Ge en gåva

Lite om gråt

Jag har olika slags gråt. En av dem, den vanligaste, är arg-gråten. Den kommer i tid och otid (som när jag blir förnedrad) och gör mig helt matt efteråt. Tårarna kommer ojämnt och ögonen liksom krampar ut dem. Allt komponeras av skrik eller hulkningar. Den gråten ger inga sympatier.

Sen har jag lättad-gråten. Den är skön och kommer ofta efter ett utbrott. Kan även komma fram när jag ser på program som Extreme Home Makeover. Tårarna är mjuka och bara rinner av sig själva. Jag känner mig nästan lite söt när jag gråter så.

Men min favoritgråt är ledsen-gråten. Den enda gråt som kommer från själen. Det är inte så ofta den kommer. Antar att tårar är en förbrukningsvara och att jag är lite slösig. Så när de väl behövs är det ofta tomt på lagret.

I morse kom lite ledsen-gråt. Min pojkvän sa en klantig (men sann) sak och plötsligt började stora, varma tårar välla ur ögonen på mig. Hela själen brast ut i ett jubel och jag kunde torka bort lite av det onda som kom ut med tröjärmen.

Den känslan är underbar och kommer endast då man är modig nog att öppna dörren till själen.

Om Tove
Jag har något så spännande som psykisk (o)hälsa. O:et betyder i mitt fall att jag har bipolär sjukdom och adhd. Vad det innebär ska jag berätta mer om i bloggen. Välkommen att följa min, ibland lite annorlunda, vardag!

11 kommentarer till “Lite om gråt

  1. Anna

    Arg-gråten har jag haft problem med hela mitt liv. När jag är som mest arg så börjar jag i princip alltid att gråta. Och det som är problemet är att jag i det ögonblicket inte vill visa mig ”svag” och då känns det som ett nederlag att gråta. Knäppt nog. För varför känner jag så? Varför skulle det vara en svaghet att gråta?

    Svara
  2. Tove Lundin

    Visst är det knäppt! Läste någonstans: ”gråt är inte ett tecken på svaghet, det är ett tecken på att ha försökt för mycket och för länge” gillar det!

    Svara
  3. Katarina

    Skrev ett inlägg under rubriken ”rensa i röran” men det fastnade inte. När jag försökte igen kom det upp en text på skärmen att jag redan skickat samma inlägg.
    Hm… Skumt. Den måste ha kutat vilse i cyberrymden. 🙂

    Svara
  4. Tove Lundin

    Konstigt Katarina! Jag hittar det inte heller, har kollat igenom här på ”baksidan”.. Händer ibland.
    Prova igen om du har kvar det!

    Svara
  5. Katarina

    Gjorde en liten ändring i texten och provade igen. Den for iväg men fastnade inte i bloggen.
    Tänkte om det var nåt fel i min dator men då skulle det inte funka att skriva under den här rubriken heller.
    Teknikens underbara värld. 🙂
    Provar imorgon igen.

    Svara
  6. Frida

    Arg-gråten dyker alltid upp när den är som mest i vägen när man t.ex. försöker argumentera för något viktigt. Den är sjukt jobbig…och vinner som sagt inga sympatier, utan ens argument blir tillintetgjorda och man avfärdas som dramaqueen. Läkare framkallar ofta arg-gråt hos mig.

    Jag har en till gråt också: den helt oförklarliga gråten. Den kommer när man inte direkt har något att gråta för, helt oprovocerat och utan att man har en susning om varför man lipar. Den går oftast över rätt snabbt och sen sitter man där och tänker ”oooookej…vad tusan var det där?”…

    Svara
  7. Tove Lundin

    Åh, Frida! Den gråten är så sorglig. Så ensam. Man känner sig så liten och ensam med sin konstiga gråt, som man inte ens vet var den kommer ifrån.. Och hur ska man bli tröstad, när man inte kan förklara? Nä, fy för oförklarliga-gråten!

    Och för allas information (typ läkare och andra som jobbar med blanketter och andra Viktiga Saker) – arg-gråt är inte dramaqueen!

    Svara

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *