Ge en gåva

Vi är inte lika – och inte ensamma!

Stolt psyko!

Nu är jag tillbaka. Efter tre dagars undervisning av föreningen Hjärnkoll är jag trött, inspirerad, förvirrad, påläst och riktigt RIOT! Marilyn tackar för sin medverkan. Hon hälsar att hon gjort exakt samma saker i dag som i går, plus tuggat på ett presentsnöre.

Vi har pratat mycket om diskriminering och stigmatisering dessa dagar. Något jag har kämpat mot i snart ett år, här med er på bloggen.

I dag vill jag citera ingressen i en artikel i Dagens Nyheter:

Det var inte en allvarligt psykiskt störd Peter Mangs som tryckte på pistolens avtryckare och mördade två personer i Malmö. Han var inte heller psykstörd när han försökte mörda fyra personer. Och han är inte det i dag heller. Mangs lär dömas till ett fortsatt liv bakom galler.

Kära läsare. Det var inte ett pucko som tryckte på datorns tangenter och skrev den ingressen i Dagens Nyheter. Han var inte heller en idiot när han publicerade den. Och det är han inte i dag heller. Han är inskränkt och fördomsfull och lär fortsätta sitt liv så – om vi inte säger ifrån.

Såhär har jag lärt mig: stigmatisering (att bunta ihop en grupp, och få dem att verka exakt likadana) leder inte bara till knasiga fördomar. Det leder även till ett ännu längre och krångligare ord: ”Självstigmatisering”. Detta, kära läsare innebär att personer med psykisk ohälsa har svårt att acceptera sin diagnos. Man kan liksom inte identifiera sig med personer som förväntas hugga ihjäl barn.

Det handlar alltså inte bara om en oskyldig formulering. Nej, det är ett medvetet eller omedvetet sätt, från massmedia, att upprätthålla föreställningarna om oss. Och detta, mina vänner, bidrar till att vi inte vågar berätta om oss själva. Vilket egentligen är det enda sättet att bryta fördomarna. Alltså: en såkallad ond spiral.

Och – det där med att vi skulle vara exakt likadana kan jag avskriva här och nu. Det var fler personligheter i det lilla klassrummet än vad jag möter på stan varje dag.

En av fyra lider av psykisk ohälsa i dag. Du är alltså inte ensam. Tillsammans kan vi ändra samhället och dess syn på oss.

RIOT och KÄRLEK!

Om Tove
Jag har något så spännande som psykisk (o)hälsa. O:et betyder i mitt fall att jag har bipolär sjukdom och adhd. Vad det innebär ska jag berätta mer om i bloggen. Välkommen att följa min, ibland lite annorlunda, vardag!

17 kommentarer till “Vi är inte lika – och inte ensamma!

  1. Julia

    Jag förstår inte din analys av ingressen. Journalisten försöker ju bara beskriva vad man kommit fram till i utredningen. Är nån fördomsfull så är det väl dom i så fall som tyckte att Mangs skulle genomgå psykisk utredning.

    Alltså jag är helt med dig om att det är tröttsamt att som psykiskt sjuk bli ”hopbuntad” med våldsverkare. Den lilla promilles promille mördare som är psykiskt störda, jämfört med alla psykiskt friska mördare…Och det har hänt att jag själv sagt, när man ursäktat t ex en blottare utanför barnens skola med att ”han är sjuk” att så enkelt är det inte, det är inte där det sitter, jag har en psykisk sjukdom och jag gör inte sånt 🙂 Om jag säger det till ett barn jag känner får jag ju genast kommentaren att ”men du är ju inte som alla andra” typ.

    Men om man nu har gjort en rättspsykutredning på Mangs så måste ju tidningarna få skriva om det och om resultatet? Annars blir det ju också nån sorts tillrättaläggande!

    Svara
  2. Julia

    Oj nu vart det fel i min förra kommentar. Jag skulle skriva ”ja du är ju som alla andra” inte ”men du är ju inte som alla andra”.

    Svara
  3. Tove Lundin

    Tack Micael!
    Jag förstår vad du menar, Julia! Kanske jag skulle ha varit mer tydlig. Självklart är det okej att skriva att han inte var psykiskt sjuk. Eftersom man gjort en utredning. Det jag reagerar på är både ordet psykstörd som jag tycker är fult och stigmatiserande. Och att det låter som att det vore en ganska normal sak att göra dessa hemskheter – om man hade en psykisk sjukdom. Och jag vill att man ska fundera över alternativa sätt att skriva. Man behöver kanske inte dramatisera så som journalisten har gjort. Kanske det räcker att skriva ”Mangs döms till fängelse eftersom han inte var psykiskt sjuk”. Jag tänker på de personer som inte vågar berätta om sin diagnos, att en av anledningarna är hur media framställer personer med psykiska sjukdomar som en homogen grupp.
    Men, jag vet att fler håller med dig. Och jag tycker att det är så himla bra det du gör när du förklarar skillnaden så som du gör!
    Hihi, en freudiansk felskrivning! (Skoj) 🙂

    Svara
  4. rabbit

    Men å andra sidan: rabbit ÄR psykiskt sjuk och funktionshindrad och hon GÖR saker som inte riktigt är normala och accepterade, och vissa kan tycka att hon är knäpp trög och jävligt otrevlig. Och jag tycker det hade varit sjukt skönt om folk kunde veta direkt när det händer att hon inte ÄR elak barnhatare som fnyser åt ungar som är ivägen, inte egentligen. Och hon sparkar inte på saker på stan sådär random bara för att hon inte fattar bättre. Tvärtom kan hon faktiskt vara en rätt bra tjej, som just då bara råkat glömma att ta sin medicin.
    -Förlåt jag kan inte (på riktigt) rå för det, vill man säga och man vill att folk ska förstå och då krävs det nog att man gör skillnad mellan sjuk och funktionshindrad eller inte.

    Man kanske inte mördar folk när man är hyper, men nog gör man dumheter. Som är lättare att förlåta sig själv för (och även bli lite förlåten för) om man vet att man gjorde det för att man är psykiskt sjuk.

    Nu när jag drar igång om det här så är det faktiskt något jag har gått och funderat på ett tag. Det här om att vi (som är psykon (inte psykstörda om du inte vill Tove) är lika och precis som alla andra. Är det inte just den inställningen som gör att det blir krångligt?
    Samma sak gäller rasism och böghateri och såna dumma grejer, om vi ska acceptera att vi är olika måste vi väl först inse vad det innebär liksom på riktigt veta?
    Inser självfallet att vi på ett djupare plan alla är lika. Samma sak, pedofiler som våldtar eller mammor som kramar (värsta bästa exemplen!)spelar ingen roll, alla är människor etc. Men jag tror att man måste vara mer pragmatisk när man arbetar med saker som den allmänna opinionen.

    rabbit vill ha förståelse för att hon är olik och inte funtad som samhället kräver, inte bli förlåten för att hon är det och tröstad med att ’vi är alla lika’. Det kommer man inte så långt med i vardagen.

    Om det ska krävas att man tycker att andra är som en själv för att man ska kunna acceptera och förstå, så kan man strunta i det helt och hållet. Tycker jag. Och jag tycker man ska införa speciella småbarnsavdelningar på restauranger. Ljudisolerade..

    Svara
  5. Tove Lundin

    Och jag tänker att du, Rabbit, är inne på ett intressant spår! Jag vill ha en debatt kring detta. Inte komma med några absoluta sanningar. Fantastiska reflektioner du gör. Som vanligt.

    Svara
  6. rabbit

    Hehe, cool å tack:) Och medhåll, absoluta sanningar är lite
    återvändsgränd-varning. Debatter däremot, förnöjer. Och en om det här skulle nog kunna bli rätt bra. Någorlunda ny grej i media, har varit heltyst förut så det är nog inte så många därute som har hunnit skaffa sig några av de där absoluta. Så säg bara var och när, rabbit är där 😉

    Svara
  7. Vicky

    Man kan ju se det på många olika sätt, men jag är nog inne på det spåret att det är en välbehövlig reflektion (eller, det är väl inte så myckt en reflektion som ett redovisande egentligen) som ingressen står för. Jag förstår ditt perspektiv Tove, men jag är också lite trött på inställningen att man måste vara psykiskt störd om man begår fruktansvärda brott. Så att brottet visar att man tillhör gruppen ”psykstörd” per definition. Men sanningen är ju inte så enkel. Gränserna mellan ”psykiskt störd” och ”icke psykiskt störd” är inte skarpa och inom båda grupperna finns en massa olika människor som alla beter sig på olika sätt. Jag tycker nog att ingressen hjälper till att mota bort den där vanliga uppfattningen att det finns något slags ”normalt” och allt icke önskvärt (så som brottslighet) kan man automatiskt skicka till gruppen psykstörda…

    Svara
  8. Tove Lundin

    Jag håller med om det, Vicky! Och det är ju bra att det skrivs att varken Mangs eller Breivik var ”Otillräkneliga”. Jag tycker också att den retoriska debatten tar över den egentliga problematiken, som vad vi har för rättigheter mm. Men jag får en sådan känsla av obehag varje gång jag läser liknande texter, ”kvinnan var inte psykstörd när hon mördade sitt barn”, ”mannen var inte psykstörd när han…” osv. Huvudsaken är kanske att vi får vara med och tycka till om saken! Jag tänker att som med alla andra ”grupper” som vill ha ”revansch” blir det lite ojämnt i början 🙂

    Svara
  9. rabbit

    Tack: ’Jag tänker att som med alla andra ”grupper” som vill ha ”revansch” blir det lite ojämnt i början’.. den sparar jag som ett framtida alibi 🙂

    Svara
  10. Susann

    Så bra skrivet Linda. Om media kunde förstå det också. Precis så är det, man vågar knappt berätta om att man har eller har haft en psykisk sjukdom.

    Svara
    • Tove Lundin

      Tack Susanne! Jag önskar verkligen att jag kan både sprida kunskap och minska fördomar som ambassadör.
      Ingen fara – jag vet hur det där är 🙂
      Hoppas du är piggare i dag!

      Svara
    • Tove Lundin

      Hahahahaha!!! Dagens skratt 🙂
      ”Och han var inte allergisk när han tryckte foten på pedalen. Inte heller är han allergiskstörd i dag”…

      Svara

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *