Ge en gåva

Om medicin och tomater

Kom ketchup så går vi!

Efter det att jag fick diagnosen adhd har jag kämpat med beslutet om att ta medicin. Medicinering mot adhd är en bautastor fråga med tusentals svar. Många har en åsikt om behandling av adhd, inte minst de som inte har diagnosen själva. Jag har hört det mesta, kanske den person som mejlade och ville bota mig genom ”några små förändringar i min kost” tog priset. Eller de som tycker att man ”bara ska skärpa sig”. Sen finns det de som tycker att medicin är det enda rätta. Jag tycker att folk får göra som de vill.

Här, här, här och här kan man läsa lite om adhd och medicin.

Snabbfakta:

Långtidsverkande = Man tar typ en tablett om dagen och blir jämn för jämnan.

Korttidsverkande = Man tar en tablett vid behov, max tre per dygn, som slår in direkt och sitter i några timmar.

Jag vill på inga villkor vara jämn för jämnan, så jag valde korttidsverkande. ”Jag väntar tills jag verkligen behöver” tänkte jag. Det gick några dagar. Det gick några veckor, som blev till månader. Det är ju inte så att tillfälle aldrig kom (det gör det hela tiden). Jag vågade helt enkelt inte. Enligt min läkare skulle jag plötsligt kunna göra avancerade saker – som att skära tomat! Har man inte kunnat koncentrera sig på att skära saker i små skivor hela sitt liv, och någon talar om för en:

– Ta den här tabletten så kan du skära tomat.

Då blir man lite misstänksam.

Men nu handlar det ju såklart om så mycket mer än tomater. Frågor och tankar som måste få ta sin tid och sjunka in. Svaren kan bara jag komma med. Men jag lovar att hålla er uppdaterade!

Om Tove
Jag har något så spännande som psykisk (o)hälsa. O:et betyder i mitt fall att jag har bipolär sjukdom och adhd. Vad det innebär ska jag berätta mer om i bloggen. Välkommen att följa min, ibland lite annorlunda, vardag!

11 kommentarer till “Om medicin och tomater

  1. Eva

    God kväll Tove. Min väninna vars son har Aspbergers och hade koncentrationssvårigheter i skolan fick hjälp av Jättenattljus-olja, det finns på hälsokost och är inte farligt. Det gav en viss effekt, han fick lättare att arbeta lugnt, det märkte också lärarna. Ett litet tips som inte har lång biverkningslista. Sov gott! Kramar

    Svara
  2. Emilia

    Jag är fast besluten om att jag (personligen) inte vill ta ADHD-medicin ifall jag skulle få möjlighet till det genom en eventuell ADHD-diagnos. Jag vill helt enkelt inte jämna ut mig själv med medicin utan försöka lära mig att leva med mig själv och klara vardagen på andra sätt. (Exakt hur jag ska gå tillväga har jag inte luskat ut än. Hehehe..) Och på samma sätt som att det är mitt val om jag vill ta medicin eller inte så är det alla andras val om de vill medicinera eller inte. Därför tycker jag att hela ”bör man ADHD-medicinera eller ej”-debatten är konstig eftersom det inte går att prata om ett sådant fenomen generellt eftersom det är fullkomligt upp till varje individ. Personer med (t.ex) ADHD är inte en homogen grupp och går aldrig att generalisera. Hemskt jobbigt när folk ska tycka och tänka om andras känslor och val, som att få höra att man ”bara ska ta sig samman” eller ”lägga manken till”.
    Exempelvis mitt senaste besök hos ADHD-utredningen som innefattade ett möte med en läkare: läkaren försökte få mig att säga att jag ville komma åt ADHD-medicinen eftersom han tyckte att jag klarat testerna (logik, abstrakt tänkande, arbetsminne med mera) ”för bra” för att faktiskt kunna ha den ärliga intentionen att utredas. Det kändes som ett superhårt slag i magen.
    Han sa: ”Jag är helt säker på att du vet att man kan få medicin utskriven om man blir diagnosticerad med ADHD.”
    Jag: ”Ja. Men jag vill inte medicinera mot ADHD eller något över huvud taget.”
    Han: ”Nähä så det är inte bara medicinen du är ute efter alltså?”
    Gråten bubblade upp. Inte nog med att min utredning vänt upp och ned och ut och in på hela mig tack vare att utredaren förminskar mina problem genom att hela tiden peka på att jag klarat testerna bra och gått ut skolan med bra betyg (jag har börjat ifrågasätta mitt eget omdöme – har jag genom alla år bara inbillat mig alla mina svårigheter?) – nu sitter även en läkare som aldrig träffat mig innan och tror att jag gör THE MAJOR-FUCKING-EFFORT att göra en hel utredning bara för att jag är sugen på att få käka lite ritalin? Aldrig har jag haft lägre förtroende för vården. Det blev lite off topic, men ni vet hur det är det här med tankebanor som leder en lite varstans. Kram till alla!

    Svara
  3. Gerd

    Vill börja med att säga att jag tycker att det absolut är var och ens rätt att själv besluta om man ska medicinera eller inte.
    I vårt fall är vår son endast 12 år och han han började medicinera vid 10 då han fick diagnosen ADHD. Vi har provat olika märken och just nu går han på ”långtidsverkande”.
    Jag måste säga att hans skolgång hade inte fungerat alls om han inte medicinerat. Han är omöjlig att i princip få kontakt med på annars, allt är bara ett stort leende och ”Tjoho”….hade han varit vuxen hade man trott att han var onykter.
    Vi brukar skoja och säga att hjärnan går på högvarv som en centrifug utan medicin, han kan bara inte fokusera på något.
    Med medicin så går varvet ner och han hinner faktiskt tänka en och annan ”redig” tanke. Då kommer hans förmåga fram och han är superduktig i skolan.

    Svara
  4. Bauti

    Hjälp!!
    jag har inte börjat med min ADHD medicin. Håller på att trappa ner mina andra mediciner först.
    Jag vill inte bli likgiltlig inför allt, ligga på en våglängd hela tiden. Och inte skära tomater heller.
    Hur fan skall jag veta vad som funkar om jag inte testar.

    Vilket moment 22 det hela blev.

    http://bautiblubb.blogspot.se/

    Svara
  5. Tove Lundin

    Tack Eva för tipset! Och vilket vackert namn – Jättenattljus-olja! Vilken tur att det ger resultat på din väninnas son! Kramar!

    Jag känner verkligen med dig, Emilia! Och blev ledsen när jag läste hur du blivit behandlad. Ingen tröst, men jag har hört om fler som fått just denna mycket märkliga kommentar av sin läkare. Fruktansvärd anklagelse! Och jag hoppas verkligen att du ska få en ordentlig utredning. Och jag är av precis samma åsikt gällande medicinering som du. Det är en konstig och onödig debatt, alla är vi olika med olika förutsättningar. Och precis som du har jag en dröm om att klara detta på egen hand – hur, det blir en senare fråga 🙂
    Kram!

    Jag förstår dig Gerd! Jag har läst artiklar mm efter jag fick diagnosen och förstår hur stor skillnad medicinen gör för många barn. Själv slipper jag ju sitta i en skolbänk, och jag har förmågan att känna innan när jag spinner iväg (oftast). Centrifug är ett bra ord, precis så känns det ju! Jag har full förståelse för ditt beslut. Och ”långtidsverkande” passar säkert bättre för barn som kanske inte alltid kan portionera ut medicinen efter behov. Det kanske är ett alternativ senare i livet. Eller inte.
    Vad glad jag blir att ni äntligen hittat en medicin som fungerar. Och att det fungerar i skolan! Det är han värd, din son!

    Åh, du är i samma sits alltså Bauti! Jag ska berätta mer. Ett tips på rak arm är att skriva en lista, när du skulle behöva och när du inte behöver. På så vis kan du ju välja från situation till situation. Och därefter ta ett beslut om du ska testa.

    Svara
  6. Maria Helmersson

    jag blev utredd för adhd rför ca tre år sedan. efter de fick jag stå på kö i ett halv år för att komma till en läkare. sen fick jahg prova lfera olika medciner, men det va ingen som fungerade 🙁 alla som jag provade gav bara bivärlkingar som va så hemska att jag till slut gav upp. nej tänkte jagf ja vill inte ta nå mera medcin!jag fick höra att medcinerna tyvärr inte fungerade för alla. fast de ville prova flera soter på mig men jag orkade inte längre. efter de har jag försökt leva mitt liv ändå. men jag blir alltid deprimerad varje vinter och misslyckas med alla jobb jag tar mig an. nu är jag tillbaka på ruta ett igen och går hos en psykolog som trodde att jag istället va manodeprisiv. Blir tokig på de här… hoppas bara att doim ska hitta en lösning snart för jag orkar inte må dåligt varje vinter..

    Svara
    • Tove Lundin

      Hej Maria!
      Fy vad jobbigt det låter! Jag brukar också känna som att jag är tillbaka på ruta ett när jag faller ner i gropen igen. Men försöker att komma ihåg att jag lär mig något hela tiden som jag tar med mig. Hoppas du får svar snart och bra hjälp. Här kan du läsa om årstidsbunden depression.

      Svara
  7. Elliot

    Hejsan!
    Tänkte bara slänga in en liten snabb kommentar här.
    Jag är själv både bipolär och har ADHD och hade ungefär samma problem när det gällde beslutet att medicinera eller inte. Tillslut valde jag ändå en långtidsverkande medicin. Det har hjälpt mig väldigt bra faktiskt, har lärt känna mig själv och vad som funkar för mig då jag har kunnat fokusera på saker och ting. Så under åren har jag kunnat trappa ner medicinen eftersom jag har lärt mig att hantera situationer. Så man kan ju även se medicinen som ett litet hjälpmedel för att sedan klara sig utan. 😀

    Svara
    • Tove Lundin

      Hej Elliot!
      Tack snälla för din kommentar! Det är viktigt för mig att höra andras upplevelser, inte bara vad läkaren säger.
      Jag har tänkt mig/hoppas att medicinen ska fungera så för mig. Som ett verktyg på vägen till att klara mig på egen hand. Och jag tror att det kommer lyckas 🙂

      Svara
  8. Eva-Marie

    Jag fick min diagnos i början på 2009 tack vare att jag gick en utredning för min son som då var 4 år. Kom ihåg att jag tänke -Tänk om han har ADHD!? men även -Tänk om han INTE har ADHD?? vad gör jag då? Så det kan låta konstigt för de som inte vet vad det innebär att leva med sig själv som har ADHD samt även ha barn som har det, att vara glad över att få en diagnos till sitt barn. Men det var det!! Har gått gå massor med utbildningar med div. verktyg som fått vårt liv att fungera! Har hållt på med KBT i 12 år, även innan jag visste om mina diagnoser för att jag har återkommande depressioner m.m. Men nu var det inte det jag skulle säga , utan att jag har provat de mesta mediciner för ADHD och det är inte lätt! Inte för mig i alla fall. Just nu har jag tagit bort mina ”dagmediciner” som jag kallar dem, men har kvar de långtidverkande. Jag kände helt plötsligt då att min hjärna hade varit i dvala, fick tillbaka min energi och det fullkomligt sprutar ut idéer hela tiden. Men det har sina nackdelar med, är rädd för att bli utbränd istället, för jag är aldrig trött längre (som jag var med alla mina mediciner) då blev jag trött som ”normala” människor på kvällen. Nu behöver jag knappt sova alls. Så det är ett evigt provande hela tiden. Är även sjukskriven på 1/2 tid sedan ett år för att orka med ett vanligt liv med barn, handla, laga mat m.m. Men jag klagar inte, är fortfarande glad över min ADHD (och bipolär) diagnos, så nu vet jag varför jag är en energisprutande glad utåtriktad, ambitiös kvinna som aldrig är trött! Det är bara att kämpa på med alla listor och verktyg och informera de närmaste om hur man fungerar!
    Tack för bra blogg!

    Svara
    • Tove Lundin

      Precis sådär känner jag! Nu har man sin förklaring. Man kan kämpa vidare med sina verktyg och förklara för sin omgivning. Visst – det är ingen dans på rosor. Men har man levt ett helt liv med adhd är man ju rätt van vid att kämpa.. Jag ser fram emot att lära mig nya verktyg, ska börja en kurs nästa år – jättespännande!
      Tack för din kommentar!

      Svara

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *