Min pinsamhet

Middag!

I dag är jag emsam hemma, som man sa när man var yngre och hade lite svårt med konsonanterna. I kylskåpet hittade jag ett kokt ägg som jag åt, uppflugen på diskbänken med en katt bredvid. Förrätt var två ostrullar. Till efterrätt blev det kaffe och glass.

Jag har tagit två examina och kan sköta ett jobb med bravur, så skallen är det inga problem med. Och lat är jag definitivt inte – tvärt om. Men utan hjälp från min omgivning skulle jag inte äta, sova, tvätta eller ens dricka vatten. Så har mitt liv sett ut de senaste åren och det är så pinsamt att jag inte vill gå in på detaljer.

Anledningen till att jag orkar kämpa på är drömmen om att en dag få hjälp. Nu finns det risk att det inte blir så, jag kan bli av med min vårdkontakt igen, vilket har gjort mig lite fragil på sistone. I morse andades jag som ur ett sugrör och tunnelbanan blev en karusell.

Jag vet att det finns fler där ute som lever på ostrullar och tvättar sig snabbt med en handduk innan de slänger på sig kavajen. Starka människor som dunkar huvudet i väggen, hårt och flera gånger och sekunden efter sitter på bussen på väg till jobbet, affären eller skolan, med morgontidningen i handen. Vi ska inte behöva ha det så.

Jag behöver inga sympatier (förutom från er då, de gör mig så fnittrande glad) – jag är en stark kvinna som kräver min och alla vårs rätt i samhället!

Riot!