Ge en gåva

Rensa i röran

I dag har jag rensat lite i röran. Den yttre. Jag hade fortfarande sex ouppackade kartonger från flytten förra året. Sex kartonger som nu är en.

Det lustiga med att rensa i den yttre röran är att den inre liksom rensas på köpet. Jag hade en liten cermoni där jag högtidligt rev alla oifyllda blanketter, halvklara hemtentor och andra Viktiga papper. Jag rev dem tills det bara var små pappersmolekyler kvar. Sedan slängde jag dem i en stor säck tillsammans med allt skräp jag samlat på mig.

Det fanns en tid, inte för avlägsen, då jag svävade i ingenmansland. Var jag än vände mig för att få hjälp blev svaret en bunt blanketter. Som samlades på hög. Den som säger att det alltid finns hjälp att få kan (ursäkta mina ord) skita på sig.

Mellan alla blanketter hittade jag små, skrynkliga lapar. Jag hade, nästan dagligen, skrivit ner dagens ljusglimtar till min pojkvän. De lapparna var min enda livlina.

”I dag har vi suttit vid Mosebacke. Melissa Horn hade konsert men vi hade inte råd att gå in. Istället delade vi på ett paket glass på en bänk utanför. Solen sken och vi hörde hennes låtar precis som att vi var där inne.”

De lapparna är skrynkliga av alla gånger jag tagit fram dem för att läsa. En kopp kaffe, en bra bok eller grillad lax. Det här är en riktig snyfthistoria. Jag skulle kunna skriva en roman om hur illa behandlad jag blivit av allt och alla. Och hur mycket jag fått kämpa. Men det tänker jag bespara er. För ni vet redan hur det är.

Man måste vara frisk för att få vara sjuk. Och när man väl blir frisk vill man bara glömma hela skiten. Men jag hoppas att min blogg får vara som de ljusglimtarna – en liten livlina. Här på vårdguiden finns all information man behöver. Om vi alla fortsätter kämpa kommer en dag då vi alla kan riva våra blanketter.

Vi skulle kunna ha en slags cermoni. Typ tända en brasa och grilla korv. Statsministern kunde få vara talare.

Om Tove
Jag har något så spännande som psykisk (o)hälsa. O:et betyder i mitt fall att jag har bipolär sjukdom och adhd. Vad det innebär ska jag berätta mer om i bloggen. Välkommen att följa min, ibland lite annorlunda, vardag!

22 kommentarer till “Rensa i röran

  1. Katarina

    Ja vilken bra idé. Om man vet att det blir en mysig korvgrillning av alla viktiga papper blir man mer motiverad att rensa.
    Ska på första mötet med psykiatrikern på torsd. Blir säkert början på en ny hög med papper.

    Svara
    • Tove Lundin

      Vad spännande!!!
      Massor med lycka till! Blir det övermäktigt med alla papper tycker jag gott du kan unna dig lite mysig korvgrillning 🙂

      Svara
  2. Frida

    Jag är på! Finns många oifyllda blanketter och misslyckade tentor här. Håller just på med ett stort myndighetspapperskrig som jag efter dagens skickade kuvert hoppas att jag har vunnit. Ibland känns det som att blanketthysterin är ett sätt för myndigheter att minska arbetsbördan, ju mindre de får tillbaka desto mindre måste de svara på… Men att riva konfetti är en mycket frigörande aktivitet!

    Svara
    • Tove Lundin

      Härligt! Nu har vi snart till en hel majbrasa! Hoppas, hoppas du vann den här gången!
      Vem vet, de kanske också gör konfettiregn, grillar korv och har det mysigt med alla blanketter de får in 🙂

      Svara
  3. t

    ”Man måste vara frisk för att få vara sjuk.” Gillar hur du säger det där.

    En annan sak:

    ibland ska man säga till sig själv att man inte måste göra den där rest-tentan. eller att man inte måste skicka ett tack-kort till den eller den. eller att man inte måste hålla löftet om att hälsa så. man kan också skita i sånt. det är också att rensa upp. man rensar upp i skulden över det man aldrig tar tag i. då får man kraft att ta tag i annat som är här och nu.

    Svara
  4. Tove Lundin

    Så rätt du har i det, t!
    Viktigt att tänka på.. Att ibland måste man få skita i saker – det är ju så frigörande!

    Svara
  5. Katarina

    Tack va gullig du är. 🙂
    Kommer precis från psykiatrikern. Känns som de centrifugerat hjärnan och stoppat in den igen. Snurrigt värre. Helt slut.
    Blandade känslor. Känns bra att vara igång men är bara ett litet myrsteg på mångmilavandring. Frustrerande.
    Psykiatrikern tror inte att jag tillhör någon diagnos, om jag fatta rätt. Men hur kan hon vara så snabb med att avgöra det. Första gången vi sågs.
    Blir irriterad men försöker samtidigt att skjuta det åt sidan. För samma kommentar fick min släkting höra i början av sin utredning och jag, om min son, efter första samtalet hos kuratorn på barnhab.
    Varför är de så snabba att fälla såna kommentarer? Onödigt och sårande tycker jag. Man känner sej som en inbillningssjuk och överkänslig krake som bara söker uppmärksamhet.
    Hur som helst. Hon skrev ut Cymbalta. Ska tydligen hjälpa mej fokusera och slippa sjunka så djupt i depp, som jag gör ibland.
    Ska läsa på om den. Har du eller nån annan här erfarenhet av den?
    Himla skönt att kika in här efter en omtumlande dag.

    Svara
  6. Tove Lundin

    Ojojoj, förstår att det varit omtumlande – jag minns hur det var!
    Nej, hon kan absolut inte veta sådant efter ett möte! Det är sådant vi måste lyfta här på bloggen om och om igen! Jag är också ett levande exempel på hur fel det kan bli (det blev verkligen jättefel).
    Nu, med facit i hand, kan jag bara säga – stå på dig! De kan inte läsa tankar eller veta allt om en person efter en timme.
    Och på samma gång – skjut det åt sidan. Det kommer att ordna sig nu, nu har det börjat rulla!
    Du är inte inbillningssjuk eller överkänslig krake som vill ha uppmärksamhet! Du är en stark kvinna som har fått kämpa mer än många andra..
    Du behöver din diagnos för att få den hjälp du behöver – inte för att andra ska tycka synd om dig (för det behöver de inte).
    Känner inte till den medicinen, men kanske kan vara skönt att vila hjärnan lite, så du kan fokusera på allt kul som väntar!

    Svara
  7. Katarina

    Nej, tänkte väl det, att det är koko-varning på ett sånt snabbt uttalande. Skönt att höra det från dej också.
    Men samtidigt var hon så himla snabb att ge mej anti-depp piller. Rädd att jag skulle hoppa från nåt höghus och hon skulle hamna i dålig dager kanske. 😉
    Tror också det kommer lösa sej men kommer ta lång tid. Blev remitterad till psykoterapeut, tror jag hon sa. Minns inte riktigt.
    Den här psykiatrikern var inne tillfälligt som konsult för att sätta fart på det hela.
    Sen längre fram kommer jag bli kallad till nåt möte med läkare, psykiatriker mfl om inte medicinen hjälper mej, tror jag hon sa. Väntetid upp till 6 mån.
    Hm… Man undrar ju om de försöker ”tysta en” med piller så de slipper göra en utredning.
    Den som lever få se.
    Tack för pepp. Du är toppen.

    Svara
    • Tove Lundin

      Verkligen koko-varning 🙂
      Varje gång jag hör denna historia blir jag lite omild. Om man säger såhär:
      Läkare måste föra journal så se till att allt du säger kommer på papper. Det blir ens ”vapen”. Självklart ska man inte överdriva men man ska absolut inte utelämna något eller förminska!
      Det ska absolut inte ta upp till 6 månader! Vårdgarantin säger att det ska ta max 90 dagar. De har skyldighet att se till att du får hjälp inom den tiden.
      Och om man inte vill äta piller behöver man inte – alla har rätt till att få den slags hjälp man vill ha och behöver!
      Stå på dig 🙂

      Svara
  8. Katarina

    Är nog därför de ger mej psykoterapeuten under tiden. För att låta henne kolla upp mej tills det blir dax för ”stora träffen”.
    Men psykiatrikern famlade lite i mörkret kändes det som. Först tyckte hon att jag skulle gå till kuratorn efter dagens besök. Men då sa jag stopp. Blir som att gå flera steg bakåt istället för framåt.
    De borde ha färdiga rutiner för sånt här. Inte sitta och undra vad de ska göra.
    Undrar vad jag får ut av att gå till psykoterapeuten. Ska bli intressant. På nåt konstigt vis känns det rätt att gå dit, men vet inte om det är ett vanligt tillvägagångssätt.
    Svårt för dej att svara på kanske. Känner mej kluven till att börja med medicin på en gång.
    Visst vill jag kliva upp några steg ur depp-träsket men vill inte bli för ”tillfixad” innan jag blir utredd.
    För psykiatrikern sa att om medicinen hjälper behöver jag inte gå vidare.
    Lite som att lägga locket på.
    Vad skulle du gjort i det läget?

    Svara
    • Tove Lundin

      Jag tycker det är bra att du sa stopp där och förstår vad du menar med att det känns som att det går bakåt.
      Jag är ingen psykiatriker (snarare ett psyko) och förespråkar varken det ena eller det andra, men jag kan ju svara på vad jag hade gjort (efter moget övervägande) 😉

      Jag hade tänkt att jag var så stark, och att den energi jag plötsligt fått och som tagit mig hela vägen till i dag kan ta mig hela långa vägen. Och jag skulle kämpa för att få hjälp inom de 90 dagarna jag har rätt till. Jag skulle tänka att om jag blev deppigare/deppig kunde jag ju ompröva beslutet, men så länge jag tänkte positiva och livsbejakande tankar skulle locket få vara av så att utredningen kunde gå rätt till.
      Så gjorde jag när jag var i din situation! Man blir deppig av så många saker, som att kämpa i motvind och i uppförsbacke..

      Kram

      Svara
  9. Katarina

    Tack. Hjälper att du förstärker det jag redan vet är rätt för mej. Känner hur ”kompassnålen” hamnar i spinn ibland. 🙂
    De tycker säkert att de ger mej hjälp inom 90 dagar eftersom de remitterat mej till en psykoterapeut. Kommer gå dit inom några veckor.
    Om jag fatta rätt tar de till det ”tunga artilleriet” om medicin och psykoterapeut inte räcker till. Och då startar utredningen på allvar mot ev diagnos (väntetid upp till 6 mån)
    Så förstod jag det hela. Men känner hur det slirar i skallen av all info så kan ha hajat fel.
    Fick även veta idag av min sons skola att han bör gå om ettan.
    Känns rätt men sätter ny fart på spinnet i skallen. Skönt att det är helg och att solen skiner. 🙂
    Hoppas du har det bra. Kram

    Svara
  10. Tove Lundin

    Nu kom den fram!
    Mycket märkligt, den hamnade fel – har hänt förut.
    Jag har kollat upp lite, med kontakter inom vården, angående detta. Och jag kan säga att du har rätt i dina funderingar, om du förstår vad jag menar.. Det finns en enorm resursbrist och ingen jag pratat med hymlar med detta.
    Tips till dig är att be om ny vårdkontakt, eftersom de inte kan ge dig rätt behandling inom rimlig tid. Det ska inte ta 6 månader! Du har Vårdgarantin på din sida – max 90 dagar innan du får en utredning! Om de inte fixar det har de SKYLDIGHET att slussa dig vidare och du har rätt att byta.
    Jag har frågat min kontakt: det är omöjligt att avgöra om en person har en diagnos eller inte efter ett möte. Var inte rädd för att byta – det finns hjälp det gäller bara att hitta rätt. Bättre att sätta ner foten för tidigt om man frågar mig.
    Det här kommer lösa sig! Själv hittade jag rätt tredje gången gillt – och fick världens bästa!
    Och som sagt – solen skiner och det är helg 🙂

    Svara
  11. Katarina

    Så att remittera mej till en psykoterapeut gills inte som ”att ge vård inom 90 dagar”?
    Trodde att de kanske uppfyller det kravet i och med att de slussar mej vidare dit. Men det stämmer inte om jag förstår dej rätt.
    Vet inte vad jag ska göra. Om jag ska ta kontakt med privat psykolog som är landstingsansluten eller….
    Känner mej väldigt lost.
    Vet att jag får psykoterapeut inom ett par veckor men jag borde få bättre än så inom 90 dagar menar du?
    Oj vad det snurrar.
    Vart ska jag klaga?

    Svara
    • Tove Lundin

      Hej Katarina!
      Du har rätt till att träffa en specialist inom 90 dagar, men så ser det inte ut i dag.
      Jag funderade därför lite utifrån mig själv. Jag hamnade tillslut hos en sjuksköterska på mottagningen innan jag fick rätt hjälp – bara för att slippa vänta så länge. För mig var det ett bra sätt – hon lyssnade på allt jag sa – sammanställde det och kämpade för att det skulle gå fram till en läkare med befogenheter – det var hon som fixade rubbet! Så det här med psykoterapeut kan ju vara en toppenidé om det funkar så!
      Vore jag du skulle jag gå dit, eftersom det sker så snart och att det kan vara en bra ingång. Det menar jag verkligen! Du har massor av rättigheter men det finns inte resurser som täcker. Det är min bittra erfarenhet och tyvärr är det så det ser ut, ingen jag talat med inom vården skulle sätta sig emot det. Men det blir en stor debatt – kanske ett senare inlägg. Eller någon artikel jag gör framöver när jag blir världsberömd journalist 🙂
      Tills dess får vi ta de kringliga vägarna och nåla oss fast med näbbar och klor (om vi hade) 🙂
      Ska höra mig för var man klagar mm för snabbare hjälp, om det blir aktuellt!
      Trevlig, solig lördag!

      Svara
  12. Frida

    Jag förlorade tyvärr sagda CSN-kamp denna gång. Det finns tydligen inget samband mellan min sjukdom och mina bristande studieresultat. Nä tjena… 🙁
    Nej, bara att samla in fler intyg och skriva lite fler förklarande och utlämnande brev som ska granskas av ytterligare en främling. Har väl snart jobbat mig igenom hela personalstyrkan… Tur att man är så himla bra på det här med att organisera information!!…
    Har du några tips på vad som kan vara extra bra att framhålla i detta brev? Och några tips på hur jag ska hålla mig från att använda fula ord för att förstärka vilka idioter de är? (kanske blir ett litet ”f-u” på kuvertet…)

    Svara
  13. Tove Lundin

    Näääää! Nu är jag övertygad: en psyko-revolution behövs! Vi måste bara organisera oss (:D)
    Jag blir så arg! Mitt första, lite barnsliga, svar på din fråga är att skriva: ”JAG ÄR ETT PSYKO!” tvärs över blanketten och sedan det där andra, lite mindre, på kuvertet.
    Men jag är en vuxen och ansvarsfull person (här på bloggen) så här kommer mitt andra, vuxna svar:
    Har du provat att ringa? Det är ett bra sätt om man vill slippa få tillbaka blanketter hela tiden. Man kan utge sig för att vara lite dum. Det funkar också att gråta (om det känns på sin plats).
    Ett annat tips är att hota. Men då måste man veta vad man kan hota med. Statsministern? Janne Josefsson? Konsumentverket? Polisen? Socialstyrelsen? Journalister?
    Personen ifrågas chef kanske är en bra start. Typ be om att ”få prata med någon med mer befogenheter”.. Här blir lite följetong på Katarinas fråga om var man vänder sig i nöd. Känns som ett bra inlägg snart..
    Ett annat knep är att använda dig av så mycket ”akademisk ton” som möjligt – har hjälpt mig ofantligt mycket! Släng in lite smarta ord här och var, visa att du är en person man inte sätter sig på!
    En bra sak att framhålla är att det kanske vore i deras intresse att alla människor finge ta del av deras förmåner.. Eller är de inte anpassade efter hur samhället ser ut!? Är deras tjänster inte till för alla? Diskriminerar de andra handikapp också? Vill de ha mer information kanske du har en person eller organisation du kan hänvisa till? Kanske de behöver en informationskurs??
    Så jag tycker du ska hitta rätt person på telefon och ställa dessa frågor. Fråga vad det är de inte fattat så att du vet vad som behövs kompletteras.
    Det är ju inte dig det är fel på!

    Svara
  14. Katarina

    Du har blivit en extra psykakut. 🙂
    Tack för att du kollar upp saker, lyssnar och peppar. Värt hur mycket som helst.
    Mår mycket bättre idag. Igår var fritt fall. Hemsk känsla.
    Psyktrassel och tung skolinfo dagarna efter varandra. Lite för heavy.
    Tänkte också det: Kanske inte så tokigt att gå till psykoterapeut. Har jag tur kan hon sy ihop en deal med arbetsförmedlingen.
    Absolut behövs en psyko-revolution. Såg homoriot på twitter. Borde finnas en psychoriot också. 🙂
    Stor kram till dej toppen-Tove!

    Svara
  15. Tove Lundin

    Skönt att det känns bättre! Allt dumt brukar komma på samma gång..
    Det blir spännande att se hur det går med allt nu. Här kan man ju alltid slänga ut frågor som kommer upp eller avreagera sig. Och man slipper känna sig så ensam och utsatt!
    Stor kram!

    Svara

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *