Ge en gåva

Kli skav och knöl 2

Lördagsbild

Kli, skav och knöl är en känsla jag berättat om tidigare. Det kan vara utanpå, till exempel sömmar i kläderna eller knöliga strumpor. Sen kan det vara inuti, en känsla som jag bara kan beskriva med de tre orden, den som fattar vet vad jag menar.

Min adhd utredning var kli, skav och knöl inuti. Jag fick göra olika övningar, lägga klossar rätt och svara på frågor. Det var som att varje uppgift satte igång kliet, jag kunde känna hur hjärnan fick kortslutning. Om och om igen. Det blev klump i halsen, spänt i axlarna och gråt bakom ögonen. Hade jag varit tolv år, eller hemma för den delen, hade jag skrikit rätt ut. Högt tills stämbanden pajade och det flimrade framför ögonen.

Men jag är 31 år och svarade lydigt på frågorna. Det var som att allt gick upp för mig. Jag kan inte minnas fem siffror efter varandra eller associera som folk – men med åren har jag hittat tekniker. Dessa gör mig helt matt och det känns knöligt undertiden.

Problemet är inte att jag inte kan – det är hur det känns när jag försöker. Och det gäller allt annat i livet. Ständigt får man höra ”men jag glömmer också” eller ”jag har också svårt för det”. Eller ”men du som är så duktig”.

I torsdags förstod jag: det handlar inte om vad jag klarar eller inte klarar – det handlar om kli skav och knöl. Och det är det jag inte orkar med.

Om Tove
Jag har något så spännande som psykisk (o)hälsa. O:et betyder i mitt fall att jag har bipolär sjukdom och adhd. Vad det innebär ska jag berätta mer om i bloggen. Välkommen att följa min, ibland lite annorlunda, vardag!

6 kommentarer till “Kli skav och knöl 2

  1. Anette G

    😀 Jag v a r hemma i fredags efter jobbet med min hemstödsperson när ”kliet” kom (hon har bara träffat mig med medicin i kroppen, dvs. relativt lugn, men nu tillkom lite mens i ekvationen å då var det kört!) så JAG gjorde det du inte kunde… skrek… hmmm…menar illtjöt å hysteriskt försökte banka igen skafferidörrshelvetet som bara ploppde upp igen. Ooohhh salighet vad skönt det är att härja!! fick igen den sedan när jag väl hittade det som stack ut med en jävla millimeter, men jösses vad gott det gjorde att bli smått galen en stund även om hennes stackars öron nog fick sig en smärre chock. ;D

    Jag brukar säga att det är som om man har läskpapper i hjärnan, allt bara halkar av när man skall koncentrera sig och komma ihåg. Å de personer som säger det du skrev de svarar jag bara: -Att det har de säkert rätt i, men om de skall komma i närheten av min (o)förmåga så får de gångra det dem glömmer/har svårt för med 100 eller så, så kanske de kommer lite i närheten av hur det är för mig!

    Fast glöm inte att du gör utredningen av en anledning, skippa ”duktiga flickan” å visa din frustration/stress/oro, för hur skall de annars kunna få rätt bedömningsunderlag om du sitter å försöker dölja just det du är där för att utreda!?!

    Lycka till å kram kli-loppan

    Svara
  2. Barbro

    Precis så känns det, jag försöker också förklara att jag kan saker men att det är jättejobbigt att göra dom. Jag har också lärt mig en massa genom att se på andra. Lärt mig vad/hur man ska göra och gör set, men kli, skav och knölet är med hela tiden. Om jag nu låter bli att göra det jag lärt mig så känns det bättre inombords. Men utåt blir jag ju annorlunda mot tidigare. Jag vet inte hur jag ska ställa mig till mig själv.
    Just nu känns det inte som jag orkar kämpa mer med det här. Men ska till utredande psykolog igen den 15e. Det mötet är avgörande för mig.
    Jag håller tummarna för dig Tove.
    Crazy-kram

    Svara
  3. Frida

    Åh ja, förstår precis! Och hade samma känsla även under utredningen. Jag fick nåt utbrott där faktiskt men psykologen verkade inte bli så ställd av det iaf.

    Svara
  4. Tove Lundin

    Fantastisk beskrivning Anette! Läskpapper! Jag fattar precis 🙂
    Och tack för tipset – duktig flicka kan man vara i andra sammanhang, inte på en adhd-utredning 🙂

    Härligt Barbro att du fått tid! Jag ska hålla tummarna för dig med!!

    Bra där Frida 🙂 De är säkert vana, man ska inte hålla inne med kli, skav och knöl!

    Svara
  5. Fanny

    Åh, jag vet precis!
    När man försökt hela livet att lyckas lika bra som andra med att klä på sig i tid när alla andra står och väntar, eller vilken ”småsak” som helst. Vardagliga, hela hela hela tiden återkommande saker. Men när det ändå aldrig gått utan den där känslan och man kämpar 100 gånger hårdare än alla andra för att lyckas med samma sak men ingen förstår ändå det! Jag blir så trött. Och jag säger som Annette, att visa allt ditt obehag när du gör de där uppgifterna, eller berätta hur det känns medan du sitter så stilla du kan på en hård stol och fokuserar så hårt du kan på någon kloss. Berätta hur trött du är efteråt! Eller hur det nu känns för dig. Kram o hoppas det är mänskor som vill förstå dig, då går nog allt bra!
    Förresten, kunde du Tove skriva ett inlägg om PMS, hormoner och sånt? Om du vill och har något att säga om det alltså.

    Svara
  6. Tove Lundin

    Tack Fanny! Det är just de där småsakerna som känns så jobbiga. Typ bli helt låst vid tanken på om jag ska ha strumpbyxor eller tights. Och att den frågan kan ta all energi så jag måste gå på sparlåga resten av dagen!
    Kram!

    Svara

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *