Ge en gåva

Saker som är bra att veta!

Som utlovat tänker jag publicera en liten bra-att-veta-lista. Det mesta har vi kanske lyft fram förr, mycket har jag fått lära av er. Men för att påminna oss – och för våra nya läsare kommer nu en uppdatering. Fyll gärna i det jag missat! För att listan ska bli roligare att läsa gör jag den till en saga. Huvudpersonen får som vanligt heta Tove.

Rätt till vård!

Tove är ett psyko. Hon vill jobba, men får det inte riktigt att gå ihop. Hon vill veta vad som är fel. Hon ringer sin husmottagning, där vill hon snabbt som blixten träffa en specialist. Det ska ta max 30 dagar. Anser specialisten att hon behöver behandling ska den inledas inom 90 dagar. Detta enligt Vårdgarantin. Den står i lagen.

Rätt till arbete!

Tove får diagnos och behandling. Hon går till Arbetsförmedlingen och talar om att hon är ett psyko. De ska genast lotsa henne till Arbetsförmedlingens rehab. Alla Arbetsförmedlingar ska ha en rehabhandläggare. Tove kan också be om att få en socialkonsulent inom Arbetsförmedlingen. Denne ska hjälpa henne att få tillgång till all information om hennes rättigheter. Rehabhandläggaren talar om för Tove vilka alternativ det finns för personer med hennes funktionsnedsättning. Såsom lönebidrag, eller trygghetsanställning.

Rätt till hjälp i vardagen!

Tove får inte vardagen att gå ihop. Hon har rätt till både vardag och jobb! Därför kan hon via sin rehabhandläggare ta del av Arbetsförmedlingens hjälp. Dessutom har hon rätt till en boendestödjare. Det får hon av sin kommun. Hon kan också skaffa sig ett personligt ombud. Sist men inte minst har hon, som vem som helst med funktionsnedsättning, rätt till hjälpmedel från Hjälpmedelsinstitutet.

Rätt att stå på sig!

På sin resa stötte Tove på några Rötägg. Vissa trodde att man måste se ett handikapp för att det ska finnas. Men Tove stod på sig. Hon visste att det skulle göra dubbelt så ont om hon var tvungen att även visa sin smärta.

Andra trodde att Tove var frisk i samma ögonblick hon fick allt att fungera. De förstod inte det självklara: Att ta bort hennes hjälpmedel vore som att ta en rullstol från en förlamad.

Sanningen är ju den: Tove tycker inte om att förnedra sig, hon vill inte ta emot hjälp, hon säger alltid att det är bättre än vad det är. Men hon är en jäkla Superhjälte – just eftersom hon gör allt detta!

RIOT <3



Om Tove
Jag har något så spännande som psykisk (o)hälsa. O:et betyder i mitt fall att jag har bipolär sjukdom och adhd. Vad det innebär ska jag berätta mer om i bloggen. Välkommen att följa min, ibland lite annorlunda, vardag!

23 kommentarer till “Saker som är bra att veta!

  1. Barbro

    Jag känner så väl igen mig i det där sista. Att vara en superhjälte. Tänk vad jag slitit för att vara som alla andra, göra samma saker, klara allt dom gör. Trodde alla hade det lika jobbigt men förstår nu att det inte va så. Tänk om jag fattat tidigare, tänk så många sjukskrivningar för utmattningsdepressioner och paniksyndrom jag sluppit.

    Så alla som läser här och som känner på det sättet. Sök hjälp, kräv hjälp. Det är det värt, men man måste slita hårt för det också tyvärr. Men tack vara den här bloggen och det kontaktnät jag fått under min utredningsresa har jag fixat det, trots en del motgångar där jag varit på väg att ge upp. Att gå tillbaka till att vara superhjälten som med jämna mellanrum brakar ihop av utmattning. Men nu sitter jag här med min ADHD-diagnos. Kvittot på mitt stökiga inre. Om jag bara kan hjälpa en enda att ta steget skulle jag vara överlycklig. Kämpa på!!!

    Tack Tove, tacka alla andra här.

    RIOT!!! 😀

    Svara
  2. Frida

    Superbra! Och den sista punkten – spara den i hjärna, hjärta och sinne! Många rötägg vill väl men fattar bara inte. Men DU vet. DU känner dig själv och när DU känner att nåt är fel så ÄR det oftast det.

    Boendestödjare är bra. De kan hjälpa med allt möjligt, och de fattar.

    Styrkekramar till alla!

    Svara
    • Tove Lundin

      Tack snälla Frida och Barbro för ert pepp! Supersanna, superviktiga ord som måste ut!
      Viktigt att, som du skriver Barbro, varna för konsekvenserna av obehandlade diagnoser. Och viktigt att informera om att man måste kämpa för att få rätt hjälp. Och varje gång man faller medan man kämpar blir man lite starkare. Även om det inte känns så just då..
      Superviktigt, Frida: DU känner dig själv och när DU känner att nåt är fel så ÄR det oftast det.
      Tack!
      RIOT och styrkekramar <3

      Svara
  3. Katarina

    Och när psykologen (i all välmening) formulerar hur du mår (för så har han eller hon uppfattat det)
    men du känner i hela dej att det inte stämmer med hur du mår – protestera då. Även om du knappt har kraft kvar.
    För det kan va sån himla skillnad på hur folk ser dej och hur du känner dej.
    Om du måste förklara hundra gånger och de knappt orkar höra mer så är det värt det den gång du verkligen når fram. När poletten äntligen trillar ner hos den du pratar med.
    Mycket bra lista Tove.
    Kram till alla som kämpar. <3

    Svara
  4. Jannicke

    Superbra lista Tove! Min man fyllde 30 igår och har nu väntat i över ett år på sin adhd-utredning. Vårdgarantin hålls inte på långa vägar och psykologerna mår superdåligt på hans mottagning. Nu har jag (för han orkar inte) ringt och tjatat på avdelningschefen, ringt ordföranden i lokala hälso- och sjukvårdsnämnden samt mailat densamma. Jag har även kontaktat patientnämnden och förklarat att adhd-utredningar visst omfattas av vårdgarantin (de nekade till detta först). Igår fick vi besked att min man prioriterats upp i kön! Tyvärr hjälper det kanske att tjata? Synd är att andra får vänta för att vi får gå före…

    Så ja, mycket tjat går åt. Har man ingen anhörig som orkar/vill så antar jag att stödet genom kommunen kan hjälpa?

    Stå på er och glöm inte att göra livet lite jobbigare för politikerna som fördelar pengarna! RIOT!

    Svara
  5. Lilla H

    Hej!
    Tack för en jätte, jätte bra blogg!
    Jag är en tjej som går i 8:an och har kämpat jätte jätte mycket, för att just överleva. En överlevnads vardag!
    Jag går just nu hos en pyskolog för en adhd/add utrening!
    Och i 2:an så fick jag en annan diagnos just dyslekci (eller hur det nu stavas=))
    Jag har inte fått mycket till hjälp för min/mina svårigheter! Jag om man bara ser just svårigheter! Så finns ingen ork till att se lättheter!
    Här sitter en 14:on årig som har kämpat och kämpat och kämpat och har (nästan) ingen ork till att kämpa vidaare!
    För jag känner mig helt utbränd!
    Hur har mundigheterna tänkt nu???
    Riot

    Svara
  6. Tove Lundin

    Vilken tur att du kom på det också, Katarina! ”Om du måste förklara hundra gånger och de knappt orkar höra mer så är det värt det den gång du verkligen når fram”! Och: TJATA! Önskar jag fått höra det tidigare. Psykologer är ju inte tankeläsare, ju mer man lyckas formulera desto bättre hjälp får man. Och skulle personen ändå inte fatta – byt! Toppen att du fick med det!
    Marilyn tittar nu på sin egen klättersak och höjer på ögonbrynen 😀 Tänk om man hade plats för en sån!
    Kram <3

    Hej Jannicke! Vad glad jag blir när jag läser din kommentar! Anhöriga som du är guld. Tyvärr är det ju så, man måste tjata. Och oftast orkar man inte, ibland vågar man inte ens be om hjälp. Då är det så himla fint med människor som du som tar saken i egna händer. Ju mer vi hörs – desto mer måste myndigheter, kommuner mm skärpa sig. Vi ska aldrig tystna tvärt om! Tack för att du finns. RIOT!

    Hej Lilla H!
    Fy för överlevnads-vardagar!
    Jag vet precis vad du menar. Men så himla bra du skrev det: Om man inte får hjälp med svårigheterna – kan man ju inte fokusera på lättheterna!
    För visst har vi många lättheter, styrkor, skills, superkrafter… Glöm aldrig det!
    Och vem sjutton kan stava till dyselexei! Inte jag i alla fall.
    Jag hoppas att du kan använda dina sista krafter åt att få den hjälp du förtjänar! Fråga din psykolog om vilken hjälp du har rätt till.
    Fråga vem som kan kämpa vidare åt dig, tala om att du inte orkar!
    Du är inte ensam!
    RIOT!

    Svara
  7. Katarina

    Önskar nästan själv man var katt när man ser alla roliga katt-grejer. 🙂

    Precis man ska inte vara rädd för att byta psykolog.
    Kram <3

    Svara
  8. Webbredaktionen

    Hej Katarina och alla andra!
    Kul att det är fart på diskussionen här. Jag vill bara påminna om Vårdguidens villkor för kommentarer. Vårdguiden är icke-kommersiellt, vilket innebär att det inte får finnas reklam varken här i bloggen eller bland kommentarerna. Därför var vi tvungna att ta bort länken till kattleksaker. Hoppas ni har förståelse för detta och att ni fortsätter att kommentera utan länkar till kommersiella sidor!
    Riot!
    /Emmali på Vårdguiden

    Svara
  9. Elli

    Jag är en som uppskattar att dessa råd skrivs här men i vardagen tas det inte upp och man missleds mycket, med adhd också blir det extra svårt att veta dessa möjligheter när ”arbetsförmedling” eller f-kassan inte ens vet något om adhd och mina rättigheter.man sitter SOM SAGT där och pratar pratar men ingen fattar, HÅLLER MED ER.

    sen blir man kallad för knäpp, barnslig och att man snackar fel. när ska folk fatta!!
    glad att se en adhd blogg! keep on fighting.

    Svara
  10. Katarina

    Elli
    Håller med. Man kan bli så trött och ledsen på att inte nå fram. Önskar att myndighetspersoner skulle vara bättre informerade om olika handikapp, som adhd mm.
    Min son har Asperger. Har fått och får fortfarande mycket hjälp av Autism- och Aspergerförbundet. De är toppen på att lyssna och ge råd och tips på hur man kan bemöta skola och myndigheter.

    http://www.autism.se/

    Finns ju även Riksförbundet Attention som jobbar för människor med bla ADHD.

    http://www.attention-riks.se/

    De kan säkert också ge bra tips och råd på sånt som kan vara bra att veta och säga i mötet med myndigheter.
    Sen har vi ju såklart Toves toppen-blogg där man alltid känner sej välkommen och starkare o gladare efter ett besök.
    Kram

    Ok. Sorry Vårdguiden. Inga fler länkar till kommersiella sidor. Lovar. 🙂

    Svara
  11. Tove Lundin

    Hej Elli! Jag håller med, när ska folk fatta! Tack Katarina för dina bra råd! Hoppas du kan hitta lite hjälp och vägledning, Elli, i någon organisation. Kanske det är enda sättet ibland. Och så måste vi våga synas! Stå på dig Elli, på till exempel Arbetsförmedlingen. De ska ha en person på varje plats, specialutbildad att hjälpa personer med bland annat adhd. (Men man måste ibland tjata).
    Och fortsätt gärna vara här på bloggen, som Katarina skriver – här finns det alltid någon som har svar på ens frågor!
    Kramar till er!

    Svara
  12. Micael

    Jag har lite svårt att komma underfund med om mina psykologer förstår hur jag egentligen mår. Tyvärr vill jag inte konfrontera min nuvarande psykolog eftersom jag är rädd att jag inte ska få komma tillbaka pga att jag då anses som jobbig. Har haft duster med två av de läkare jag haft och en med min förra psykolog.

    Jag kan ha skrivit om detta förut, ber i så fall om ursäkt för att jag upprepar mig.

    Svara
  13. Katarina

    Men fy vad hemskt att du ska behöva känna så Micael.
    Om man inte kan vara sej själv fullt ut med sin psykolog då… Ja det är inte roligt.
    Min psykolog är toppen men blir galen (galnare) när hon talar om hur jag mår och hur jag känner utifrån hur hon uppfattar mej. Alltså de gånger hon har fel.
    Känns kränkande.
    Hon menar såklart väl och vill komma underfund med hur jag funkar. Men är ändå superjobbigt när hon har fel för då vet jag att jag måste börja om från början med att förklara.
    Hoppas du hittar ett sätt att nå fram till din psykolog.

    Svara
  14. Tove Lundin

    Håller med Katarina! Så ska du inte behöva känna, Micael. Jag tycker det var så bra som du skrev tidigare, Katarina. Att psykologen kanske formulerar så att man inte känner igen sig. Önskar jag varit lite ballare från början, tillslut hamnade jag ju ändå rätt.
    Ja, fy när man blir beskriven på ett sätt som inte stämmer. Men ändå tur att de försöker, så man kan rätta dem. Jag har haft mycket hjälp av bloggen. Jag sparar på mina och andras formuleringar, sen klämmer jag till med dem när de passar.
    Kanske du kan hitta lite matnyttigt här, Micael. Hoppas verkligen att du vågar ta upp detta!

    Svara
  15. Micael

    Tack Katarina! Det kan inte vara lätt för psykologen att försöka förstå vad jag menar. Ibland är ju inte ens jag och lilla jag som bor i mitt huvud överens om vad jag mår (ska väl egentligen stå hur jag mår, men jag tycker det passar bättre med vad) 😉

    Svara
  16. Katarina

    Förstår vad du menar Micael.
    Ibland har man ju inte koll på vad man menar och känner, som du skrev.
    Håller med Tove. Jag samlar också på andras formuleringar och använder de i samtal med psykologen.
    Ja hur som helst. Man får fortsätta kämpa och förklara hur man mår. Och hoppas man hittar rätt så småningom.

    Svara
  17. rabbit

    Man kan ansöka om lite pengar också om man har ADHD för att köpa hjälpmedel och jux tror jag. Men det har du kanske redan sagt nånstans.

    Svara
  18. rabbit

    Men så ska man HÄMTA UT pengarna med plusgiro och det kan bli ett herrans spring och en massa sura miner så att det tar sjukt lång tid innan man fattar var man kan göra det…men när man sen har pengarna kan man köpa tillexempel en smartphone och ladda ned massa ADHD-appar som verkar vara sjukt bra. Men då kan det bli så jäkla krångligt att ladda ned och installera dem (hur gör folk??) så att man efter nån frustrerad vecka i ren förvirring trycker på nåt så att internet försvinner helt och hållet från telefonen och så fattar man inte ens vad kundtjänst säger när man försöker få hjälp med att lösa det.
    Det är humor.

    Men jag tackar som fasen för stålarna. Jag vet inte hur det funkar i olika delar av landet, men jag fick höra att man kunde få hjälp att ansöka (fylla i papper och sånt alltså) av en kurator på öppenpsyk. Fick möte hos en sån och vi gick igenom och hon fixade. Det blir i regel alltid beviljat om man fyller i liksom vad man behöver för saker och varför(kan man skriva ’i regel alltid’?) och det tog ca en månad innan jag fick utbetalningen. I cash. Inga frågor ställda.

    Svara
  19. rabbit

    Kan -när jag tänker på det – vara kopplat till vilken inkomst man har men jag tror inte det.
    Och Tove jag tycker det är sjukt ball att du kan hantera en sån, blogga och lägga upp bilder och länka och hela kittet. Respekt!

    Svara

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *