Ge en gåva

Lördagsutflykt

Sitter på en buss tillbaka från mitt lördagsutflyktsmål. Jag har sedan länge tradition att utflykta med mig själv. Det är viktigt för mig att kunna ha kul på egen hand, även om jag bestämt hävdar att vi människor är skapta för att umgås med varandra. Och att ensam inte alltid är stark.

Problemet med att utflykta skälv är att jag, trots att jag varit på samma ställe tio gånger och det är bara ett byte, inte hittar. Jag vet inte var hållplatsen ligger, trots att det är paralellgatan, jag vet inte vilken buss jag ska ta eller var jag ska hoppa av.

Man känner sig lätt ensam och liten fis i dessa lägen och det är lätt att stanna hemma. Efter att ha behövt vända en gång, i regnet, för att jag glömt en sak kände jag mig ännu mindre, och när jag var tvungen att ännu en gång ringa och störa min pojkvän med en fråga – då blev det plötsligt väldigt tungt i benen och i axlarna.

Min hjärna, som blir rätt så fantasilös i dessa lägen, skickade signalen att dråsa ihop på golvet i hallen, lägga armarna om kroppen och gråta från magen.

Men ibland kommer den, kraften som jag inte vet var den kommer ifrån, den jag ibland kallar Gud. Den tar mig om axlarna, reser mig upp innan hjärnan hinner protestera och vrålar ”Du ska på utflykt!”.

Sen bär den mig till bussen, ger mig en kram och lämnar lite varmt där det onda satt.

20120602-141722.jpg

Om Tove
Jag har något så spännande som psykisk (o)hälsa. O:et betyder i mitt fall att jag har bipolär sjukdom och adhd. Vad det innebär ska jag berätta mer om i bloggen. Välkommen att följa min, ibland lite annorlunda, vardag!

4 kommentarer till “Lördagsutflykt

  1. Barbro

    Bra jobbat! Känner igen det där, att känslan för att allt blir svårt och jobbigt tar överhanden. Skönt att ”Gud” kom och tog tag i dig.
    När jag ska nånstans, som till jobbet tex så har jag för många valmöjligheter. Att den snabbaste vägen är bäst som de ”normala” säger är inte helt säkert tycker jag. Nu har dom dessutom stängt ”min sida” av ingången till pendeltåget så jag måste gå en rejäl omväg för att ta tåg. På vägen dit finns så många andra val, olika bussar till olika ställen som alla kan ta mig till jobbet. Men jag kan inte välja, jag står där och trampar, ska jag ta buss eller gå vidare till tåget? Bestämmer jag mig sen för en buss och den inte kommer när det står att den ska komma blir jag helsnurrig. Vet inte om jag ska stå kvar eller byta färdväg. Det händer att jag tagit vägar som tar dubbelt så lång tid än det snabbaste.
    Så att åka till jobbet är inte lätt…
    Crazy-kram

    Svara
  2. Tove Lundin

    Du är stark och bäst som klarar det Barbro! Tack för att du delar med dig av detta ”vardagsproblem”. Rutiner är lika bra som tråkiga så det går jämnt ut 🙂 När jag skulle tillbaka från utflykten satte jag mig på första bästa buss, du vet känslan när det sakta börjar gå upp för en… Men det var fin natur och det regnade ju ändå ute och bussar går ju oftast tillbaka dit de kom från – blev i alla fall ett fint avslut på utflykten 🙂

    Svara
  3. Cissi

    Ja ni kära vänner olika har vi ju det där vi bor….
    Låter ibland lite lyxigt när ni beskriver att ni missade bussen men det gör inte så mycket för ni tog bara nästa, eller att ni har så många val på bussar o tåg att ni inte kan välja…
    Där jag bor och det är söndag o jag missar bussen som går kl 11 så får jag vänta till kl 3. Lite sent kommer jag då….
    Skämt åsido så tror jag att just möjligheten att kunna välja ställer till problem för oss som har problem med detta (mig själv inkluded).
    För min del passar det utmärkt att bo i glesbygd, jag måste passa busstider o affärstider om jag ska nånstans och om jag vill ha nån mjölk.
    Har en biofilm i veckan o behöver inte välja.
    Bara Teliamobilabbonemang funkar så jag behöver inte fundera på det.
    Kultur ja ibland o då kommer alla i byn.
    En del tycker säkert att det här låter skittråkigt men för mig är det kanonbra.
    Bara känslan av att kunna lämna bilnycklarna i bilen o ytterdörren olåst o veta att jag är trygg…
    Alla hälsar på alla och det finns ett socialt skyddsnät om nåt händer i byn.
    Puss på er o ha det bra

    Svara
  4. Tove Lundin

    Hahaha! (förlåt har också bott avsides, även om inte såpass). Visst har vi det olika 🙂 Av precis de anledningarna du beskriver har jag bestämt mig för att hyra ett torp i skogen. Det låter heeelt fantastiskt när du beskriver och jag är så glad för din skull som hittat lugnet – även i dig själv!
    Kramar <3

    Svara

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *