ADHD-mamma

I dag fick jag för första gången hålla min bok i handen. Även om det är andra gången jag ger ut den är det en lika häftig känsla nu. Nytt i boken är det näst sista kapitlet med rubriken ”Psyko och förälder”. Är det pinsamt och skambelagd att prata om psykisk ohälsa är det nästintill omöjligt att prata om det i kombination med föräldraskap. Trots det är vi många som både har barn och psykisk ohälsa (de har även en tendens att komma tillsammans).

Så i dag tänkte jag skriva en snutt om just denna kombinationen.

Jag skulle inte kalla mig expert på vare sig barn eller föräldraskap, men jag har hållit tre barn vid liv i snart sex år – och bara det är ju en bedrift för vem som helst. Min kanske största lärdom hittills låter lika enkel som den är svår. Sänk kraven! Eller nej, släpp dem helt. Sätt på babblarna, koka snabbmakaroner, köp färdigmat, använd våtservetter och engångsgrejor och göm dig i en garderob när du inte pallar. Eller ljug att du ska gå på toaletten, ta med mobilen in och slösurfa (alla gör så).

Mitt andra råd är att ta lite längre pauser ibland. Har man svårt att motivera kanske det går att kombinera med något jobb. Nu hoppas jag att min sambo inte läser detta, men det är ju ingen slump att jag till exempel ska jobba två dagar i Umeå om ett par veckor.. Det gäller att vara kreativ.

Sist men inte minst finns det ju såklart fördelar med att vara ADHD-mamma. Till exempel tror jag att det hjälper mig att förstå de små ologiska varelserna lite bättre. Alltifrån lappar i kläderna som skaver och utbrott över ”märkliga” saker som ändrade planer eller dåligt väder.

Det kanske allra bästa med att få barn var nog ändå att man plötsligt blev så normal. Ingen lyfter längre på ögonbrynen om jag skulle vara några minuter sen med en stor fläck mitt på tröjan. Om inte annat kan man ju alltid använda sina barn till att skylla ifrån sig på!