Invigning av Självmordslinjen 7 oktober 2015. Fr.v. Carl Von Essen, dåvarande generalsekreterare, Gabriel Wikström, dåvarande folhälsominister, Marie Åsberg, senior professor i psykiatri samt Hasse Brontén, komiker
Självmordslinjens historia
Ett tragiskt självmord på Flashback blev starten på Sveriges enda självmordsförebyggande stödlinje.
Den 11 oktober 2010 startar 21-årige Marcus en diskussionstråd på nätforumet Flashback. Rubriken på diskussionstråden är ”hängning” och första inlägget lyder så här:
Marcus inlägg får flera kommentarer. Några uppmanar honom att besinna sig – att det alltid finns hopp. Men flera personer är också sarkastiska och uppmuntrar honom, möjligtvis på skämt, att ta sitt liv. Efter en och en halv timme fullföljer han sitt självmord, och händelsen filmas av hans webbkamera.
Självmordet blir rikskänt – och tvingar Sverige att prata om ett nedtystat folkhälsoproblem. Samtidigt har Carl von Essen just tillträtt som generalsekreterare på Mind, som då hette Svenska föreningen för psykisk hälsa.
– Det värsta var nästan de sarkastiska kommentarerna som kom direkt efter inlägget, som ’Lycka till’. Det blev tydligt att okunskapen kring självmord var stor, men också att det behövdes ett ställe på nätet dit unga människor med självmordstankar kunde vända sig och få stöd, säger Carl von Essen.
Självmordsupplysningen startar
Marcus självmord blev upprinnelsen till chatten Självmordsupplysningen, som lanserades 2012, med finansiellt stöd av bland annat Arvsfonden, Wallenbergstiftelserna och flera anhöriga till personer som tagit sitt liv.
Innan start skapade man referensgrupper för att bl.a. diskutera vad stödverksamheten skulle heta. Många tyckte att det skulle vara obehagligt att ha med ordet “självmord” i namnet. Undantaget var ungdomarna. “Döp den till vad den handlar om”, menade de. Mind gick på ungdomarnas linje.
Självmordsupplysningen drogs igång med två starka krafter bakom rodret, Carl von Essen, som var generalsekreterare och Marie-Louise Söderberg, som var verksamhetsansvarig.
Självmordsupplysningen var öppen vardagskvällar 19-22, och bemannades av ca 40 specialutbildade volontärer, många av dem studenter på psykolog- och socionomprogrammen på Stockholms universitet.
Mind mottager pris från Arvsfonden för Årets guldkorn. Fr.v. Maria Ljungström, Marie-Louise Söderberg, Johanna Nordin och Carl von Essen.
I december 2016 tog Självmordsupplysningen emot pris från Arvsfonden för årets “guldkorns-projekt”, med följande motivering:
“För en person som känner sig isolerad och ensam och ser självmord som en lösning för att komma bort från sin livssituation är Självmordslinjen en livlina tillbaka från mörkret. Webben, som är bemannad dygnet runt, är unik och kommer att förändra personers liv till det bättre genom Minds kunskap och mod att bryta tabun och våga prata om självmord.”
Självmordsupplysningen blir Självmordslinjen
I takt med att Minds kunskap om suicidprevention ökade, började idén ta form om att bygga ut Självmordsupplysningen till en stödverksamhet som var öppen dygnet runt, och som erbjöd stöd både via chatt och telefon. Flertalet europeiska länder har en sådan dygnet-runt-verksamhet, men inte Sverige, trots att WHO rekommenderar att alla länder har en sådan verksamhet.
I början av 2015 inleddes rekryteringen av volontärer till Minds nya linje. Flera hundra personer djupintervjuades och fick gå en 2-dagarsutbildning. Volontärerna är en brokig skara – de representerar en mängd åldrar, yrken och intressen.
Inför starten fanns en oro för att uppdraget skulle bli övermäktigt. Hur ska en vanlig lekman kunna hantera en samtalstyp som även vårdpersonal tycker är oerhört jobbiga – att någon funderar på att begå självmord?
Den 7 oktober 2015 – nästan på dagen fem år efter Marcus självmord – lanserades den nya stödverksamheten som fick namnet Självmordslinjen. Stödlinjen kan nås via telefonnumret 90101 och via chatt. Oron över svårigheterna med att kunna hantera samtalen var tämligen obefogad. Volontärerna klarade uppgiften utmärkt.
– Det handlar helt enkelt om vanlig medmänsklighet. Det kan egentligen vem som helst göra med lite träning och stöd, säger Johanna Nordin, verksamhetsansvarig.
