Ge en gåva

Lip-dag

Lip-Tove på Ångestloppet

Min bästa barnkompis som fyller fem bjöd mig till sitt kalas som var i dag – i oktober, november, december, januari och februari – så att jag säkert skulle komma ihåg. Men i dag har jag varit lite lipsill. Nu ljög jag – jag har asbölat. Såndär gråt som kommer från magen, axlarna, armarna och bröstet.

Mest grinade jag för att jag grinade, jag gör oftast det. För jag tycker så synd om alla som tycker synd om mig för att jag grinar – då grinar jag mer. Men jag grinar också över skavet och över den enorma sorg jag faktiskt bär på.

Hela dagen har jag bölat, jag smet iväg till toaletten inne på Leklandet med jämna mellanrum, för att lätta på trycket (jag är expert på att göra det snyggt och effektivt). Resten av tiden var supertrevlig. Jag har sådana dagar ibland. Länge har jag trott att det är vad som är felet med mig. Men i dag kom jag på: det är ju just det som är rätt med mig!

Vad som egentligen har hänt är att jag, i brist på annat, hittat ett sätt att överleva. Alternativen är bara två: stanna hemma och lipa – eller gå på kalas och lipa (att gå på kalas och bita ihop är för mig inget alternativ – man vill ju inte bli atombomb och gå upp i molekyler).

Jag är en sån som väljer kalas. Min familj och mina vänner får en lip-Tove, men en Tove som klarar sig själv och skrattar högt emellanåt. En Tove som har valt livet.

Om Tove
Jag har något så spännande som psykisk (o)hälsa. O:et betyder i mitt fall att jag har bipolär sjukdom och adhd. Vad det innebär ska jag berätta mer om i bloggen. Välkommen att följa min, ibland lite annorlunda, vardag!

14 kommentarer till “Lip-dag

  1. Jaana Lamberg

    Hej! Du är så stark som vågar gråta var och när som helst – jag gråter nästan aldrig…vågar inte. Jag tror att det är det som få mig just ha känslan att vara en atombomb som kommer sprängas upp i miljoner molekyler – du beskriver den känslan precis som det känns – för mig det mesta av tiden… Jag funderar över att börja gråta igen…lite grann bara! Tack Tove – du är en ängel – en väldigt vacker ängel!

    Svara
  2. Barbro

    Nu grät jag för att jag läste, men det var lättnads-tårar. Jag brukar också göra så ibland. Fast ibland mår jag så dåligt att jag väljer bort kalas, ska försöka sluta med det.
    Kram

    Svara
  3. Tove Lundin

    Tack Katarina!!! 🙂
    Jaana, tack! Hoppas du kan tillåta dig själv att gråta, det är inte farligt – bara frigörande!!
    Barbro! Jag väljer också bort kalas ibland, då brukar jag klappa mig på axeln och säga att det är okej. Ju snällare jag är mot mig själv desto fler kalas mm kan jag gå på!
    Kram till er!!

    Svara
  4. Katarina

    Jag väljer också bort kalas. Antikänslan blir så stark, som en hög tröskel, omöjlig att komma över.
    Men också för att jag tycker stämningen blir förstörd när jag är på mitt kantiga antihumör. Tänker att det är bättre att jag håller mej borta.
    Det är en sorg och något jag önskar jag kunde ändra på.

    Svara
  5. Tove Lundin

    Vet vad du menar Katarina! Det är samma här, att vilja något så gärna men att inte kunna.. För mig hjälper det att förlåta mig själv för att jag är den jag är.
    Insikten att jag faktiskt är bra som gråter och krånglar slog mig när jag började fundera över alternativen.. Jag kommer aldrig vara en sån som klarar sådana saker som kalas problemfritt, det är därför jag kallas sjuk. Vetskapen om att jag faktiskt gör mitt allra bästa fick mig att känna mig stark istället för svag..
    Hoppas du förstår hur jag tänker och kan tänka likadant om dig själv <3

    Svara
  6. Katarina

    Du är så klok och förstående Tove. Härligt när nån förstår precis vad man menar. Jobbigt att du känner likadant.
    Är som en inre kamp man har hela tiden.
    Till saken hör att jag inte trivs helt och hållet i min familjs sällskap. Det gör inte saken lättare. Tänker att jag måste bli bättre på att välja egna vänner att umgås med.
    Tror som du att man mår bättre av att förlåta sej själv. Har inte kommit dit än men är ett bra delmål att ha.

    Svara
    • Tove Lundin

      Tack 🙂
      Känner som du, det är så skönt att du förstår (men tråkigt att du känner så). Det är verkligen plågsamt att ”enkla” saker ska behöva bli så svåra..
      Jätteviktigt att välja rätt umgänge! Man ska aldrig behöva ursäkta sin fantastiska existens..
      Jobbigt det låter med din familj, hoppas du hittar ett sätt att hantera det! Jag gillar ditt delmål, är inte heller där än – men en bra bit på vägen när jag kommit på att man får 🙂

      Svara
  7. Katarina

    Familjen ja… Inte alltid lätt att få ihop.
    Brukar leka med tanken att man kan plocka ihop sin egen familj bland de personer man gillar.
    Som plockgodis istället för en färdig påse med nån blandning.
    Gillar den tanken.
    Gillar även – ”Man ska aldrig behöva ursäkta sin fantastiska existens.” Helt rätt.
    Det får bli ett nytt delmål. Får nog bli en lista med alla delmål. 🙂

    Svara
  8. Tove Lundin

    Självklart kan man det!! En kompis som har typ en halv familj blev familj med mig på senare år (jag har inte heller en så stor) nu bor hon utomlands men när hon är här firar vi högtider (alla på en gång) tillsammans. Vi planerar framtiden tillsammans, som man gör med sin familj mm. Funkar hur bra som helst! Så plocka på dig när du dimper på lämpliga kandidater 😀
    Jaaaa – en pepp-lista med braiga delmål! Det är en superbra idé jag ska fylla på min 🙂

    Svara
  9. Katarina

    Va härligt det låter!
    Då ska jag fortsätta bygga min familj. Är en bra bit på väg med min son och min nyfunna kompis. 🙂

    Svara
  10. Tove Lundin

    Det låter som en fantastiskt mysig familj 🙂 Till exempel får ju kompisar vabba i dag, samhället förändras och vi tillåts skapa våra egna kärnfamiljer. Mycket bra om man frågar mig, i julas tittade jag och mamma på varandra, insåg att vi hade det lite dötrist. Jag, hon, pappa, min vuxna bror och hennes morbror, 84 år.. Jul efter jul.. Vi bestämde att bjuda min etiopiska vän och hennes lilla dotter (min barnkompis som jag berättar om ibland) till nästa jul för lite fart 🙂

    Svara
  11. Katarina

    Tycker också det är skönt om man kan luckra upp relationer lite mer.
    Man behöver ju inte sitta ihop som siamesiska tvillingar bara för man är släkt. 🙂
    Låter som en toppenidé att bjuda in din kompis med barn. Gulligt av er tycker jag.
    Vi har alltid varit många, unga som gamla på jularna men ändå alltid lämnat dörren öppen för andra som vill vara med.
    Där får mina föräldrar pluspoäng.
    De har sina goda sidor med, men bör (enligt mej) avnjutas i väldigt små portioner, superkorta stunder. 😉
    Just det, min lillebror behåller jag gärna. Han är toppen! 🙂

    Svara
    • Tove Lundin

      Så himla sant! Jag har förstått att jag haft tur med min (lilla) familj. Det är inte så vanligt att man är nöjd med ursprungsversionen av den..
      Tur att det går att portionera ut lite som det känns bäst, och att du har hittat nya kandidater – sånt gör ju livet mer spännande och mindre oförutsägbart!
      Lillebrorsor kan vara underbara, vad kul att du också har en 🙂
      Era jular låter riktigt härliga, ibland är farmor med – då blir vi sex stycken = drag 😀

      Svara

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *