Lite tips inifrån

Jag bestämde mig för att sammanfatta de saker som varit viktiga för mig i livet. Fråga gärna om det saknas något, eller fyll i med mer tips. Jag menar inte att man ska följa allt till punkt och pricka – det skulle förmodligen ingen klara. Men kanske jag kan bidra med ett nytt perspektiv..

Rutiner

Mornar får gärna se exakt likadana ut. Gå upp samma tid, klä på sig, äta frukost, borsta tänderna – alltid i samma ordning. Frukosten får gärna vara samma (jag åt samma hela min uppväxt). Stadig och utan socker. Lägg fram kläderna innan, hörde att artisten Petters mamma la fram kläderna åt honom på rad. Så kunde han ”leka brandman”, han gör det tydligen fortfarande.

Köp gärna kläder som inte skaver och strumpor som inte hasar ner. Samma sak gäller kvällar. Inför rutiner för läxläsning, aktiviteter med mera.

Hjälp till

Hjälp till med att packa gympapåse, göra läxor med mera, ditt barn blir inte bortskämt för den saken. Min pojkvän fixar i dag de saker som är superlätta för honom och supersvåra för mig, som att packa min väska. När jag pluggade på universitetet kom min pappa förbi med frysta matlådor.

Lyssna inte på de som tjatar på att man måste klara allt, jag hade inte varit journalist i dag om jag fokuserat på det jag inte kunde. Självklart bör man lära sig att göra saker själv, men mitt råd är att hjälpa till så mycket det bara går. Inte fnyser man åt föräldrar som hjälper sina rullstolsburna barn och kallar dem curlingföräldrar. Kanske jag kommer behöva hjälp resten av mitt liv, kanske inte – det påverkas inte av att mina föräldrar hjälpte mig lite extra som barn.

Fokusera på det bra

Är ditt barn dålig på matte, hjälp till lite extra med det, det räcker gott med att klara sig ”på gränsen”. Var uppmärksam på vad ditt barn gillar, skriva, måla, bygga saker.. Uppmuntra till detta, bli inte orolig för att ditt barn inte klarar vissa saker. Om du uppmuntrar dess förmåga att tänka ”utanför boxen” banar du väg för en kreativ människa som kommer gå långt i livet.

Skolan är totalt missanpassad i dag, om man frågar mig. Hörde nyss en historia om en kille som var dålig på matte, skolan tyckte då att han skulle ägna sig åt bara det i tre år. Hur galet är inte det? Killen fick hjälp att komma in på en bygg-linje, vilket passade hans kreativa sida – han är en mästare på graffitti.

Byte av aktivitet

Varje gång jag ska byta aktivitet är ett äventyr. Ibland funkar det, oftast blir det katastrof. Det underlättar om jag är förberedd. Typ: ”Nu hinner du skriva klart en artikel, men om två timmar ska vi iväg – så jag påminner dig igen om en halvtimme, då hinner du fixa dig”. Går det bara inte att bryta upp stannar jag hellre hemma och fortsätter skriva – och det är inte världens undergång. Mina liknelser går förhoppningsvis att applicera i andra situationer.

Ilska

För att orka leva måste jag förlåta mig själv för alla arga ord som kommer ur min mun, det gör ont att såra den man älskar. Ibland måste man få skrika, ett tips är att låta ditt barn få skrika klart – ilska är naturligt och om man tillåts släppa fram den går det ofta över på 15 sekunder.

Det var aldrig så att jag tyckte det var min rättighet, när jag satt i hallen och skrek för att strumpan var knölig eller över lappen som skavde. Jag visste mycket väl att jag var dum mot mamma, därför skrek jag lite högre. Myror i kroppen och samtidigt hela världen som gick för fort där utanför. Tryck över mitt lilla bröst, ledsna arga tankar om vartannat. Skav inuti och utanpå. Många gånger tänkte jag under mina utbrott ”hur mycket kan man skrika, hur länge och hur högt?” Som att skriket inte var jag eller något jag hade kontroll över. I dag kan jag definiera känslan när jag skrek och grät sådär, jag kallar den panik.

När man har skrikit klart vill man trösta, jag förstår att det är svårt men låt ditt barn få be om ursäkt tyst genom att ta emot din kram, eller liknande. Man vet att man har sårat, om du vill prata om det passar det bättre vid ett senare tillfälle.

Sist men inte minst vill jag säga att det viktigaste av allt är värme, jag minns min barndom som ett kaos men med massor av värme. Och det är vad som räknas i slutändan.

– Min lilla Tuva, du är det finaste som finns, sa min mamma och smekte mitt hår.

Allt det onda försvann.