I och med, under och efter, min transition har sex förändrats mycket

Sex kan vara bra och dåligt, behagligt och obehagligt – det ena, det andra eller både och. Att vara bekväm med sin nakenhet, eller andras för den delen, är långt ifrån en självklarhet för alla, kanske till och med för de flesta. Intimitet kan upplevas som svårt, då det kan få en att känna sig blottad, osäker och obekväm.

Det kan vara något som en försöker undvika fastän det samtidigt, hur paradoxalt det än låter, är något som en längtar efter och drömmer om. Men det finns sätt och vägar, även för oss som bär på ärr i vår nakenhet, intimitet och i vårt kön, att känna oss mer trygga och hemma inte bara med oss själva och med andra utan också med sex.

Ett smörgårdsbord

Det är viktigt att du som läser detta förstår hur svårt det är att skriva om sex och välmående på ett sätt som berör någon annan än sig själv. Jag har valt att i viss mån vara frikostig med mina erfarenheter, tankar, lärdomar och upplevelser. Texten bör ses som ett smörgårdsbord, snarare än en förklarande instruktion. Det är din uppgift att strosa runt den och du kommer med all säkert se och möta saker som inte stämmer in på dig. Men rätt som det är ligger det en liten rätt; en liten tanke, erfarenhet, upplevelse eller lärdom; som du kan ta till dig – om så bara för att spegla dig i den.

A och O

För att kunna njuta av sex behöver, åtminstone jag; känna mig trygg, slappna av, vara sexuellt upphetsad och kåt. Det viktigaste tycks vara en känsla av lekfullhet och en tillåtelse mot mig själv (från mig själv och andra) att vara förvirrad, osäker och ovetande – om hur jag är och fungerar, om vad jag gillar och vill. Lite av allt möjligt men med mycket skratt, verkar vara det som funkar bäst för mig.

Transition och hormoner

I och med, under och efter, min transition har sex förändrats mycket. Det handlar inte bara om att jag har nya och andra kroppsdelar, fitta och bröst istället för kuk, testiklar och adamsäpple. Det handlar minst lika mycket om att jag har en helt ny hormonuppsättning i mig. Hormoner är systemiska dvs de påverkar hela kroppen på alla nivåer. Alla mänskliga kroppar (oavsett kön) behöver såväl östrogen och testosteron för att må bra; dessa både påverkar och påverkas av andra hormoner och signalsubstanser i kroppen.

Lust

Lusten påverkas av hormoner. Låg sexlust kan bero på låga nivåer av testosteron, vilket inte är ovanligt bland transkvinnor som opererat bort ev. testiklar (och som saknar äggstockar). Att ta små doser av testosteron kan i detta hjälpa och bidra till såväl lust som välmående (samt därutöver minska risk för benskörhet). Det är viktigt att påpeka, då testosteron är ett hormon som många transkvinnor gjort allt för att dämpa och minska, att det i dessa fall enbart handlar om att höja testosteronnivån till ”normala ” eller genomsnittliga nivåer för kvinnor (då baserat på cis-kvinnor).

Klitoris

Klitoris formas av det som tidigare var ett ollon. Känseln i den beror främst på hur nerverna läks efter operationen. Jag har låg känsel i min klitoris, det är förstås tråkigt, men det finns fler vägar till sexuell njutning än genom den. Jag tänker att det handlar om att tänka sexkreativt och med hela sin fantasi nå bortom könsorganens normativa funktionalitet. Det finns läkare som menar att en större klitoris inte ger en ökad känslighet utan att det bara är en fråga om storlek. Ändå tror jag att en större klitoris, även om känseln varit densamma, hade hjälpt mig (om det nu bara handlar om storlek varför är då en liten klitoris per automatik bättre än en större?)

Glidmedel och att bli våt

Då neo-fittor vanligtvis antingen saknar eller ha en nedsatt förmåga att lubrisera (dvs. förmåga att bli våt); är glidmedel att rekommendera vid sex, inte minst vid penetration. Olja i form av matolja eller hudolja fungerar utmärkt som glidmedel, vilket kan vara bra att komma ihåg då det finns i de flesta hem.

STI:er och Könssjukdomar

Det tycks vara så att det lättare bildas sår i en neo-vagina än i andra vaginor bl.a. för att de, som sagt, inte är så bra på att lubrisera (bli våta). Det gör att risken att få olika könssjukdomar inte är lägre än för andra fittor. Könssjukdomar kan göra det svårare att stavträna (se stavträning) och på så sätt göra vaginan mer stel, trång och grund. Därför är det viktigt att regelbundet kolla sig, och vara vaksam på förändringar i ens hälsa, mående och i hur ens fitta är, om en haft oskyddat sex. Behandling är mer effektiv desto snabbare den sätts in, inte minst när det kommer till köns- och munherpes som är en av de absolut vanligaste könssjukdomarna.

Doft, lukt och flytningar

Fittans doft beror på bakteriekulturen i den. Den varierar från person till person, och kan förändras beroende på vad som förs in i den och av möten med andra bakteriekulturen (t.ex. genom sex med en annan person). Om en får besvär med illaluktande lukt och flytningar kan det vara symptom på könssjukdom eller bero på en obalans i bakteriekulturen. Då neo-fittor vanligen har en högre pH-nivå i fittan, än andra fittor, så är de generellt mer känsliga för bakterieförändringar. För att hålla en hälsosam bakteriebalans bör en inte tvätta insidan av vaginan med tvål eller använda glidmedel med silikon. Framförallt ska en vara noga med att tvätta sin dilations-stav efter att en stavtränat. Att använda kondom vid penetrerande sex och att smörja in fittan om den är torr är två ytterligare saker som en kan göra. Om en trots detta upplever problem finns det olika ph-sänkande produkter från apotek som en kan testa t.ex. produkter mot illaluktande flytningar.

Stavträning/Dilation

Efter en vaginoplastik behöver vaginan töjas för att upprätthålla djupet i den och för att den inte ska läka ihop. Det görs genom att en för in stavar i den och det kallas för stavträning. De allra flesta neo-fittorna behöver stavträna, men det kan variera beroende på vilken sorts hud vaginan är formad av och om en haft en vagina innan. Ett av de vanligaste sätten att forma en vagina är genom att använda penisskaftets hud och, vid behov, delar av punghuden. I början efter en vaginoplastik behöva en stavträna väldigt ofta, men en kan successivt trappa ned, dock behöver en oftast på något sätt stavträna hela livet. Hur sällan en till slut behöver stavträna är individuellt. Det beror inte bara på hur och av vad ens vagina är formad, utan det beror på hur vävnaden i just ens egna kropp är. Stavträningen ska inte göra ont men det är inte något som jag skulle beskriva som skönt just för att en genom ett ihållande tryck försöker töja vävnaden i vaginan. Till följd av återkommande och mycket stavtränande, kan lusten och viljan hos vissa att ha penetrerande sex vara låg. Det kan kännas tråkigt och uttjatat att föra in nåt eller nån i vaginan. Det finns kanske inte så mycket att säga om det här egentligen, men jag tänker att det gäller att inte glömma bort att sex kan göras och se ut på så många olika sätt. Baserat på alla personer med neo-fitta jag på olika sätt kommunicerat med verkar stavträning vara det som de flesta har problem med och tycker är jobbigt med ett liv och en vardag med en neo-fitta. För en person som inte behöver stavträna kan stavträningen låta som en liten grej eller till och med som något spännande. Det är svårt att förstå hur krävande stavträning egentligen är och hur jobbigt det i det långa loppet kan vara. För många kan stavträningen kännas lättare genom att en på olika sätt varierar den; genom att byta stavar, glidmedel, plats eller genom att lyssna på poddar, ljudböcker eller att se på film samtidigt.

Penetration

Penetration kan göra ont och vara svårt att få till på ett skönt sätt. Det gäller inte minst om vaginan är trång, stel eller grund. Hur penetrationen känns beror dels på storleken av det som förs in i vaginan och dels på om penetrationen till en början går varsamt fram så att vaginan hinner vänja och töja sig efter det som förs in i den. Om jag ska vara ärlig så tycker jag att neo-vaginalt samlag påminner lite om analt samlag.

Att gå sönder

Det är inte alls konstigt om en känner sig osäker på hur neo-fitta fungerar. Vad har den för begränsningar, vad får/kan en göra och vad får/kan en inte göra? Vad är bra och vad är farligt? Gäller alla råd och rekommendationer för fittor också för neo-fittor? Det är svårt att säga, men i stort sätt gäller samma rekommendationer. En behöver inte vara rädd för att knulla hål på sin fitta, vilket jag var efter att ha hört flera skräckhistorier om personer som stavtränat hål på tarmen. Skillnaden på stavträning och penetrerande sex är att stavträning är ett ihållande tryck som töjer vävnaden medan sexuell penetration är mer rörlig. För att inte riskera att stavträna hål på tarmen, risken är väldigt låg, är det viktigt att en inte stavtränar nedåt dvs. mot tarmen utan vinklar staven lite uppåt in mot kroppen. Förutom att fistning bör undvikas då det töjer neo-vaginan alltför mycket så kan en följa regeln att så länge sexet är skönt och inte gör opassande ont så är det bara att köra på.

Onani

Jag har inte lyckats komma genom att onanera med fitta. Kanske främst för att jag inte har försökt onanera så väldans många gånger; jag har inte tagit mig tiden, haft lusten, orken eller överhuvudtaget prioriterat det. Men när jag väl har gjort har det varit som skönast när jag blundat och gått in i mig själv – nästan som om jag ska försöka somna. Ironiskt nog är det just när jag sovit som jag fått allra flest orgasmer och kommit otaliga gånger. Jag vaknar upp ur sömnen precis innan eller av att jag får en orgasm. Jag pulserar i hela kroppen, ibland nästan krampaktigt. Jag upplever att jag blir våt och under orgasmens klimax när musklerna i bäckenbotten drar ihop sig har jag upplevt att jag ”klämt ut ” vätska. Det kan vara gammalt glidmedel från vaginan (efter stavträning), lubrikation från slemhinnorna och urinröret, eller en för mig okänd vätska. Oavsett vad och vilket är det mycket skönt.

Orgasmer som tar sig uttryck på det här sättet (fontän-astiskt) har jag aldrig lyckats nå i ”vaket tillstånd”. Vilket för min del vittnar om hur pass avslappnad och trygg jag behöver vara för att njuta maximalt sexuellt, men det vittnar också om hur viktigt psyket, fantasin och tanken är i det sexuella och för orgasmen. Dessa orgasmer har för mig inte triggats genom fysisk beröring utan uppkommer ur dröm och sömn som jag sedan vaknar upp ur. Dessa sömn-orgasmer började komma först efter min vaginoplastik och några år på hormonbehandling. Jag har ingen aning om vad det beror på.

Att hantera motgångar

Då en med största sannolikhet kommer möta på motgångar och behöva gå igenom kriser såväl innan som efter en transition, är det viktigaste, enligt mig, att hitta sätt att vara när det inte är bra. Tekniker, metoder och strategier att leva genom motstånd och motgångar. Vetskapen om att jag, även om min fitta skulle läka igen eller tappa känseln på alla möjliga sätt, skulle kunna hitta ett sätt att må bra och till och med sexuellt njuta är något som får mig att känna mig trygg och lugn.

Missnöje och ånger

Det går inte att kirurgiskt forma en fitta som fullständigt kommer vara som en fitta som formats biologiskt och genetiskt vid födseln. Det finns alltid risker med operationer; saker kan gå snett under och efter dem. Allt detta innebär att det kan finnas sånt som en kommer vara missnöjd med. En kan känna ånger för någon del av operationen eller till och med för operationen i sin helhet. Min rekommendation till alla som kommer genomgå eller funderar på att genomgå en vaginoplastik är att prata om allt med sin kirurg; sexuell njutning, utseende, ideal och normer, förväntningar, förhoppningar, risker och orosmoment, storlek på klitoris och formen på blygdläppar m.m. Och på så sätt försöka komma till insikt själv eller tillsammans med läkaren om hur ens fitta kan formas för att främja ett så stort välmående för en själv.

Vården och kirurgin, vill jag påpeka, blir bättre rent tekniskt, kirurgiskt och i fråga om patientbemötande (såsom vården utvecklats de senaste åren känner jag mig lite som ett levande fossil i sammanhanget).

Att välja – valet och kvalet

Neo-fittan är ingen utopisk plats, jag vill understryka detta då kirurgisk transition speciellt rörande könsorgan ofta idealiseras. Med det sagt menar jag inte att det är en dålig operation, men det bör ses för vad det är, vardagen kommer inte bli problemfri. Vaginoplastik bör snarare kanske ses som något som kan möjliggöra en lösning, av vissa problem, än en fullständig lösning i sig. Om en står i valet och kvalet, tänker jag att en kan använda en smått cynisk metod som ett sätt att försöka nå ett svar. Vill jag detta även om det inte blir som jag vill att det ska bli? Även om något av det värsta tänkbara händer? Och vilket alternativ, av alla alternativ, är minst dåligt?

Relaterat innehåll

På liv och död - med Ullakarin Nyberg

10. KIM: Jag kände mig utklädd. Tillslut ville jag inte leva längre.

I hela sitt liv har Kim känt sig utklädd. Som om hen inte hör hemma...

Tidningen MindTrans

Transperspektivet måste få utrymme

Att vara HBTQ-person, speciellt transperson, är inte accepterat i samhället. Det är förenat med utanförskap,...

Egna ordTrans

En del av mig som legat undangömd fick äntligen sitta i förarsätet

Varje dag jag får chansen att rita och sätta liv i berättelser är en välsignelse....

Hitta mer innehåll om: