När Malin Lindmark är tjugofem år ligger hela livet framför henne. Men efter en lång inre stress drabbas hon av en psykos. Malin beskriver hur hennes hjärna överhettas av tankar som aldrig tar slut och drabbas av vanföreställningar där verklighet blandas med fantasi. Åren som försvann är en självbiografisk skildring i hur det är att vara psykossjuk och hur den svenska sjukvården fungerar ur ett patientperspektiv.
Hej Malin, vilken stark bok du har skrivit. Hur var det att skriva en så pass utlämnande bok om dina erfarenheter?
Att skriva ner det var först väldigt jobbigt, särskilt vissa saker som jag i flera år inte kunde tänka på utan att skämmas oerhört. Men när jag väl fick ned det var det skönt och terapeutiskt och nu kan jag distansera mig till texten på ett helt annat sätt. Visst är den utlämnande, men det har mest varit jobbigt med tanke på vänner jag inte känner så väl och min mans släktingar som velat läsa boken. Vilt främmande vet inte vem jag är ändå, så det spelar ingen roll. Det går inte att skriva på ett “ytligt sätt” om de här sakerna.
Vem riktar sig din bok till?
Främst de som kan bli hjälpta av den, de med egen erfarenhet alternativt som känner någon med erfarenheten eller arbetar med det. Men också de som behöver vidga sin värld och arbeta med sina fördomar.
Vad är en psykos egentligen?
Det kan nog en erfaren psykiater svara på bättre än jag. Men som jag fått lära mig och som jag ser det är en psykos något som kan hända en överbelastad, övertrött, stressad hjärna som inte fått vila på för lång tid. Då kan man försättas i ett tillstånd då delar av hjärnan sover och andra är vakna. Då kan verklighetsuppfattningen förloras.
Går det att beskriva på något vis hur det känns att drabbas av en psykos?
De allra flesta kan nog förnimma den känsla man har när man drömmer på natten. Den känslan har du när du har psykos, men med skillnaden att du är vaken. Du kan alltså tro ungefär samma konstiga saker som man kan uppleva när man drömmer, som att man tappat sina tänder, som att man har något man inte har (jag trodde att jag fått en bebis när jag hade akut psykos 2008), att man kan flyga…
Hur mår du idag?
Jag har en hanterbar ångestproblematik från och till, men har inte haft reella psykotiska symptom på många år utan mår väl.
Finns det någonting du vill att folk ska veta om psykoser som de flesta inte vet?
Jag är övertygad om att de flesta har en ganska stigmatiserad bild av att psykossjukdomar är något kroniskt som gör en väldigt funktionsnedsatt och/eller något som gör en människa galen så att den vill ut och slåss, kanske till och med döda. Men jag som är som vem som helst, drabbades på grund av sömnlöshet och för hög stress och press.
Jag har aldrig skadat någon och har heller inte blivit funktionsnedsatt, utan lever ett normalt liv med man, barn och jobb. Men just på grund av människors fördomar vågade jag inte berätta om min erfarenhet för en enda människa och blev också uppmanad från vårdens sida att hålla tyst. Jag tror att de flesta inte vet att en slags klyvning mellan två olika personligheter – en ond och en god – är långt ifrån vad en psykos är.
Läs mer om Malins bok Åren som försvann.
En intervju av: Hanna Kihlander
