Ge en gåva

Lätt är inte alltid rätt

”Varför måste du alltid göra det så svårt för dig?” är en fråga jag ofta får. Jag vet, jag har alltid vetat, att jag inte tänker och resonerar som andra. Om man inte fattar det själv kan man vara säker på att någon annan förr eller senare talar om det för en..

Tyvärr kan jag inte svara på varför jag envisas med att klippa naglarna med den slöa saxen, när jag vet att det finns en ny och braig i badrumsskåpet. Eller varför jag alltid, när jag letar, måste leta på de minst troliga ställena först. Jag vet inte varför jag ställer kaffekoppen där det vinglar mest, eller varför jag fortsätter med saker fast jag vet att det blivit fel på vägen. Istället för ”gör om gör rätt” tänker jag ”fortsätt och fixa till”.

Men en sak vet jag: hade jag inte tänkt och resonerat på mitt sätt hade världen varit grå och dötrist. Jag hittar inte till bussen för jag ser fler dimensioner, jag missar tider för min tid är, till skillnad från många andras, inte rak – den är flytande. Och jag behöver inte förklara mig.

Marilyn (katt och hemmets lilla solstråle, för den nytillkomne läsaren) är en av få som förstår mig. Hon tar alltid de svåraste, smalaste och vingligaste vägarna. Jag ser henne kämpa med att ta sig in i en liten låda, hela kroppen måste i, bara för att se att det går. Och jag tänker att vi människor ägnar så mycket tid åt att stimulera våra husdjur. ”Gör det lite svårt för dem” säger de i djuraffären och tipsar om att lägga godiset i en toarulle.

Men om en människa skulle få för sig att ta en ”genväg” som råkade ta en timme längre klassas den genast som pucko.

Om Tove
Jag har något så spännande som psykisk (o)hälsa. O:et betyder i mitt fall att jag har bipolär sjukdom och adhd. Vad det innebär ska jag berätta mer om i bloggen. Välkommen att följa min, ibland lite annorlunda, vardag!

12 kommentarer till “Lätt är inte alltid rätt

  1. Frida

    Ja ibland undrar man ju själv varför man gör som man gör. Det är inte helt ovanligt att jag bär för mycket åt gången, ställer något lite vingligt på ett bord eller lite knöligt i diskstället (när jag väl diskar blir det nämligen rätt mycket disk på en gång) och på något sätt vet att ”det där kommer att gå åt pipan”…men på något vis så finns det inte i min världsbild att då flytta på saken. Och så blir jag arg när den väl flyger i backen, skvimplar ut eller vad det nu resulterar i.

    Svara
  2. Tove Lundin

    Samma här! Jag kan bara inte stoppa mig.. Försöker tänka på fördelarna istället, på alla de som gjort något positivt av att tänka och göra på ett annat sätt. Då blir jag mindre arg på mig själv när jag klantar mig. Tänk om hela livet var som en motorväg!

    Svara
  3. Fanny

    Jag är helt likadan!
    Måste bla alltid bära alla saker på en gång när jag ska flytta nånting, det kan vara vad som helst. Kassar från bilen in i huset, duka av matbordet osv.
    Men det ljuvliga är ju just att det är genom att göra på nya sätt, och Inte som alla andra, som alla nya banbrytande idéer och grejer uppstår!
    (kanske inte av att bära alla smutsiga tallrikar på en gång, men ni fattar… 🙂 )

    Svara
  4. Ardita

    Kära vänner! Känner ni igen att man måste lukta på allt fler gånger och även ha väldigt svårt att acceptera visa lukter?

    Svara
  5. Frida

    Jag minns att jag inte kunde gå in i skolmatsalen alls när det var vissa fiskrätter, och jag mår alltid illa när jag känner lukten av banan. Röklukt klarar jag inte heller av, men det har inte alltid varit så illa som det är på sistone.

    Svara
  6. Ardita

    Tack Frida! För vist alla människor har svårt för visa lukter men jag tycker jag har en hund nässa..

    Svara
  7. Linnéa

    Ardita, ja jag luktar tills jag känner igen doften med den/det som lukten kommer från/hörtill. Vissa dofter/lukter har jag ytterst svårt att akseptera, några kan jag inte tolerera. Tex sköljmedel(även ”parfymfritt”), fläsk som blir varmt(dvs tillagat), buljongtärningar, de ger mig kväljningar. Samtidigt så tycker jag om hur tulpaner och påskliljor doftar, och jag känner igen nära personer på deras doft. Det är tveeggat. ^_^ (kisande smily)

    Svara
  8. Tove Lundin

    Precis så vill jag tänka Fanny!
    Spännande diskussion: det verkar som att sinnena är förstärkta, som känsel, hörsel och lukt. Vi kanske är supermänniskor!!!

    Svara
  9. yasmin

    hej tove =)! Jag kom in på denna bloggen av en slump när jag sökte efter smärtsymtom..OCH DET ÄR JAG GLAD FÖR!! Det gav mig lite extra energi…jag har adhd och bipolär sjukdom och hypokondri..min vardag är en hinderbana fylld med ”roligare” saker att göra än dom saker man ”måste” göra vilket leder till en skam på kvällen när man inte lyckats göra något annat än att borsta tänderna och äta sen tog energin slut. Känner mig som ett”miffo” freakshow, misslyckad, men mest av allt STARK som får stå emot kränkande människor (dom ovetande) som jag brukar kalla dom =) . Dom är snabba på att dömma ,och kan verkligen få en att känna sig mindre än ett sandkorn. Men jag står emot med kraft *för jag vet något som dom inte vet, det är min hemlighet .det är att jag står för så mycket mer, det som dom flesta inte ser,detaljer i naturen färgskiftningarna på löven som jag studerar noga, vågornas väldigt välplanerade rytm, saker,vackra saker, saker och skönhet som jag med mina bokstavs kombinationer och diagnoser kan se, saker som ni ”dömmande” människor inte kan se och heller inte vet. Men det, det är min vackra hemlighet <3. *

    JAG ÄR SÅ GLAD ATT JAG HITTAT DIN BLOGG dina texter gör mig trygg i att inte vara som alla andra och jag känner mig heller inte lika ensam längre, dina textee fick mig att skratta för jag känner igen mig så väl i det du skriver .

    Så jag vill bara säga tack! Du har gett mig lite livs glädje åter. Mvh yasmin

    Svara
    • Tove Lundin

      Hej Yasmin!
      Välkommen hit 🙂 Adhd, bipolär och hypokondri är ju också ett slags smärtsymtom, men inuti..
      Och det är ju precis som du skriver: man är liksom ett starkt miffo-freak med vackra specialförmågor. Och det är inte fy skam det heller. Bara man kunde få lite förståelse. I alla fall att andra kunde sluta döma.
      Här är som hemma, hoppas du vill stanna, fortsätta läsa och dela med dig. Du är inte ensam!

      Svara

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *