem. Jag tror också att ju tidigare vi lär oss att förstå våra egna känslor desto bättre blir vi på att hantera dem. Och kan vi det har vi också lättare att möta andra människor och deras känslor.

Hur vet man vad man känner?

Vi börjar lära oss att förstå våra känslor redan när vi är bebisar. I början får vi hjälp av de människor som vi har nära oss. De kanske sätter ord på känslor de tror att vi har och de visar med sina reaktioner att de ser och förstår oss. Ju äldre man blir desto mer lär man sig att själv förstå vad man känner, men det är inte alltid så enkelt. Man måste börja med att faktiskt lyssna inåt, på sig själv. Hur känns det i min kropp just nu? Känner jag igen det från andra tillfällen? Vad tänker jag nu? Genom att lyssna inåt tränar man sin förmåga att förstå vad man känner.

Är det viktigt att veta vad det är man känner? På vilket sätt?

Om vi förstår våra egna känslor har vi goda chanser att ta hand om oss själva på ett bra sätt. Om vi känner igen och erkänner för oss själva när vi är ledsna kan vi söka tröst. Är vi arga och tar den känslan på allvar kan vi välja ett sätt att handskas med den situation som gör oss arga. Är vi rädda och möter rädslan utan skam eller skuld kan vi avgöra om vi ska undvika det som gör oss rädda eller om vi snarare ska lära oss att gå emot rädslan.

Vem vill du ska läsa ”Mina känslor och jag”?

Jag skulle önska att så många barn som möjligt fick lära sig mer om känslor. Boken hoppas jag är ett sätt för barn som är 9 till 12 år gamla att göra det. Jag tänker att lärare kan läsa den högt och diskutera den med sina elever. Eller att föräldrar och barn kan läsa den tillsammans hemma och prata om vad de läser, känner och tänker. Man kan också läsa den helt på egen hand, men om boken väcker frågor tror jag att det är bra att man har en vuxen som man kan prata med om de sakerna.

Har du några tips på vad man kan göra själv för att må bättre, om man mår dåligt?

Det beror så mycket på varför man mår dåligt. Men det första tipset tycker jag är att berätta om det för någon i ens närhet. En förälder, ett äldre syskon, en släkting, någon vuxen i skolan eller någon vuxen vän. Att berätta om hur man mår hjälper ibland långt bara det. Och om det inte räcker kan man fundera tillsammans över vad mer som behövs.

Kanske måste man få till förändringar i sin vardag, kanske måste man sova bättre eller röra på sig mer och vara ute i friska luften (det kan låta enkelt men det hjälper faktiskt väldigt många att må bättre), kanske skulle man behöva gå i psykoterapi. Oavsett vad man behöver för att må bättre är det väldigt bra att ha någon vid sin sida.

Du driver också podcasten Barnpsykologerna där du tillsammans med psykologen och forskaren Lars gjort över 160 avsnitt. Vad är det roligaste med att göra podden?

Det är så mycket som är roligt med podden! Det är roligt att fundera över vilka ämnen vi skulle vilja berätta mer om. Det är lyxigt att få intervjua personer som berättar om något det själva varit med om eller något de är väldigt kunniga om. Det är väldigt skoj när lyssnare hör av sig med frågor eller kommentarer. Det absolut mest värdefulla är när någon skriver och berättar att det vi sagt i podden hjälpt dem att antingen själva må bättre eller att hjälpa sitt barn att må bättre.

Vår önskan är att sprida kunskap som vilar på forskning men om vi med det dessutom kan hjälpa någon att må bättre är det fantastiskt!

 Kan du komma på något avsnitt som berört dig extra på något vis?

Jag tycker att alla avsnitt känns så viktiga. Ofta tycker jag att det avsnitt jag senast spelade in är det viktigaste och nu när jag spelat in så många avsnitt har det ju blivit en del!

Är det svårt att komma på teman efter så många avsnitt?

När vi startade podden var jag ganska säker på att vi skulle hålla på en säsong, möjligen två, sen skulle vi inte ha något mer att tala om. Och jag säger fortfarande då och då till min kollega Lars att det är dags att lägga ner podden nu, för nu finns det nog inga ämnen kvar. Då brukar han svara att jag alltid säger så och att jag har fel. Och det stämmer, jag har fel, för när vi spånar teman kommer vi alltid på massor med nya avsnitt som vi vill göra. Ibland frågar vi våra följare på Instagram vad de skulle vilja höra och det ger oss också många bra idéer. Om du som läser det här har ett förslag så skriv gärna till oss på Instagram!

En intervju av Hanna Kihlander 

Relaterat innehåll

Bild på textens författare Agnes.
Mind möterPsykisk hälsa och ohälsa

Agnes Mellstrand förklarar psykiatri för icke-psykiatriker

När är ångest en ”normal” stressreaktion och när är det ett symtom på ett psykiatriskt...

Friends talking and supporting each other. Happy smiles.
KrönikorPsykisk hälsa och ohälsa

Five helpful steps to self-awareness

Do you know yourself? Do you know what stresses you out? What are your triggers?...

Ellen Nilses fotograferar sig själv i badrummet i varmt, mjukt ljus.
Mind Ungas blogg

Ellen: Alla förstod att jag retuscherade bilderna

Att prata offentligt om min psykiska ohälsa har inte alltid varit självklart för mig. Det...