Lite nya trix sedan sist

Var man inte lite psyko innan blir man det lätt som en plätt på en intensivvårdsavdelning för nyfödda. Just därför hör det till rutinerna att man alltid får träffa en psykolog om ens barn är födda före vecka 27. En sköterska berättade för oss att man liknat den stress vi går igenom med de personer som är i krig.

Även om vi fick snabb och bra hjälp hann jag lägga till lite nya trix. Det blir lätt så. Till exempel om man väcks mitt i natten av att telefonen ringer. Och man ser ansiktsuttrycket på sin älskade när denne får höra att “Nu dör nog ert barn, men ni behöver inte skynda jättemycket. Ni har en timme på er eller så”.

Har man därefter irrat runt och letat kläder i mörkret utan glasögon – då blir det lätt så att man hädanefter lägger kläderna i en speciell hög innan man går och lägger sig och glasögonen lättillgängliga på sängbordet på exakt samma sätt. Natt efter natt efter natt efter natt.

En annan mamma jag känner kunde länge inte ligga på den sida hon sov på när hon väcktes av ett liknande samtal. Jag förstår henne. Det är normalt, kan man inte påverka det jobbiga på något sätt kommer hjärnan på sina knep så att det känns som att man påverkar. Man kanske inte tar på sig ett visst plagg eller smycke igen – eller av sig för den delen.

När det var som värst tänkte jag att “nu kommer det vara såhär resten av livet, jag kommer få hjärtsnörp och andnöd varje gång jag hör en telefon ringa”. Men så är det ju oftast inte och det ska man inte glömma. Plötsligt en natt somnar man utan att ha lagt kläderna i en specialhög och glasögonen lättillgängliga på sängbordet.

Och i mitt fall, plötsligt kommer en natt då man istället vaknar av sitt barn som är i allra högsta grad i livet och av just den fantastiska anledningen är hungrig och vill ha mat.