Ge en gåva

Julefrid

I går delades det ut Nobelpris, för den uppmärksamme läsaren; nej jag vann inte i litteraturpriset år heller. Även om jag (enligt mig själv) mycket väl kunnat stämma in på motiveringen ”som med hallucinatorisk skärpa förenar saga, historia och samtid”. Eller kanske ”som med hallucition blandar ihop saga, historia och samtid” är mer jag?

Nåja, vad är en bal på Stockholms stadshus..

Istället ägnade jag mig åt julpyssel. Jag kan för mitt liv inte fatta hur jag kom på den idén. Jag borde ha lyssnat på varningsklockorna redan inne i butiken, när jag fick vredesutbrott över den livsviktiga frågan vilken färg det ska vara på silkespappren. Men nej, jag gillar tydligen drama och får man inte gå på Nobelfest kan man väl lika gärna spexa till det här hemma.

Om man har svårt för att bli arg har jag ett tips: gör smällkarameller! Eller, försök göra något överhuvudtaget som inkluderar silkespapper. Såhär i efterhand är det lite svårt att se hur det hela kunde bli min pojkväns fel, men där och då kändes det hur logikt som helst. Jag tyckte att läser man ingenjör på universitet kan man på ett snabbt sätt räkna ut vilket håll man bäst kan lägga toarullen i en smällkaramell också. Jag tyckte det ganska högt.

Sådär högt att det man just sagt ekar kvar i rummet efteråt och blir till fniss istället. Vi gjorde en var, det fick räcka.

Om Tove
Jag har något så spännande som psykisk (o)hälsa. O:et betyder i mitt fall att jag har bipolär sjukdom och adhd. Vad det innebär ska jag berätta mer om i bloggen. Välkommen att följa min, ibland lite annorlunda, vardag!

9 kommentarer till “Julefrid

  1. Cecilia

    Det där med att det ibland blir sambons fel händer ganska ofta här. Men som du skriver – i efterhand är det extremt svårt att se hur det hela kunde bli hans fel. När lugnet sänker sig brukar det bli bra igen. 🙂

    Jag håller mig ifrån pyssel för det mesta. Jag har pysslat ihop några födelsedagskort, och de blev fina. På vägen dit ville jag dock mörda någon med saxen och limstiftet.

    Svara
  2. "Jessica"

    Smälla till ngn med en karamell så har man gjort en smällkaramell 😛

    Tycker Du skriver så härligt helt klart läge för nominering.

    Svara
  3. Bauti

    Jag ger min inte ens på silkespapper. Bara tanken får mig att explodera.
    Sedan kan jag sitta med mitt andra pyssel i timmar.
    Decupage (som är tunnare än silkespapper), pärlor, smycken, scrappa osv. Men just silkespapper måste jag vara allerigisk mot.
    Dom blev jättefina, speciellt den du gjorde 😉

    http://bautiblubb.blogspot.se/

    Svara
  4. Henny

    Tack för en toppen blogg Tove, har följt den ett tag nu med och blivit ett stort fan. Skulle absolut rösta på dig för Nobelpriset 😉

    Inte appropå silkespapper men appropå ”kli, skav och knöl” tänkte jag på dig när jag läste hundraåringen Dagnys blogginlägg (länk nedan).

    http://blogg.vardguiden.se/hundraaringen/2012/10/befriade/

    Kan riktigt se framför mig en fyraårig rosenrasante Tove i full färd med att försöka slita av sig sina ”knappförsedda hemstickade yllestrumpor” fästa med strumpeband. Tur att hon kom till jorden några decennier senare!

    Svara
  5. Tove Lundin

    Visst är det märkligt, Cecilia! Det verkar ju så logiskt i stunden. Det är tur att man kan se sanningen sen när man är lugn igen! Kort är mycket avancerat tycker jag. I år tänker jag, för julefridens skull, skicka färdiggjorda julkort. Kul att de blev fina (och att ingen kom till skada) 🙂

    Tack ”Jessica”! Du med! Nobelpriset i ordvits 🙂

    Tack Bauti 🙂 Jag är avis, vill också lära mig allt det där. Brukar du visa på din blogg ibland? Jag mår så bra av att titta på pyssel!

    Hej Henry!
    Jag brukar tänka på det där ibland. Tänk om man hade varit ban då med de där kläderna, jag brukade rysa åt Lotta på Bråkmakargatans yllestrumpor med strumpeband. Tack och lov att man slapp sådant!
    Vad glad jag blir att du hittat hit, välkommen!

    Svara
  6. Tyra

    Åh! När jag läste det här inlägget så blev jag så uppspelt att det var svåt att andas! SMÄLLKARAMELLER!!! O, Gud, eller rättare sagt; Tove. Du gav mig en uppenbarelse. Jag har längtat efter att få göra smällkarameller i nästan fem år utan att ha vetat om det själv.

    Jag gjorde 10 stycken igår och den genuina lågstadiebarn-euforin är fortfarande kvar. Du vinner nobelpriset nästa år om jag får bestämma. Men än så länge så kan du vinna ett annat pris.

    Svara
  7. Tove Lundin

    Wow! Tio smällkarameller, grymt jobbat Tyra! Tänk att man kan längta efter saker utan att veta om det själv! Pyssel är ju så himla roligt och perfekt utlopp för kreativiteten.
    Jippie, hoppas du får bestämma Nobelpriset nästa år 🙂

    Svara

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *