Tillökning i familjen

Helgen får inledas med en glad nyhet jag vill dela med er, kära läsare – eller två snarare.. Vår lilla familj har den äran att utökas till sommaren, i mitten på juli närmre bestämt.

Lite nervöst var det i början av graviditeten, både eftersom jag slutade med mina mediciner (vilket man inte behöver göra) och med tanke på alla historier jag hört om humörsvängningar och skenande hormoner. Tji fick jag som blev lugn som en filbunke, på gränsen till dötrist, om man får säga det själv.

Eftersom jag nu gått symtomfri (från supersnabba tankar, ångest, knas och tvång) i snart ett halvår utan medicin har vi trappat ner kontakten, jag och min psykolog. Mina journaler finns kvar och min omgivning får hålla ett vakande öga, blir det en nästa gång ska det inte ta så lång tid innan jag får hjälp. Det verkar som att medicinen gav mig vissa symtom, sådant händer tyvärr, men jag är mest glad som mår bra i dag.

När det gäller min adhd är läget detsamma, förutom att jag efter kursen tränar på rutiner vilket har visat sig hjälpa. Nån måtta får det faktiskt vara!

Eller inte. I vecka 20 fick vi ännu en glad nyhet. Vi var på ultraljud för första gången med fniss och fjärilar i kroppen.

– Herregud! Har ni bra hjärtan? utbrast barnmorskan.

Det är liksom inte det man väntar sig att höra, men vi fann oss snabbt. Ja, det har vi!

– Det är två därinne.

Sedan dess har vi svävat på rosa moln. TVÅ bebisar ville komma till oss! Två, friska enäggstvillingar ligger i min mage. De sprattlar så barnmorskorna inte kan hålla sig för skratt – vad annars kunde man vänta sig?

Naturligtvis berättar jag mer snart. Justja: grattis alla systrar på internationella kvinnodagen!