Ge en gåva

Komma-igång-ångest

Kära läsare, hur tacklar ni er komma-igång-ångest? Finns det något mer meningslöst och dumt? Min universitetstid minns jag som fem år av konstant komma-igång-ångest. Ändå klarade jag mig med bravur – borde man inte lära sig av sina misstag? Inte jag. Istället blir det som en betingad reflex, likt Pavlos hundar som dregglade av en ringklocka hamnar jag i fosterställning av ord som ”deadline” ”inlämningsdatum” eller ”sätta fart”.

Sen ligger man där med tusen katastroftankar i huvudet. Plötsligt var det visst inte en text på 3000 tecken om dagcreme, utan mitt försvarstal för en dödsdom. Ju mer tiden går desto mindre verklighet. Oftast har jag hunnit bli både arbetslös och bostadslös innan första bokstaven kommit på pränt.

Och nu till det märkligaste: det löser sig ju alltid. Nästan varenda gång hittills har det blivit en text, isydd knapp eller vad det nu varit. De få gånger jag misslyckats har inte varit i proportion med ångesten innan.

”Hej jag heter Tove och jag gillar katter” har jag tidigare berättat att jag inleder mina texter när jag haft svårt att komma igång. Sen suddar jag ut första meningen så klart. Ett annat tips är att göra något helt annat. Något som man gillar, då får man positiv energi och slipper älta hur dålig man är. Något man däremot inte bör göra är att anklaga sig själv och kalla sig saker som värdelös eller lat – ur detta kommer inget gott.

I år blev det inget nyårslöfte. Förra året hade jag ”Det blir som det blir”. Kanske ”Det löser sig alltid” vore ett bra för 2013!

 

Om Tove
Jag har något så spännande som psykisk (o)hälsa. O:et betyder i mitt fall att jag har bipolär sjukdom och adhd. Vad det innebär ska jag berätta mer om i bloggen. Välkommen att följa min, ibland lite annorlunda, vardag!

8 kommentarer till “Komma-igång-ångest

  1. Chaiya

    Känner igen det där, jag brukar lösa det med att belöna mig lite extra när jag klarat av det som känns sådär jobbigt att komma igång med. Skulle bildbehandla lite bilder från universitetet och hade skjutit upp det sedan innan jul, men det blev nu äntligen av denna vecka – fick bli en bit prinsesstårta på det till kaffet 🙂

    Svara
  2. Louise

    Hej Tove!
    Som jag nämnt tidigare har nyligen köpt din bok och hittat hit till bloggen. Varje inlägg jag läser är som att läsa min egen instruktionsbok! Det känns så otroligt skönt att inte vara ensam. Samtidigt blir jag lite ledsen. Är ny på det här med div. bokstäver i mitt bagage och har inte kommit så långt vad det gäller att identifiera och förstå hur jag fungerar, vad som fungerar, vad det är som gör att allt känns så kaosartat, och hur jag ska få vardagen att gå ihop.
    Efter många olika psykologkontakter, utmattningar och depressioner, misslyckad medicinering inkl akut-besök pga biverkningar, ingen mer hjälp, Piva-kontakt för ett år sedan med utlovad akutremiss vidare (som visade sig bli utebliven), 4,5månads väntetid för ett första besök hos öppenvård psyk (juni), fick jag så tillslut påbörja en riktig adhd-utredning. Om tre veckor får jag troligtvis veta ”resultatet”.
    Sen hoppas jag få hjälp på riktigt. Hjälp att må bra. Eller i alla fall hjälp att må bättre. Nästan vad som helst är bättre än det här.
    Under tiden hjälper dina ord mig att hålla mig på banan. Att veta att det finns fler vars hjärnor verkar fungera som min hjälper lite. 🙂

    Svara
  3. Proppön

    Känner igen den där ångesten. Jag ställdes inför den senast idag faktiskt. Vi hade en deadline att skaffa en praktikplats inför nästa vecka, och vi har kunnat göra det i ca 7 veckor. Det har blivit som en låsning, jag har bara inte kunnat ta mig ut och göra det! Låter jätte barnsligt, att skaffa praktik ska väl inte vara så svårt, eller? Jo, för min del är det i stort sätt omöjligt om det inte finns en poäng med det hela. Jag har i stort sätt BAR praktiserat de senaste 3 åren, och är inte så sugen på att jobba mera utan lön. Nu har jag fått min ADHD diagnos (extrovert typ), och går mitt första år på gymnasiet, och jag fyller 20 i år. Känner mig så okapabel att det nästan är sjukt. Varför jag inte bara skaffar praktisk vet jag inte.

    Svara
  4. Mika

    Tack Tove. Min ångest har eskalerat, utvecklats till tvångsbeteenden och framförallt väldigt mycket energikrävande flykt. Framförallt får den mig att känna mig så himla dålig. Att läsa det här inlägget tog bort den där känslan av att vara värdelös. Så tack, tack och tack. Lustigt nog skrev jag ett stycke på min hemtenta som redan är försenad, ganska enkelt efter att jag läst ditt inlägg. Det efter att ha haft ”komma igång ångest” hela dagen, eller ja, de senaste två veckorna faktiskt.

    Svara
    • Tove Lundin

      Hej Louise!
      Vad glad jag blir av att kunna hjälpa lite. Min resa fram till diagnosen var också väldigt lång och jobbig, så jag lider verkligen med dig eftersom jag minns. För mig var det skönt att äntligen få diagnosen, det finns så mycket hjälp att få – enbart genom förståelse inför sig själv (lättare sagt än gjort). Jag börjar en adhd-kurs nästa vecka, bara ett av många alternativ som finns. Men den största hjälpen har för mig varit att inse att jag inte är ensam. Det kan jag tänka på varje gång det gör lite för ont och det släpper lite. Så, tack för din kommentar som visar att jag inte är ensam!

      Nej, det tycker jag inte alls låter barnsligt, Proppön. Det kan vara jättesvårt att fixa saker som praktik, speciellt när man börjar få ångest kring det. Att få en låsning kan vara bland det svåraste som finns, tycker jag. Man kan må så dåligt att man ligger vaken på nätterna. Jag får ofta låsningar, då brukar jag tänka på att det oftast går över. Kanske göra något annat ett tag. Hoppas du orkar hitta en praktik – lycka till!

      Vad glad jag blev av att kunna hjälpa lite, Mika! Grymt bra jobbat att skriva på en hemtenta, bara ordet ger mig lite ångest. Det kanske är så att man lyckas bättre om man slutar tänka på sig själv som värdelös – rätt logiskt egentligen!

      Det tycker jag Hanne 🙂 Bra jobbat förresten, tycker jag – en vecka är bättre än vad jag klarat!

      Svara
  5. Kajsa

    ”Hej jag heter Tove och jag gillar katter” Men så bra! Det är alltid de där första orden som är så svåra att få ner på papperet. Har nu i 3/4 är försökt sätta fart på min tredje artikel för min examen. Det är flera år sen det blev en Lic,alla data är insamlade, slutsatser dragna, så VAD väntar jag på????? Tiden kanske:)

    Svara
    • Tove Lundin

      Ja, VAD väntar man på!! Jag läste nyligen om en tjej som bestämde sig för att skriva 25 minuter om dagen. Kanske ett bra tips? Fy för examensarbeten som ligger, kanske en liten tröst att det är väldigt vanligt. Hoppas att du kommer igång snart!

      Svara

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *