Dunk, duns!
- Till ert förfogande!
Läs inte denna stump, man blir bara arg.
Jag är arg ganska ofta. En sak som gör mig arg är när jag påminns om mitt dolda handikapp. Duns. Till exempel som när jag ska packa en väska, läsa en lång text eller planera. Dunk. Gånger när man måste, som jag kallar det “tänka hårt”. Det syns inte men det känns. Duns. Kanske är det därför jag bli så fasansfullt arg. Det känns i magen, armarna och i hjärnan. Duns. Men utanpå ser man precis likadan ut. Dunk!
Ibland går det en halv dag utan att jag blir påmind. Duns. Det är en bra dag. En dålig dag blir jag påmind varje sekund. Dunk. I går var en sådan dag. Eller, en gång i sekunden är inte helt korrekt. Ibland två, och ibland mer. Beroende på låt.
Till exempel, Lady Gagas Poker face är två gånger i sekunden. Duns, dunk. Veronica Maggios Måndagsbarn är en gång i sekunden och Michael Jacksons Black or white kan jag inte räkna till. Dunkdunkdunk. Dunkdunkdunk.
I går skulle jag ha skrivit en text. Dunk. Den blev aldrig gjord. Eftersom min granne ville ha disco. Mitt på blanka dagen. Duns. Klockan sju kapitulerade jag, då hade jag kämpat sedan lunch. Duns. Istället fick jag gå upp tidigt i morse och göra klart. Problemet är inte att musiken är jättehög. Dunk. Problemet är att den inte är det. Förmodligen störs ingen annan av ett dovt dunk en gång i sekunden. Duns. Men jag gör det. Varje litet dunk pulserar genom kroppen som en elektrisk stöt. Dunk!
Kära granne på våningen under!
Jag förstår att det är mysigt att lyssna på discomusik på dagarna. Och att basen är viktig för bästa effekt. Jag förstår också att detta meddelande kan riva upp känslor, du kanske vill kalla mig för saker som “kärring” eller “torrboll” – eller värre ord, som jag inte har i mitt präktiga vokabulär. Nu till saken.
På grund utav att jag ännu inte blivit geniförklarad som författare (av andra än mig själv), eller ens tilldelats Stora journalistpriset, har jag inte råd med eget kontor. Det betyder att ditt tak är detsamma som golvet på min arbetsplats.
Anledningen till min frustration är att jag har extrema koncentrationssvårigheter. Det beror på att jag har adhd. Varje mitt-på-dagen-disco är en förlorad arbetsdag för mig. Anledningen till att jag inte vågar be dig stänga av är densamme (att jag har adhd). Jag förstår att mina återkommande vredesutbrott inte heller är så angenäma att leva med. Och att detta med största sannolikhet gör saken plus minus noll.
Om du är intresserad av att någon form av förhandling är du välkommen upp på en kopp kaffe. Jag har en katt som heter Marilyn och du får gosa med henne.
Vänligen,
Tove