Ge en gåva

Lugnet efter stormen

Egentligen skulle denna stump handla om hur mysigt det är att ha en dag för sig själv. Om att ”gå ner i varv” och ”pyssla om sig lite”. I dag skulle vara en sådan dag. Eftersom min pojkvän, till skillnad från mig, är mer intresserad av siffror än av bokstäver, får han gå på kickoffs, workshops med inspiration talk, events och god mat.

– Jag och Marilyn har också kick off – mycket coolare, synd för dig som missar! var jag noga att tala om i morse.

– Ta en macka till lunch, du har middag i en matlåda i kylskåpet. Puss, fick jag till svar.

Fast besluten att sätta lite guldkant, även på min tillvaro begav jag mig ut på stan. I vanlig ordning hade jag inget mål, utan kom hem med en förstoringsspegel, ett yatzy-spel, två läslampor och en damtidning.

Supersnabbt packade jag upp sakerna, skar mig på plasten, tappade spegeln i handfatet, svor och satte mig i soffan med min tidning. Nu skulle jag minsann gå ner i varv. Ganska snart kände jag att något var fel. Det gjorde jag rätt i. Jag hade inte klätt av mig alla ytterkläder. Inte ens väskan hade jag tagit av mig, den hängde kvar över axeln.

Jag klädde av mig och gjorde ett nytt försök. Efter tio minuter kom jag på mig själv: jag satt i en fullkomligt omöjlig ställning, liksom framåtlutad på mitten av soffan, spänd i hela kroppen. Varför i hela friden gör man så? Jag är alltså för rastlös för att luta mig tillbaka i min egen soffa. Dessutom hade jag glömt att tända lampan, därav den framåtlutade ställningen – jag såg ju inget. Och så var jag kissnödig.

Nu hade jag fått nog av mig själv. ”Skärp dig nu då!” skrek jag, med lite gråt i rösten. Framför mig såg jag en bild, klart och tydligt. En kvinna som sitter med ett äpple i handen, hon har vita kläder och vackert ansikte. Hela kvinnan utstrålar lugn. Kanske är det äpplet som gör henne så lugn – kanske hon andas medvetet. Jag vet inte – jag vet bara att jag inte är den kvinnan.

Det kanske aldrig blir så. Jag kanske aldrig kommer hem, klär av mig, sätter mig tillrätta med ett äpple i handen och andas medvetet. Eller så blir det så. Men tills dess måste jag förlåta mig för att det inte är så. Jag är jag. En virvelvind. En rastlös själ. Jag är medveten om min omedvetna andning. Ge mig ett äpple och jag slänger det i väggen. Sen är jag lugn.

Riot och trevlig helg!

Om Tove
Jag har något så spännande som psykisk (o)hälsa. O:et betyder i mitt fall att jag har bipolär sjukdom och adhd. Vad det innebär ska jag berätta mer om i bloggen. Välkommen att följa min, ibland lite annorlunda, vardag!

15 kommentarer till “Lugnet efter stormen

  1. "Jessica"

    Varför sitta med ett äpple i handen? får man ju bara träningsvärk i armen 😉 nä bättre dom du tänkt gör äppelmos av det så slipper man tänka på vad farao ska jag göra av det här äpplet… 🙂

    Att ge sig själv egentid när jag har tid till det nog farao kommer jag på att ”usch det är lite damm där.. och så är cirkusen igång 🙁
    skulle behöva en väktare som la ner mig i ett varmt bad och såg till att jag stannade där. bäddade rent sängen under tiden och sen ngn sövande rökelse el liknande så jag kom i ”harmoni” med mig själv (shit skrev JAG det där *skrattar*)

    Försök nu få en bra fortsättning på helgen med TÄNDA läslampor och en bra tidning 🙂 helst med en spinnande Marilyn på magen el runt nacken 🙂
    KRAM

    Svara
  2. Tove Lundin

    Haha, en väktare vore något 🙂
    Jag har fortfarande inte lyckats komma i det läget en längre stund. Men Marilyn är grym, för när hon lägger sig på min mage kan jag inte med att resa på mig!
    KRAM

    Svara
  3. A

    Ja du, jag brukar stöna o sucka för att jag aaaaallldriiig får vara själv. Sen när det väl händer så slutar det i kaos, ångest, dåligt samvete och panik för att jag inte kan vara själv… Hm!

    För övrigt har jag sett till att bibblan i min stad har köpt in din bok, genom att föreslå detta. Himla bra, boken finns och jag har första tjing! Eller hade, inte katten kom jag ihåg att hämta den. Hm igen. Men snart, snart ska den läsas!

    Svara
  4. Tove Lundin

    Precis så, A! Jag lever gärna i illusionen av att det inte är mig det är fel på. Men är man allena blir det ganska uppenbart 🙂 Det värsta är ju att man dessutom har dåligt samvete för att det blir fel! Snacka om att dubbelstraffa sig!
    Tack snälla för att du beställde min bok till ditt bibliotek! Hahha, jag ananr att det är en sån bok som både glöms bort att hämtas ut och lämnas in – det hör liksom målgruppen till 😀 Hoppas du gillar den!

    Ännu en underbar ordvits á la ”Jessica” som lyfter mina måndagsmungipor, haha!

    Svara
  5. "Jessica"

    Gå ner i varv oki jag åker till Kockums det är det närmaste låga varv jag lär hamna i. Just nu så BORDE jag ju bli glad över tjejernas skrattande (barnskratt ÄR härligt) och tjattrande men jag blir TYVÄRR knäppt sur och grinig (blir så arg ) lite lugn o ro blir det imorgon men då kommer jag sakna dom så det gör ont …. hur knäpp ÄR man egentligen????

    Svara
    • Tove Lundin

      Men sådär är det ju, ”Jessica”! Lite lugn och ro är kul i sisådär en timme 🙂 Jag saknar min pojkvän så det gör ont även när jag kvarten innan varit trött på hans ljud. Dessutom lite dåligt samvete på det, eftersom man varit grinig. Dagen är räddad 🙂

      Svara
  6. Barbro

    Igenkänning igen!

    Jag har en massa föreställningar om vad ”koppla av” är för nånting. Sånt som andra gör, t ex tar ett bad. Jag kan inte ta ett bad. Först tar det för lång tid innan badkaret är fyllt. Sen visar det sig att det är för mycket vatten så jag måste släppa ut lite och sen är det för varmt. Tömmer ut lite till och fyller på med kallt och då blir det lite för kallt. När jag fått ordning på det där börjar det klia och skava över hela kroppen och jag vill bara gå upp. Så då gör jag det och tömmer ut allt vatten som var slöseri med tid från början.

    Jag berättade för min psykolog och min terapeut att jag faktiskt inte vet vad avkopplad är för något. Att jag inte vet vad det är för känsla. När jag har druckit vin kan jag ana vad det är folk pratar om.

    Jag vet inte hur jag ska lära mig någon avkopplingsövning för mig sjåälv för jag orkar inte leta.

    Svara
    • Tove Lundin

      Önskar också att jag förstod det där med avkoppling bättre. Att ta ett bad ger mig ca tre minuters stillasittande ”ro”. Inte värt att fylla upp ett badkar med vatten för. Dessutom blir det så blött efter alla gånger jag måste springa upp för att hämta något. Jag skulle aldrig bada utan att göra något samtidigt!
      Jag funderade över det du sa till din terapeut, precis så är det ju! Läskigt…

      Svara
  7. Frida

    Åh, bada badkar…! 🙂 Blir helt lugn när jag ligger i ett badkar fullt med varmt vatten, brukar lägga mig redan när jag vrider på kranarna och så blir jag lugnare och lugnare (nåja, så lugn som det går att bli i Fridaland…) för varje cm som vattnet stiger… Börjar se en koppling mellan den känslan och den jag får av mitt kedjetäcke (över en månad nu, still love it!) så det är nog det där trycket mot kroppen som gör det. Men nåt eget badkar har jag inte, så det blir långa duschar istället. Lååååånga.

    Svara
    • Tove Lundin

      Lyllos! Fast inte lyllos som inte har badkar – du får komma hit och låna mitt, det står bara här och ekar 🙂

      Svara
  8. Lisa Nicoleen Hutchinson

    Jag ler varmt igenkännande …fast tårarna vill inte sluta rinna…. Jag är just nu inne i en arg/hopplöshets fas över mina ”gåvor” 😉 dvs Bipolär och adhd…. Jag tycker uppriktigt att det som är ”fel” med mig faktiskt, oftast iaf är det som är mest rätt med mig! Jag gillar min annorlundahet, den har gett mig massor med fördelar och glädje – otroligt nog främst i yrkeslivet! Men….den här depp-cykeln som inträffar vart 6år hade jag visst glömt bort…under en bättre dag som idag, när jag kan tänka och vet att jag inte kommer försvinna/evaporera av att andas…så brottas jag med allt som är ”fel” med mig, som säger det dåliga samvetet, rädslan över vad jag kan hitta på, rädslan över mina nära kommer att stå ut, kommer jag någon bli ok igen? Eller har jag bara lurat världen, lurat mig själv att jag är en stark, smart, kreativ, ambitiös och aktiv tjej …jag kanske egentligen är just så här – så här dålig på allt inkl att bara leva…. hela tiden….
    I alla fall… Bada? haha lägger mig gärna i badet, samtidigt som jag slår på kranen, bruset gör att jag kan komma ihåg vad jag skulle göra i badet …ibland till och med i vilken ordning! Så fort badet är fullt och jag måste stänga av kliver jag ur! Som någon annan skev, det kliar i kroppen…försöker jag pressa mig får jag lite lätt klaustrofobi så det har jag slutat med 🙂
    Nä det är sant att avslappning är klurigt! Och jag undrar om det vi matas med alltid stämmer …för alla dvs.
    Jag började rida igen i somras, efter ca 19års paus 🙂 Nu är jag övertygad om att för mig är inte avslappning samma sak som fysisk el psykisk stillhet (och hur skulle det kunnavara det egentligen för oss??? Det är ju emot vår biologi dvs för oss onaturligt hahah). Iaf, eftersom jag (som andra med gåvan) tänker oerhört många tankar parallellt så är det svårt att vara i det omtalade/åtråvärda NUET. När jag rider uppstår det magiska att alla mina tillgängliga tankespår upptas av situationen,,,hästen, jag själv, mina rörelser, hästen rörelser och svar, kommunikationen, planerandet av jag och hästen ska göra osv osv….Jag tänker fortfarande lika många tankar men de har alla ett och samma fokus, jag och hästen. När jag rider är jag helt utan stress, efteråt är det som frisk luft blåst igenom mitt huvud och för en stund (inte jätte länge tyvärr) så känns mina tankar klara.
    Ridning passar mig. fast säkerligen inte alla….däremot tror jag att alla kan hitta det som ger just dem ett ”NU”….

    Svara
    • Tove Lundin

      Hej Lisa!
      Jag kan verkligen tänka mig att ridning fungerar så! Både att få vara med djur, komma ut och dessutom röra på sig. Det låter helt underbart. Jag såg tre ryttare i går i den vackra höstdagen och blev avis! Jag tror också att alla har något som ger dem ett nu, jag skriver – det fungerar alltid!
      Jag känner precis som du ibland, har man lurat sig själv och världen? Det är så jobbigt att vara där, hoppas att du snart är tillbaka i glädjen och ljuset igen. Självklart är det under våra deppiga perioder vi lurar oss att allt egentligen är dåligt! Annat vore mycket märkligt!!
      Välkommen hit 🙂

      Svara

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *