Nu ska jag stå lite på mina egna ben

I dag är det lite sorgligt. Jag hade mitt sista möte med min psykolog. Hon ska sluta, jag förstår henne. Läkaren jag bett skicka remiss till en ny mottagning har inte gjort det. Jag kan känna luften under mig som att den fanns där på riktigt. Det är ju inte så att jag inte var förberedd – hennes vikariat har tagit slut typ fyra gånger under åren. Lika många gånger blev det förlängt i sista sekund.

Förutom en gång, då bytte hon mottagning. Jag använde mina ickebefintliga krafter för att få en plats på hennes nya. Varenda gång hon inte vetat om hon får vara kvar har marken under mig skakat. Men vi har klarat det, för vi är superhjältar.

Jag ljög för er, det är inte lite sorgligt i dag. Det är mycket värre än så. Jag ljög för henne också, men hon såg igenom mig. Hon tyckte vi skulle prata om hur jag mådde. Men jag ville ägna den sista kvarten åt att säga tack.

Tacksamhet för att hon gjort mig till en människa, ledsamhet för att säga hej då, rädsla för att jag inte kommer att klara det, skam över att jag fortfarande inte är hel, önskan om att få göra henne glad blandat med vetskapen av att hon fattade alla de känslorna.

Det sägs att man måste lära sig stå på egna ben. Men om man är som förlamad fast det inte syns. Om man har som en cancersvulst inom sig som bara växer och man inte vet hur man får bort den, fast man försöker jättemycket – ska man träna på att stå på egna ben då?

Vi är en tacksam grupp att säga så till. För vi tycker inte vi är värda ens kattskit. Inte ska väl någon hålla på och bära oss, faller vi så faller vi, hoppas vi inte är till besvär bara.. Blir det för jobbigt får man titta bort, ursäkta så mycket.

Så här är det: kan man inte stå själv har man rätt till någon som håller i en tills man kan stå igen. Och det är bara du som vet när du kan det. Folk som vill lägga sig i får sköta sitt, det fattar väl minsta barnunge; ingen hittar på att man inte kan stå själv för det är jättepinigt. Tvärt om gör många som jag, de ljuger och säger att de kan stå. Fast egentligen faller de genom universum med ljusets hastighet.

RIOT!