Om medicin och tomater

Kom ketchup så går vi!

Efter det att jag fick diagnosen adhd har jag kämpat med beslutet om att ta medicin. Medicinering mot adhd är en bautastor fråga med tusentals svar. Många har en åsikt om behandling av adhd, inte minst de som inte har diagnosen själva. Jag har hört det mesta, kanske den person som mejlade och ville bota mig genom “några små förändringar i min kost” tog priset. Eller de som tycker att man “bara ska skärpa sig”. Sen finns det de som tycker att medicin är det enda rätta. Jag tycker att folk får göra som de vill.

Här, här, här och här kan man läsa lite om adhd och medicin.

Snabbfakta:

Långtidsverkande = Man tar typ en tablett om dagen och blir jämn för jämnan.

Korttidsverkande = Man tar en tablett vid behov, max tre per dygn, som slår in direkt och sitter i några timmar.

Jag vill på inga villkor vara jämn för jämnan, så jag valde korttidsverkande. “Jag väntar tills jag verkligen behöver” tänkte jag. Det gick några dagar. Det gick några veckor, som blev till månader. Det är ju inte så att tillfälle aldrig kom (det gör det hela tiden). Jag vågade helt enkelt inte. Enligt min läkare skulle jag plötsligt kunna göra avancerade saker – som att skära tomat! Har man inte kunnat koncentrera sig på att skära saker i små skivor hela sitt liv, och någon talar om för en:

– Ta den här tabletten så kan du skära tomat.

Då blir man lite misstänksam.

Men nu handlar det ju såklart om så mycket mer än tomater. Frågor och tankar som måste få ta sin tid och sjunka in. Svaren kan bara jag komma med. Men jag lovar att hålla er uppdaterade!