Sallon Bukurie Vali

Som utlovat ska jag berätta lite om mina resor. Vad kan då passa bättre än en stump ur mitt resereportage från min Albanienresa 2009!

Sallon Bukurie ”Vali”

Jag hinner knappt kliva över tröskeln till Valis lilla skönhetssalong innan hon får tag i mina kinder. Hon håller dem i ett hårt grepp, upprepar någonting på albanska samtidigt som hon skakar på huvudet. I en fallfärdig soffa sitter hennes väninna Jonna med en kopp kaffe och en lång, smal, vit cigarett i handen.

– Hon säger att du redan är så vacker, översätter hon och Valis huvudskakningar blir mer energiska.

– Men med hennes hjälp blir du en drottning.

Vali släpper mina kinder och ger mig en blöt puss i pannan. Jag placeras i en frisörstol som sett sina bästa dagar. Hon tänder en likadan smal, vit cigarett som Jonnas medan hon erbjuder mig en. En blekgul handuk placeras runt min nacke och fästs med en orange hårklämma i fram. Åter igen nyper hon tag i mina kinder medan hon skriker ”zemer”.

Hennes blonda snaggade hår sticker ut under en svart sidenkeps. Hon har militärbyxor och tatueringar. Zemer betyder hjärta får jag tillslut förklarat för mig. Sedan pekar hon på ett dammigt foto av två barn, en pojke och en flicka, på en hylla ovanför spegeln. Tar sig för hjärtat och skriker zemer igen.

– Zemer, härmar jag och Vali skrattar tills hon kiknar.

Vi kommer överens om att mitt hår ska bli långt. Hon tar fram långa, blonda hårslingor och slår sedan på en apparat liknade en häftpistol. Snart är hon i gång med att bränna fast testarna i mitt eget hår. Jonna arbetar som ekonom på ett företag. Hon är 22 år och har en pojkvän i England. Han är alban men gift med en engelsk kvinna för att få stanna i England.

– Jag älskar honom så mycket, anförtror hon mig, det är jobbigt och vi tänker göra slut hela tiden men det går bara inte.

När alla blonda testar hamnat i mitt eget hår blandar Vali ihop blekningspulver i en liten burk. Efter att ha kletat ut smeten över mitt hår med sin cigarettfria hand trär hon en gammal plastpåse över mitt huvud. Då och då avbryter hon sig för att nypa i mina kinder och skrika zemer. Eller för att nypa i min midja, slå ut med armarna för att sedan nypa i sin egen med en uppgiven min.

Jonna förklarar att Vali tycker att jag är vacker. Jag berättar om min iakttagelse över hur stylade albanska kvinnor är. Jonna bekräftar att det är viktigt med utseende här. Tjejerna tillbringar mycket tid åt att göra sig vackra. Var fjärde butik längst med Tiranas gator är en skönhetssalong. Så har det inte alltid varit. För mindre än 15 år sedan, under kommunismen, fanns det endast en frisyr att välja på.

Jag tillbringar eftermiddagen hos Vali. Hela tiden kommer tjejer in för att få ögonbrynen plockade, håret fixat eller bara för att prata och visa upp något plagg de fyndat. Efter fem timmar, oräkneliga nyp i kinderna, fyra koppar turkiskt kaffe och två överfyllda askkoppar med vita smala fimpar har jag platinablonda korkskruvar som vippar längst med hela ansiktet långt ner på ryggen.

Jonna erbjuder mig skjuts hem och efter ett sentimentalt avsked till Vali gör vi sällskap till hennes bil. Jag passar på att fråga hur tjejerna har råd med alla till synes påkostade kläder och frisyrer. Hon svarar att de handlar i butikerna i utkanten av staden. Där är priserna helt annorlunda. City är till för de rika. Jonna slår på högsta volym på sin bilradio samtidigt som hon plockar fram en cigarett. Sedan trycker hon gasen i botten.

– Tycker du att jag kör bra? ropar hon till mig efter några tvärnitar och lika många rivstarter.

Jag nickar till nej som jag redan lärt mig att man gör i Albanien och frågar vad ett körkort kostar här. Hon skrattar medan hon fimpar ut genom rutan.

– Som två hårförlängningar, ungefär.