Ge en gåva

Kairo

Kvällspromenad

Katarina ville höra om min tid i Kairo, ni får jättegärna tala om vad ni vill att jag ska skriva om – det är bra inspiration!

2004 kom jag på att jag ville lära mig arabiska. Jag tror det går att jämföra med kvantfysik, men det visste jag inte då. Sommaren 2007 flyttade jag till Kairo, där jag skulle läsa den sista terminen. Det var en Tove som åkte dit och en annan som kom hem.

Jag försökte verkligen klara allt själv. Jag promenerade i timmar, handlade i de vanliga affärerna, släpade kassar, försökte skrubba bort smutsen och tvätta alla varande loppbett. Jag ville ta del av kulturen, lära känna landet och människorna.

Var jag än gick tittade människor på mig. ”Hellooo, where are you frooom?” frågade de och jag svarade på arabiska att ”jag var från Sverige” och kände mig som en Moviestar. Till en början bodde jag och min kompis i en mörk lägenhet på bottenplan. Efter en månad flyttade vi upp till femte våningen, den nya lägenheten var stor, ljus och med guldkantade möbler. Vi brukade dra för gardinerna och dansa runt med sjalar i händerna. ”Sjaldans i aftonglans” kallade vi det.

Sakta men säkert hittade jag pulsen. Jag tror att jag spenderade mestadels av tiden i taxibilar. Det var där jag lärde mig arabiska. Efter skolan kunde jag och min kompis ta en taxi till något mysigt fik. Där drack vi kaffe med olika smaker och provade bakelser eller sötsaker medan vi gjorde läxorna. Om vi ville träna bort bakelserna tog vi en taxi till gymmet. Ett kvinnogym, det var häftigt att se kvinnorna klä av sig sina heltäckande kläder, släppa ut håret och rocka loss. Jag provade aerobic, pilates och afrikansk dans.

På veckosluten gjorde vi utflykter. Vi åkte till kusten, genom öknen, för att bada, snorkla och sola. Jag fick en vän, en egyptisk kille som presenterade mig för sin fru och alla sina vänner. Plötsligt öppnade sig ett nytt Kairo med klubbar, lyx och flärd. Jag dansade hela nätterna, eftersom man knappt dricker alkohol orkar man, och pluggade på dagarna.

Om jag ville prata arabiska tog jag en taxi till någon salong. Där noppade jag ögonbrynen, vaxade, klippte, fixade och färgade håret och skvallrade med tjejerna som var där. En gång fick jag benen vaxade av den saudiarabiska prinsessans ex-manikyrist. Vilka storys, hon hade rest hela jorden runt. ”Hollywood, oh lala”, sa hon dramatiskt och tog sig för pannan och jag fnissade.

Superstylad

Under en resa till Dahab, nära Sharm el Sheikh i oktober, var jag vaken nästan tre dygn i sträck. När jag kom hem var jag så trött att jag somnade överallt, när som helst. Jag läste en bok, ”Kattöga” av Margreth Atwood och förstod mellan raderna. Plötsligt ville jag skriva, det hade jag inte gjort på över tio år. Jag ville hjälpa alla stackars gatubarn och katter. Allt gick fortare och fortare medan jag lindades in i tidlös bomull.

Det gick inte att slappna av i ögonen, de liksom stirrade av sig själva. Jag var så lycklig att jag bad till Gud att alltid få vara så lycklig och aldrig börja ifrågasätta mig själv. För jag visste att det var något som inte stämde. Jag hade fattat något stort som jag inte kunde formulera, och som när som helst kunde försvinna. Så jag började skriva ner, osammanhängande meningar och tankar. Jag var livrädd för att vakna.

Den 22 december landade jag på Arlanda. Den 13 januari kraschade jag.

Om Tove
Jag har något så spännande som psykisk (o)hälsa. O:et betyder i mitt fall att jag har bipolär sjukdom och adhd. Vad det innebär ska jag berätta mer om i bloggen. Välkommen att följa min, ibland lite annorlunda, vardag!

10 kommentarer till “Kairo

  1. Katarina

    Tack Tove. Du skriver så bra. Kändes som att jag for iväg till Kairo när jag läste.
    En blandning av glamour, vanlig vardag och fantastiska möten. Vilken häftig resa.
    Men ett brutalt uppvaknande också, verkar det som.

    Svara
    • Tove Lundin

      Tack Katarina, vad glad jag blir och tar åt mig 🙂
      Det var verkligen en häftig resa, ångrar den inte även om det blev som det blev..
      Eller kanske just därför..

      Svara
  2. tanya

    ”Sjaldans i aftonglans” 🙂 Älskar ditt sätt att skriva!! Så enkelt och samtidigt så väldigt träffsäkert och roligt… jippi för denna blogg!!

    Svara
  3. Karin

    Jag har också tänkt att jag vill lära mig arabiska men inte kommit till skott ännu. Blev nyfiken när du skrev att det går att likna vid kvantfysik…kan du utveckla?!

    Svara
    • Tove Lundin

      Vad roligt! Jag rekommenderar det verkligen. Jag har hört folk likna det vid kvanfysik just för att det är så svårt, speciellt grammatiken.
      Men jag lovar att det är inte är oövervinneligt och väldigt kul! Man behöver ju inte göra som jag och ta den akademiska vägen – vill du lära dig att prata i första hand rekommenderar jag folkhögskola eller liknande. Jag kunde, efter typ 40 poäng, översätta en höglitterär text – men knappt beställa kaffe..

      Svara
  4. Katarina

    Jag vill himla gärna lära mej spanska. Har försökt med en kurs en gång men blev för mycket sitta still, för mycket att ta in och för mycket grammatik.
    En bekant lärde sej tyska med http://www.busuu.com
    Är det nån som känner igen det och provat? Man får tydligen öva med folk som har dessa språk som modersmål.
    Har tänkt länge att jag ska kolla in vad det är för nåt. Kanske nån mer som kan ha glädje av länken. 🙂

    Svara
    • Tove Lundin

      Spanska vore kul, har också försökt börja..
      Tack för länken! Kände jag inte till. Kanske man skulle fräscha upp franskan 🙂
      Det är så kul att lära sig språk!

      Svara
  5. Frida

    Hej Tove

    Jag är helt tagen av din blogg, och dig, och ni andra som kommenterar! Visste inte att jag kunde hitta något -sånt här- på vårdguiden. Jag benämner ibland den känslan jag fått nu när jag läst, som ”magisk”, och då menar jag på ett ungefär att det just står så mycket skrivet mellan raderna, tredje vägen… Jag är väl kanske ”normal”, men jag känner igen mig i mycket du skriver. Att samhället inte har plats för alla. Jag hamnar, eller sätter mig själv ibland utanför ramen, och känner att jag inte platsar. Är inte ute efter att tjäna pengar och berömmelse, men ändå letar jag efter en plats och ”ett göra”.

    Tack som fan för att du skriver,
    att du och ni andra finns.
    Stor Kram!!!!

    Svara
    • Tove Lundin

      Hej Frida!
      Tack! Vad kul att du har hittat hit, visst har jag världens bästa läsare!! Välkommen 🙂
      Förstår vad du menar med ramen, och jag tycker du ska tro på dig själv – det finns en särskild plats för alla 🙂
      Kram!!!

      Svara

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *