Lagen som ska hantera flyktingkrisen – Mind
Ge en gåva

Lagen som ska hantera flyktingkrisen

2015 slog rekord när det gäller antal asylsökande till Sverige. Enligt regeringen är vårt land nu under så hög belastning att vi behöver ändra lagen för att minska antalet flyktingar. Men förslaget har mötts av stark kritik, bland annat från Svenska Röda Korset, för att vara inhumant och särskilt drabbar sårbara grupper som sjuka och unga.

Text: Malin Pettersson

Utanför dörren in till Röda Korsets Center för torterade flyktingar i Stockholm står en man och en kvinna. De lutar sig mot varandra medan de läser på en lapp på dörren. Informationen finns på många språk.

Inne på mottagningen finns legitimerad vårdpersonal, och tolkar, redo att ta emot torterade och krigstraumatiserade människor, och deras anhöriga.

– Centret har växt, framför allt senaste året. En stor anledning är alla människor som tvingas fly från kriget i Syrien, säger Frida Johansson Metso, psykolog och biträdande verksamhetschef på Röda Korsets Center för torterade flyktingar, i Stockholm.

Posttraumatisk stress

163 000 människor sökte sig till Sverige under förra året. Enligt Socialstyrelsen beräknas mellan 20 och 30 procent av dem lida av psykisk ohälsa. Många har varit med om trauman med misshandel, dödsfall, tortyr, våldtäkter och exil. Likväl kan själva resan hit med båt över Medelhavet bli det största traumat.

– Den här patientgruppen mår väldigt dåligt. De är högreaktiva, ständigt i fight-or-flight-mode. Det som var en överlevnadsfunktion i krig blir en stress i fred. Många har, eller kommer att, utveckla posttraumatiskt stressyndrom (PTSD).

Människor med posttraumatisk stress försöker glömma men kan inte. Ständigt återupplever de traumat, både vakna i form av flashbacks, och i trauma-mardrömmar. Detta bidrar till sömnlöshet, ångest, kroppsliga smärtor, koncentrationssvårigheter och undvikande av situationer som påminner om det hemska som hänt.

Här på Centret kan dessa människor få hjälp, om de har uppehållstillstånd. Men snart kan färre ges den chansen. Det rådande regeringsförslaget innebär att bara ge tillfälliga uppehållstillstånd. Det begränsar även rätten till familjeåterförening och skärper försörjningskraven.

– Vi tar emot personer med alla typer av uppehållstillstånd. Men det hjälper inte när det svåra är att gå in i behandling när man är rädd för utvisning, och att planera behandling på så korta tider.

Enligt en artikel i SD-kuriren står vårt land ”inför den största krisen någonsin i modern tid. Sverige som en gång var känt som världens främsta välfärdsstat står nu på randen till välfärdsekonomisk kollaps.”

– Vadå, märker du inte den oerhörda krisen? Märker du inte jordbävningarna och att det brinner överallt? Tunnelbanan som aldrig kommer. Nej precis, det finns ingen kris här, säger Frida Johansson Metso.

Enligt henne pågår kollapsen långt bortom vårt lands gränser. I Syrien, Afghanistan, Iran…

Awat

Awat är flykting från Iran och har fått behandling vid Centret. Idag är han pappa och arbetar som jobbförmedlare. Nu är det tjugotre år sedan han kom hit som politisk flykting.

Allt började i slutet på 70- talet i en liten stad i iranska Kurdistan. Där växte Awat upp i en familj med åtta barn. Mitt i den iranska revolutionen där massaker och död blev vardag.

– Attackerna tog aldrig slut. Jag minns rädslan i de vuxnas ögon. När vi gick till skolan på morgonen kunde ingen vara säker på att få se mamma och pappa igen, säger Awat och tar en slurk kaffe i ett av mötesrummen på kontoret där han arbetar.

Awat var pappas pojke. I hans närvaro kom han tidigt i kontakt med prat om socialism, demokrati och en bättre framtid för kurder. Som 12-åring blev han politiskt aktiv och hjälpte till att sprida propaganda genom att skriva budskap på väggarna i staden.

I en så liten stad och med en framgångsrik pappa, gick detta inte partiets fiende (den islamiska regimen) förbi. Han minns dagen då han blev hämtad av tre män i sitt klassrum. Han var 14.

– De här herrarna vill fråga dig något, sa hans lärare klart skakad.

Alla visste vad det var frågan om. Awat blev satt i en bil, med handfängsel och ögonbindel, och körd till en källare.

– Det luktade blod därinne. Än idag kan jag känna lukten av död. Sedan satte de mig i en stol som kändes kall av metall.

En man som ville bli kallad Bror Majid steg in i rummet. Han ville ha namn på Awats partikamrater. När han inte fick det började helvetet.

Awat torterades i månader, psykiskt och fysiskt. När han släpptes fri var han skadad och undernärd, men han hade hållit tyst. I hemstaden blev han därför hyllad som en hjälte. Han återhämtade sig, och blev kär.

Ett år fick han vara fri innan han fängslades och torterades på nytt.

– Den här gången fick de mig att tro att alla i min familj var döda. De knäckte mig, de dödade allt.

Ändå höll han ut och stod emot. I sin fasta övertygelse om att det han trodde på var vägen till fred och demokrati åt folket. Blott 15 år men med en vilja att rädda världen.

Väl ute i friheten möttes han av sin familj, som var vid liv.

För att komma bort från staden reste han till partikamraterna och blev gerillasoldat i bergen, i irakiska delen av Kurdistan. I en av eldstriderna blev han till slut skjuten och så skadad att kroppen inte klarade mer. För att få vård skickades han till Turkiet.

På plats i det nya landet fick han ett fruktansvärt besked.

– Bror Majid hade friat till min flickvän, och ingen vågade säga emot… Samma kväll tog hon sitt liv, säger han och riktar blicken åt sina fötter.

I sorg och med trauma tog sig Awat ändå vidare till Sverige. Här fick han till slut uppehållstillstånd.

Om lagförslaget går igenom i juni kommer flyktingar som Awat bara få tillfälliga uppehållstånd. Ett arbete är enda garantin för att få stanna i Sverige. Det tycker psykolog Frida Johansson Metso är fruktansvärt fel.

– Våra patienter möts inte av förståelse. I mitt arbete möter jag människor som förlorat allt. Alla de älskar döda. Men personen ska bara ”rycka upp sig” och börja jobba. Patienter med PTSD klarar inte det.

– De kan inte koncentrera sig, blir isolerade och klassade som ”jobbiga” med nära till gråt och ilska. Tänk dig själv att du sovit dåligt i ett år, hur trevlig är du då?

Psykisk ohälsa och posttraumatisk stress kan uppstå när som helst i livet. För Awat skulle det ta femton år efter tortyren, innan traumat träffade honom med full kraft. Under tiden levde han sitt nya i Sverige, och gick från att städa toaletter till att äga flera restauranger.

Till slut var det en arbetsplatsolycka som gjorde att bägaren rann över.

– Jag blev påkörd av en truck bakifrån. Det triggade igång allt som jag lagt locket på under så många år. Jag blev förlamad i benen och ingen förstod varför.

Ingen förstod kroppens till synes ”överdrivna” reaktion på händelsen. Till slut var det en läkare som under en undersökning reagerade på Awats ärr efter tortyren, och kunde konstatera att hans patient led av posttraumatiskt stressyndrom.

Awats PTSD slog ut kroppen så pass att han under en period blev stum. Än idag har han svårt med talet. Det går långsammare.

– Men tack vare behandling på Röda Korset kan jag ha ett normalt liv idag. Det jag behövde då var människor som la ned anteckningsblocket och verkligen tog sig tid att lyssna. Det var de samtalen som hjälpte mig.

Att patienten känner trygghet är en förutsättning för vård av torterade och traumatiserade. Därför är Frida Johansson Metso och hennes kollegor på Röda Korsets Center i Stockholm, oroliga för vad som kommer hända om regeringen beslutar om den nya lagen.

– Hur ska vi hjälpa människor som förutom sitt trauma lever i rädslan om att bli utvisade? Vård kräver trygghet. Istället är syftet med förslaget att avskräcka folk från att komma hit och ge skydd till så få personer som möjligt. Det är anmärkningsvärt och ett direkt sätt att försöka kringgå asylrätten och annan rättighetslagstiftning på området.

Awat vet hur oberäknelig PTSD kan var, och vet vad han pratar om när han säger att vi bör oroa oss för framtiden.

– Förslaget är ingen lösning, utan en tickande bomb. En bomb som när den sprängs kommer få människor att göra dåliga val och ge ett sämre samhälle.

Han syftar på att psykisk ohälsa lätt leder till självmedicinering i form av alkohol och droger, och även kriminalitet.

– Om vi bara lägger locket på för de här traumatiserade människorna kommer det få stora konsekvenser i framtiden. Ena dagen pratar politikerna om att underlätta integration, andra om att utvisa folk. Det är sådan dubbelmoral.

Det värsta är att låtsas som att posttraumatisk stress inte finns

Frida och Awat frågar sig var det humana perspektivet tagit vägen. Men menar att man fortfarande kan, och ska, hoppas på att förslaget förändras innan beslut tas.

– Mitt jobb är det häftigaste man kan ha, för att människor faktiskt kan må bättre igen. Men om lagändringarna går igenom är jag inte säker på att vårt arbete räcker. Och om vi kommer orka, säger Frida.

Vad kan jag som medmänniska göra?

– Jättemycket. Det vore fantastiskt om vi kunde vänja oss vid att fråga om tortyr, fängelse och krig. Och sedan våga stanna kvar och lyssna om en person öppnar sig. Det värsta är att låtsas som att det inte finns. Finns det inte så kommer de här människorna aldrig till vården, avslutar Frida Johansson Metso.