På återseende!

Bjuder på min sista vertikala bild, från i påskas.

Wowowowowowow, så låter flödena i mina bebisars navelsträngar och det är bra. Jag vet det eftersom jag lyssnat på dem ofta sista tiden. Flera gånger om dagen. Bonkbonkbonk låter deras hjärtan och det är också bra.

Mindre bra är att de, i sin iver att bli precis som sin mor, redan hunnit skaffa sig en bokstavskombination. TTS heter den och betyder något så långt och läskigt som tvillingtransfusionssyndrom. Säg det många gånger på raken du som kan.

Mer bra är att jag redan hunnit gå över 25 veckor, varje dag är ett litet mirakel, och att de “bara” är en tvåa i allvarlighetsskalan 1-5. Man kan säga att jag tänker på det braiga på dagen och det mindre bra på natten.

Egentligen skulle jag och min pojkvän ha åkt på “babymoon” nu, bott på hotell och sett varandra djupt i ögonen. Istället blev det ett rum på hospitalet. Men bättre service kan man inte önska sig! Jag kan höja och sänka min säng med tårna, har snälla människor som tittar till mig och utsikt över vattnet. Snart ska jag åka ambulans för första gången i mitt liv till ett annat sjukhus som är bättre anpassat för småpluttar, spännande värre. Skänk oss gärna en extra liten tanke i morgon då det kanske blir operation som ska underlätta för oss alla.

Allt detta innebär tyvärr att jag inte kommer blogga på ett tag. Men jag kommer tillbaka en dag. Tills dess, Kära läsare, jag har sagt det förr men det tål att sägas igen: Jag läser ofta Era kommentarer – flera gånger, och tänker mycket på er alla. Ni är den bästa medicinen, terapin och peppen man kan önska sig. Tack för allt och på återseende!

– Riot!