Kris och krisreaktion

Att gå igenom kriser är normalt och ingår i att vara människa, även om det kan vara smärtsamt och upplevas som att förlora makten över sitt liv. I vissa fall kan krisreaktioner leda till psykisk ohälsa.

Vad är en kris?

En kris kan förklaras som en problematisk period i en människas liv som sätts igång av en eller flera svåra händelser. Det kan handla om förluster eller stora livsförändringar i form av plötsliga händelser som att drabbas av en naturkatastrof, stor olycka eller terrorhandling. Även mer långvariga problem med jobb, ekonomi, separationer eller att få ett sjukdomsbesked kan utlösa en kris.

Att ställas inför situationer med krav som känns övermäktiga kan också leda till kriser. Det kallas förändringskris och kan ge känslan av att tappa bort sig själv och inte längre veta vem man är eller vad man vill. Som när sista barnet flyttar hemifrån eller när man inte uppnått det man hoppades på vid en viss ålder. En kris kan även utlösas av positiva förändringar som att gifta sig eller bli förälder.

Hur kan en krisreaktion påverka livet?

Beroende på känslighet och tidigare erfarenheter reagerar människor olika på kriser. Vanligt är att känna ångest, oro, trötthet och få sömnproblem. Även känslor av förtvivlan, ensamhet, tomhet och av att vara övergiven kan förekomma. Det är normalt och är inte lika med sjukdom.

Viktigt i en kris är att tillåta sig att känna och att inte hålla allt inom sig. Att prata med andra om det som hänt hjälper till att bearbeta händelsen. Många klarar sig igenom krisen med stöd av närstående, men i undantagsfall leder kriser till allvarligare psykisk ohälsa och sjukdomar som anpassningsstörning och posttraumatiskt stressyndrom (PTSD).

Går det att må bättre?

Diagnosen anpassningsstörning ställs när andra diagnoser kan uteslutas. Den domineras av oro, ångest eller nedstämdhet. Det kan även ge förändringar i beteendet. Anpassningsstörningar kan öka självmordsrisken, speciellt hos unga.

Anpassningsstörning har bra prognos vid behandling och ju tidigare den sätts in desto mindre är risken för framtida psykisk ohälsa. Ett problem är att gränsen mellan en så kallad normal krisreaktion och en anpassningsstörning inte är lätt att avgöra. Detta gör att många aldrig får diagnosen.

Vid behov av mer stöd eller misstanke om allvarligare psykisk ohälsa efter kris kan du kontakta en vårdcentral. För unga finns även skolhälsovården eller ungdomsmottagningar att vända sig till. Vid mer alarmerande symtom som till exempel självmordsimpulser, rekommenderas psykiatrisk öppenvård eller BUP.

Behandling vid kris och krisreaktion

Behandling av krisreaktioner kan bestå av krisintervention eller psykoterapi. En bra krisintervention handlar om snabbt omhändertagande, hjälp att mobilisera det sociala nätverket, att skapa förståelse för det inträffade, identifiera och lösa problem samt att stötta och uppmuntra. Korttidsbehandling med läkemedel kan hjälpa vid sömnbesvär.

Faktagranskare: Marie Åsberg, senior professor i psykiatri vid Karolinska Institutet. Senast ändrad 2017-10-20