Varför tar fler män sitt liv än kvinnor? Vad innebär denna ”könsparadox”? Om detta skriver Gergö Hadlaczky, Sebastian Hökby och Danuta Wasserman, alla tre verksamma vid Nationellt centrum för suicidforskning och prevention av psykisk ohälsa (NASP), vid Karolinska Institutet och Stockholms läns landsting.
Introduktion
Denna artikel beskriver könsskillnader i dödsorsaksstatistik och statistiska riskfaktorer för självmord. Ett särskilt fokus ligger på manliga riskfaktorer eftersom män i nästan alla åldersgrupper och nationaliteter är överrepresenterade i suiciddödligheten (”mortaliteten”). I snitt är den globala könskvoten 3,5:1 vilket innebär att det sker mellan tre till fyra manliga självmord för varje kvinnligt [Canetto & Cleary, 2012].
I Sverige är samma siffra ungefär 2,4:1 och självmord är den vanligaste dödsorsaken bland män i åldrarna 15–44 år.
Icke desto mindre finner man även i den internationella forskningen att kvinnor lika ofta är överrepresenterade bland övriga suicidala beteenden (suicidala tankar, planer, självmordsförsök, samt självskadebeteenden utan suicidal avsikt) [Canetto & Cleary, 2012].
Exempelvis år 2012 var det totalt 1 523 personer, 15 år och äldre, som tog sina liv i Sverige, varav 1 072 (70 procent) var män [NASP, 2014a]. Under samma år registrerades vid Socialstyrelsen, 9084 självmordsförsök inom svensk slutenvård, varav 42 procent (3 773 självmordsförsök) utfördes av män [NASP, 2014b].
Könsparadoxen
Dessa två könsskillnader i mortalitet och morbiditet bildar något av en motsättning när man försöker tolka de statistiska riskfaktorerna.
Att ha begått, men överlevt ett allvarligt självmordsförsök sägs nämligen vara den enskilt största riskfaktorn för senare fullbordat självmord hos båda könen, så eftersom majoriteten av försöken begås av kvinnor hade man där också förväntat sig högre dödlighet än för män, vilket inte är fallet.
Fenomenet har kommit att kallas för könsparadoxen [Canetto & Sakinofsky, 1998]. En förklaring till detta kan vara att personer med hög risk att avlida till följd av självmordshandlingar, skiljer sig från personer utan sådan risk. Exempelvis, beträffande benägenhet att utföra impulsiva respektive planerade suicidförsök, eller hur benägen man är till att be om hjälp när man mår dåligt [Chesin et al, 2010; McGirr et al, 2006]. En annorlunda synsätt förespråkar att suicidrisk är någonting alla individer har, men i mycket varierande utsträckning. I genomgången nedan diskuteras både generella och mer precisa riskfaktorer som valts ut för att belysa dessa frågor.
Riskfaktorer för psykisk ohälsa
I princip alla former av psykisk sjukdom innebär en statistiskt sett ökad sannolikhet för självmord. För somliga psykiska sjukdomar är risken högre än för andra. I västerländska länder uppskattas 90 procent av alla som begår självmord lida av minst en diagnosticerbar psykisk sjukdom, med viss variation mellan länder [Arsenault-Lapierre et al, 2004]. Däremot är det långt ifrån alla med psykisk sjukdom som någonsin begår en självmordshandling.
Yttre negativa psykosociala omständigheter/livshändelser, personlighetsfaktorer, somatisk hälsa och de egna genetiska förutsättningarna har stor betydelse för en persons sårbarhet och möjlighet att hantera den under stress [Mann et al, 1999; Turecki, 2005]. Depression, bipolär sjukdom, olika ångestsyndrom, psykos, alkohol- och drogmissbruk och personlighetsstörningar (borderline, antisocial, narcissistisk) är vanliga diagnoser förknippade med hög suicidrisk, speciellt då de uppträder samtidigt (s.k.komorbiditet, dvs. samsjuklighet).
Kombinationen av alkoholberoende och depression och/eller psykossjukdom är ofta förekommande hos självmordsnära personer [Ferrari et al, 2014; Palmer 2014], liksom att människor är alkoholpåverkade under självmordsförsök [Boenisch et al, 2010]. I Sverige är depression något vanligare bland kvinnor och psykossjukdom bland män. Då tillstånden gör en individ socialt isolerad är suicidrisken ofta som störst [Fässberg et al, 2012].
Psykiatrisk vård
Behandling med läkemedel, psykoterapi och stödjande psykosociala insatser har i regel positiva effekter om behandlingen ges tillräckligt länge. Det är viktigt att behandla den underliggande psykiska ohälsan. Vid medicinering med antidepressiva läkemedel kan självmordstankar ibland till och med förvärras i början av behandlingen [Mann et al, 2014], vilket kräver en noggrann uppföljning av den insatta behandlingen (Wasserman et al. 2012).
Stabila vårdkontakter är dock ingen självklarhet eftersom långt ifrån alla, framför allt män, fullföljer behandlingen och söker hjälp när de mår dåligt.
Hjälpsökande beteenden
Jämfört med kvinnor är män i regel känsligare för förluster av socioekonomisk status och är ofta mindre villiga att söka professionell vård och psykosocialt stöd från människor i sin omgivning [Swami et al, 2008].
Män är istället mer benägna att hantera stress genom att dra sig undan, missbruka, förneka emotionell smärta och behovet av känslomässigt stöd under krisperioder [Möller-Leimkühler, 2003]. Varför man kan se denna ökade sårbarhet hos män har sannolikt sociala förklaringar som bottnar i hur de traditionella könsrollerna ser ut i Sverige och de flesta andra samhällen.
Enligt kulturella normer finns oftast en förväntan på mannen att han ska vara fysiskt och psykiskt stark, och oberoende, uthållig, optimistisk, framgångsrik och förmögen att försörja en familj. Att ha en sådan könsidentitet kan således bidra till att man upplever det som stigmatiserat och skamfyllt att vara nedstämd eller ångestfylld, arbetslös eller sjukskriven, samtidigt som det kan kännas mer socialt accepterat att missbruka eller utagera (externalisera) inre aggressioner istället för att be andra om hjälp [Möller-Leimkühler, 2003].
Statistiskt sett är det i Sverige också ovanligare att läkare remitterar män till vidare psykiatrisk vård, vilket tyder på att negativa och felaktiga uppfattningar om män med psykisk ohälsa är någonting som är djupt rotat i vår kultur. I linje med detta finns också studier som visar att det är mer skyddande för män än kvinnor att leva i parrelation (där parterna utgör ett stöd åt varandra). Detta kan förklaras av att kvinnor har lättare att söka sig till stöd och vård oavsett om de lever i partnerskap eller inte, medan äktenskapet är en mer avgörande faktor för män [Möller-Leimkühler, 2003; Swami et al, 2008].
Socioekonomiska faktorer
En individs sociala kapital och ekonomiska levnadsvillkor påverkar risken för självmord, och socioekonomiska variabler används i många sammanhang för att uppskatta generell levnadskvalitet, och därmed även förutsättningar för god psykisk hälsa. Orsakssambanden är därmed oftast indirekta och mycket komplexa. Att exempelvis leva eller växa upp under bristfälliga socioekonomiska förhållanden kan utgöra en riskfaktor om det innebär ökad psykisk stress relaterad till en ansträngd familjesituation, minskad tillgång till näringsrika livsmedel, dräglig bostadssituation, hälso- och sjukvård, skola eller hälsosamma fritidsaktiviteter, eller om det ökar risken att bli utsatt för kriminalitet, våld eller trauma.
Detta bidrar till omständigheter som kan skapa missnöje, depression och hopplöshetskänslor. Att en person då har ett antal källor till psykosocialt stöd är en viktigare skyddsfaktor än risken som fattigdomen utgör. Att omvänt ha god inkomst utgör inte heller nödvändigtvis en starkt skyddande faktor för en person som redan är svårt psykiskt sjuk och/eller saknar flera positiva, nära sociala relationer till vänner, familj, arbetskollegor men främst vården [Garcy & Vågerö, 2013; Hatzenbuehler et al, 2013]. Inkomst och utbildningsgrad påverkar suicidrisken mer för män än för kvinnor [Lorant et al, 2005].
Förluster och utanförskap
Sociala och socioekonomiska resurser spelar dock en mycket betydelsefull roll på andra sätt, vilket blir påtagligare då de förloras. Att göra ekonomiska, känslomässiga eller statusrelaterade förluster – att exempelvis ta ut skilsmässa, bli arbetslös, sjukskriven, bostadslös, fysiskt sjuk/funktionsnedsatt – innebär i regel en ökad risk för stress, social isolering och självmord hos sårbara personer [Turvey et al, 2002].
Arbetslöshet är en särskilt viktig faktor, i synnerhet bland medelålders män, eftersom det har negativa konsekvenser för personens materiella tillgångar, såväl som för social struktur och livsstil [Swami et al, 2008].
Det händer exempelvis att förlorad inkomst kommer hand i hand med förlust av sociala relationer till kollegor och en dagsrutin som omfattar aktiviteter som personen upplever som meningsfulla. Detta kan leda till dålig självkänsla, depression och självmordstankar hos en sårbar person.
En omfattande svensk studie [Garcy & Vågerö, 2013] har visat att långvarig arbetslöshet (över 18 månader) är förknippat med högre suicidrisk hos män främst under perioder då arbetslösheten i hela landet är låg. Detta tyder på att det upplevs som mer negativt och stressfyllt att vara arbetslös om man är relativt ensam om det.
Bland äldre personer som gått i pension är funktionshinder samt förlusten av anhöriga och andra viktiga sociala band en vanlig källa till depression och social isolering [Conwell et al, 2002; Fässberg et al, 2012].
Vad gäller yngre män och pojkar som befinner sig utanför arbetsmarknaden är skolgången istället den centrala frågan vad gäller social struktur och anpassning.
Barn under 15 år som har svårt att uppnå läromålen i skolan, skolkar mycket, har koncentrationssvårigheter, uppförandestörningar, eller svårt att skaffa kompisar, har förhöjd risk att begå suicid senare i livet [Björkenstam et al, 2011]. Sådan problematik är vanligare hos pojkar än hos flickor men fullbordade självmord är ovanligt jämfört med äldre åldersgrupper [NASP, 2014].
Sexuell identitet
Risken för suicid under tonåren och puberteten är förhöjd hos HBTQ-personer. Risken gäller sexuella minoriteter oavsett biologiskt kön. Flera studier har funnit att risken för psykisk ohälsa, suicidala tankar och beteenden, missbruk och andra riskbeteenden (inklusive att ha flera riskfyllda eller destruktiva sexuella relationer) är vanligare hos sexuella minoriteter, framför allt hos unga personer. Anledningarna till suicidaliteten antas främst bero på stigma, diskriminering och utanförskap som många HBTQ-individer upplever [Hatzenbuehler et al, 2013; Lewis, 2009].
Invandring
Den som invandrar till ett nytt land kan uppleva svårigheter i samband med anpassning till en ny livssituation, exempelvis om man inte får anställning och därmed inkomst, inte talar språket, kan skaffa sig nya nätverk på arbetet eller i bekantskapskretsen. Oftast blir detta mer stressande om den sociokulturella förändringen för den som invandrar är stor.
För män verkar den ekonomiska situationen vara avgörande. Även social isolering kan leda till hopplöshetskänslor och självmordstankar [Kosidou et al, 2012]. Psykisk ohälsa och suicidalitet är dock mycket vanligare bland unga kvinnor som invandrar till eller inom Europa.
Suicidrisken är större om personen har en underliggande sårbarhet, exempelvis lider av tidigare psykisk sjukdom eller trauma, vilket oftare är fallet då fattigdom eller krig i hemlandet har gett upphov till flytten. Forskning tyder vidare på att invandrare ofta har självmordstal som liknar det nationella genomsnittet i landet man tidigare bodde i [Bursztein et al 2012].
Tillgång till metod
Självmord kan förebyggas effektivt genom att begränsa tillgången till dödliga medel [WHO, 2014].
Dödlighet och avsikt
Varför män mer sällan än kvinnor överlever självmordsförsök kan delvis bero på att män har högre avsikt att dö [Nordentoft & Branner 2008], och delvis på att de tenderar använda mer ”dödliga” (letala) metoder [Callenen & Davis, 2011; Denning et al, 2000; Salzman et al, 2006]. Lika avgörande är metodens tillgänglighet och hur pass förenlig den är med personens attityder.
Enligt vissa kulturella normer kan det exempelvis anses vara mer skamfyllt att ”misslyckas” med ett självmordsförsök om man är man jämfört med kvinna, och detta skulle kunna motivera ett mer aggressivt tillvägagångsätt [Swami et al, 2008]. Därtill skiljer sig könen åt vad gäller benägenheten att våga ta risker eller vidta försiktighet för att undvika göra förluster av olika slag (eng: ’loss aversion’) [Paulsen et al, 2011].
Impulsiv aggressivitet
I en ren biologisk aspekt är också maskulinitet förknippat med aggressiva utåtagerande (externaliserande) beteenden eftersom det är kopplat till det manliga hormonet testosteron [Hines, 2010].
En person som har svårt att kontrollera aggressiva impulser har vidare en förhöjd risk för självmord, särskilt om personen är känslomässigt instabil, eftersom det ökar risken för att personen gör spontana suicidhandlingar till följd av stark men snabbt övergående stress [Gvion & Apter, 2011; Perroud et al, 2011].
Aggressivitet är också associerat med större sannolikhet för död vid självmordsförsök (Jokinen et al, 2010]. Alkoholpåverkan och ung ålder är starkt förknippat med impulsiva suicidförsök, men inte nödvändigtvis högre letalitet [Boenisch et al, 2010; Chesin et al, 2010; Levinson et al, 2007]. Den viljestyrda (kognitiva) kontrollen som man har över sina egna tankar och känslor blir i regel bättre med åldern och den mognande hjärnan. Unga personer har därför en förhöjd risk för impulsiva självdestruktiva handlingar.
Diskussion och slutsats
Det är viktigt att beakta genusperspektivet vid suicidprevention och forskning. Utfallen av många interventioner riktade mot allmänheten kan vara beroende av genusfaktorer, exempelvis sådana som förutsätter att den suicidala individen söker hjälp (t.ex. telefonjourer, behandling via primärvård).
Eftersom män är mindre benägna att frivilligt söka hjälp vid psykisk ohälsa kan dessa interventioner vara mindre effektiva för gruppen som egentligen har den högsta självmordsfrekvensen, om inte könsrelaterade åtgärder vidtas, t.ex. specifik uppsökande verksamhet och information riktad till män.
Fortsatt forskning kring könsparadoxen och könsspecifika riskfaktorer är en förutsättning för vidareutveckling av mer effektiva suicidpreventiva insatser och behandlingsmetoder.
Referenser
Arsenault-Lapierre, G., Kim, C., & Turecki, G. (2004). Psychiatric diagnoses in 3275 suicides: a meta-analysis. BMC Psychiatry, 4, 37. doi:10.1186/1471-244X-4-37
Björkenstam, C., Ringbäck Wietoft G., Hjern, A., Nordström, P., Hallqvist, J., & Ljung, R. (2011). School grades, parental education and suicide – a national register-based cohort study. J Epidemiol Community Health, 65, 993–998. doi:10.1136/jech.2010.117226
Bursztein Lipsicas C, Mäkinen IH, Apter A, De Leo D, Kerkhof A, Lönnqvist J, Michel K, Salander Renberg E, Sayil I, Schmidtke A, van Heeringen C, Värnik A, Wasserman D. Attempted suicide among immigrants in European countries: an international perspective. Soc Psychiatry Psychiatr Epidemiol. 2012 Feb;47(2):241-51. doi: 10.1007/s00127-010-0336-6. Epub 2011 Jan 1. PubMed PMID:1197530.
Boenisch, S., Bramesfeld, A., Mergl, R., Havers, I., Althaus, D., Lehfeld, H., … Hegerl, U. (2010). The role of alcohol use disorder and alcohol consumption in suicide attempts – a secondary analysis of 1921 suicide attempts. European Psychiatry: The Journal of the Association of European Psychiatrists, 25(7), 414–20. doi:10.1016/j.eurpsy.2009.11.007
Bostwick, J. M., Pankratz, V. S., & Ph, D. (1999). Reviews and Overviews Affective Disorders and Suicide Risk: A Reexamination, (9), 1925–1932.
Braun, M., Arendt, M., Grunebaum, M. F., Sher, L., Burke, A. K., … Oquendo, M. a. (2006). A comparison of the medical lethality of suicide attempts in bipolar and major depressive disorders. Bipolar Disorders, 8(5 Pt 2), 558–65. doi:10.1111/j.1399-5618.2006.00381.x
Callanan, V. J., & Davis, M. S. (2011). Gender differences in suicide methods. doi:10.1007/s00127-011-0393-5
Canetto, S. S., & Cleary, A. (2012). Men, masculinities and suicidal behaviour. Social Science & Medicine, 74(4), 461–5. doi:10.1016/j.socscimed.2011.11.001
Canetto, S. S., & Sakinofsky, I. (1998). The gender paradox in suicide. Suicide & Life-Threatening Behavior, 28(1), 1–23.
Chesin, M. S., Jeglic, E. L., & Stanley, B. (2010). Pathways to high-lethality suicide attempts in individuals with borderline personality disorder. Archives of Suicide Research : Official Journal of the International Academy for Suicide Research, 14(4), 342–62. doi:10.1080/13811118.2010.524054
Conwell, Y., Duberstein, P. R., & Caine, E. D. (2002). Risk factors for suicide in later life. Biological Psychiatry, 52(3), 193–204. Retrieved from http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/12182926
Denning, D. G., Conwell, Y., King, D., & Cox, C. (2000). Method, choice, intent, and gender in completed suicide. Suicide & Life-Threatening Behavior, 30(3), 282–8.
Dutta, R., Boydell, J., Kennedy, N., VAN Os, J., Fearon, P., & Murray, R. M. (2007). Suicide and other causes of mortality in bipolar disorder: a longitudinal study. Psychological Medicine, 37(6), 839–47. doi:10.1017/S0033291707000347
Fässberg, M. M., van Orden, K. A., Duberstein, P., Erlangsen, A., Lapierre, S., Bodner, E., … Waern, M. (2012). A systematic review of social factors and suicidal behavior in older adulthood. International Journal of Environmental Research and Public Health, 9(3), 722–45. doi:10.3390/ijerph9030722
Ferrari, A. J., Norman, R. E., Freedman, G., Baxter, A. J., Pirkis, J. E., Harris, M. G., … Whiteford, H. A. (2014). The burden attributable to mental and substance use disorders as risk factors for suicide: findings from the global burden of disease study 2010. PloS One, 9(4), e91936. doi:10.1371/journal.pone.0091936
Garcy, A. M., & Vågerö, D. (2013). Unemployment and suicide during and after a deep recession: a longitudinal study of 3.4 million Swedish men and women. American Journal of Public Health, 103(6), 1031–8. doi:10.2105/AJPH.2013.301210
Gvion, Y., & Apter, A. (2011). Aggression, impulsivity, and suicide behavior: a review of the literature. Archives of Suicide Research : Official Journal of the International Academy for Suicide Research, 15(2), 93–112. doi:10.1080/13811118.2011.565265
Handley, T. E., Inder, K. J., Kay-Lambkin, F. J., Stain, H. J., Fitzgerald, M., Lewin, T. J., … Kelly, B. J. (2012). Contributors to suicidality in rural communities: beyond the effects of depression. BMC Psychiatry, 12(1), 105. doi:10.1186/1471-244X-12-105
Hatzenbuehler, M. L., Phelan, J. C., & Link, B. G. (2013). Stigma as a fundamental cause of population health inequalities. American Journal of Public Health, 103(5), 813–21. doi:10.2105/AJPH.2012.301069
Hines, M. (2010). Sex-related variation in human behavior and the brain. Trends in Cognitive Sciences, 14(10), 448–56. doi:10.1016/j.tics.2010.07.005
Impey, M., & Heun, R. (2012). Completed suicide, ideation and attempt in attention deficit hyperactivity disorder, (1), 93–102. doi:10.1111/j.1600-0447.2011.01798.x
Inder, K. J., Handley, T. E., Johnston, A., Weaver, N., Coleman, C., Lewin, T. J, Kelly, B. J. (2014). Determinants of suicidal ideation and suicide attempts: parallel cross-sectional analyses examining geographical location. BMC Psychiatry, 14(1), 208. doi:10.1186/1471-244X-14-208
Jiang G.-X., Hadlaczky G. & Wasserman, D. (Nationellt centrum för suicidforskning och prevention av psykisk ohälsa, NASP). (2014a). Självmord i Sverige. Data: 1980-2012. Karolinska Institutet & Stockholms läns landsting.
Jiang G.-X., Hadlaczky G. & Wasserman, D. (Nationellt centrum för suicidforskning och prevention av psykisk ohälsa, NASP). (2014b). Självmordsförsök i Sverige. Data: 1980-2012. Karolinska Institutet & Stockholms läns landsting.
Jokinen, J., Forslund, K., Ahnemark, E., Gustavsson, J. P., Nordström, P., & Asberg, M. (2010). Karolinska Interpersonal Violence Scale predicts suicide in suicide attempters. The Journal of Clinical Psychiatry, 71(8), 1025–32. doi:10.4088/JCP.09m05944blu
Kosidou, K., Hellner-Gumpert, C., Fredlund, P., Dalman, C., Hallqvist, J., Isacsson, G., & Magnusson, C. (2012). Immigration, transition into adult life and social adversity in relation to psychological distress and suicide attempts among young adults. PloS One, 7(10), e46284. doi:10.1371/journal.pone.0046284
Krug, E. G., Dahlberg, L. L., Mercy, J. A., Zwi, A. B., & Lozano, R. (2002). World report on violence and health Edited by Krug, E. G., Dahlberg, L. L. & Mercy, J. A. World Health Organization.
Levinson, D., Haklai, Z., Stein, N., Polakiewicz, J., & Levav, I. (2007). Suicide ideation, planning and attempts: results from the Israel National Health Survey. The Israel Journal of Psychiatry and Related Sciences, 44(2), 136–43. Retrieved from http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/18080650
Lorant, V., Kunst, A. E., Huisman, M., Costa, G., & Mackenbach, J. (2005). Socio-economic inequalities in suicide: a European comparative study. The British Journal of Psychiatry : The Journal of Mental Science, 187, 49–54. doi:10.1192/bjp.187.1.49
Mann, J. J., Haas, A., Mehlum, L., & Phillips, M. (2014). Suicide Prevention Strategies. JAMA, 294(16).
Mann, J. J., Waternaux, C., Haas, G. L., & Malone, K. M. (1999). Toward a clinical model of suicidal behavior in psychiatric patients. The American Journal of Psychiatry, 156(2), 181–9. Retrieved from http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/9989552
Mcgirr, A., Sc, B., Séguin, M., Ph, D., Renaud, J., Benkelfat, C., … Turecki, G. (2006). Gender and Risk Factors for Suicide: Evidence for Heterogeneity in Predisposing Mechanisms in a Psychological Autopsy Study. J Clin Psychiatry, 67(10), 1612–1617.
Möller-Leimkühler, A. M. (2003). The gender gap in suicide and premature death or: why are men so vulnerable? European Archives of Psychiatry and Clinical Neuroscience, 253(1), 1–8. doi:10.1007/s00406-003-0397-6
Murphy, G. E., & Wetzel, R. D. (1990). The lifetime risk of suicide in alcoholism. Archives of General Psychiatry, 47(4), 383–92.
Nordentoft M, Branner J. Gender differences in suicidal intent and choice of method among suicide attempters. Crisis. 2008;29(4):209-12.
19069613.Palmer, B. A., Pankratz, V. S., & Bostwick, J. M. (2014). The Lifetime Risk of Suicide in Schizophrenia. Arch Gen Psychiatry, 62:247-25362.
Paulsen, D. J., Carter, R. M., Platt, M. L., Huettel, S. a, & Brannon, E. M. (2011). Neurocognitive development of risk aversion from early childhood to adulthood. Frontiers in Human Neuroscience, 5(January), 178. doi:10.3389/fnhum.2011.00178
Perroud, N., Baud, P., Mouthon, D., Courtet, P., & Malafosse, A. (2011). Impulsivity, aggression and suicidal behavior in unipolar and bipolar disorders. Journal of Affective Disorders, 134(1-3), 112–8. doi:10.1016/j.jad.2011.05.048
Phillips, M. R., Yang, G., Zhang, Y., Wang, L., Ji, H., & Zhou, M. (2002). Risk factors for suicide in China: a national case-control psychological autopsy study. Lancet, 360(9347), 1728–36. doi:10.1016/S0140-6736(02)11681-3
Segers, M., & Rawana, J. (2014). What Do We Know About Suicidality in Autism Spectrum Disorders? A Systematic Review. Autism Research : Official Journal of the International Society for Autism Research, 1–15. doi:10.1002/aur.1375
Spallek, J., Reeske, A., Norredam, M., Nielsen, S. S., Lehnhardt, J., & Razum, O. (2014). Suicide among immigrants in Europe-a systematic literature review. European Journal of Public Health. doi:10.1093/eurpub/cku121
Swami, V., Stanistreet, D., & Payne, S. (2008). Masculinities and suicide. The Psychologist, 21(4), 308–311.
Turecki, G. (2005). Dissecting the suicide phenotype: the role of impulsive-aggressive behaviours. Journal of Psychiatry & Neuroscience : JPN, 30(6), 398–408. Retrieved from http://www.pubmedcentral.nih.gov/articlerender.fcgi?artid=1277022&tool=pmcentrez&rendertype=abstract
Turvey, C., Stromquist, a, Kelly, K., Zwerling, C., & Merchant, J. (2002). Financial loss and suicidal ideation in a rural community sample. Acta Psychiatrica Scandinavica, 106(5), 373–80. Retrieved from http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/12366472
Wasserman D, Rihmer Z, Rujescu D, Sarchiapone M, Sokolowski M, Titelman D, Zalsman G, Zemishlany Z, Carli V; European Psychiatric Association. The European Psychiatric Association (EPA) guidance on suicide treatment and prevention. Eur Psychiatry. 2012 Feb;27(2):129-41. doi: 0.1016/j.eurpsy.2011.06.003. Epub 2011 Dec 1. PubMed PMID: 22137775.
WHO 2014. World suicide report. In press. World health organization, Geneva.
Om artikeln
Artikeln är författad av Gergö Hadlaczky, Sebastian Hökby & Danuta Wasserman, alla tre verksamma vid Nationellt centrum för suicidforskning och prevention av psykisk ohälsa (NASP), vid Karolinska Institutet & Stockholms läns landsting.
Artikeln publicerades för första gången i tidningen Mind, nr 3, 2014, ett temanummer om män och självmord.
