Ge en gåva

Hej yxskaft!

Jesus?

Ibland blir ett dolt handikapp synligt. Det kan vara att man börjar grina för ingenting, aldrig kan passa tider, får vredesutbrott eller att munnen ploppar ut konstigheter…

Det sista kan jag fortfarande tycka är lite pinsamt. Att låtsas som det regnar är ett bra knep, folk glömmer fortare än vad man tror. Råkar man säga konstigheten högt för sig själv funkar det alltid att låtsasprata i mobilen. Man hittar sina knep. Kreativitet är ingen bristvara för oss med psykisk (o)hälsa. (Jag tycker det ordet är lite trist – själv kallar jag mig oftast psyko. Det faller lättare i mun).

Men att vara ett psyko är inte alltid lätt. Min snabba associationsförmåga gör att jag plötsligt kan säga gurka om vi pratar om Fredrik Reinfeldt. Eller skratta på helt fel ställe. Det är som att leka associationsleken med sig själv när man benar ut tanken. Ibland har jag tänkt tre steg – på två sekunder.

En gång pratade jag med mamma och pappa om kristen tro. Plötsligt sa jag att det var som mammas potatisland. Det visade sig att jag tänkt i nästan sju steg. Detta var under min första hypomana period och varje gång det hände blev jag livrädd. Jag har alltid varit snabb med associationer. Men att säga saker som jag själv inte förstod var något nytt.

Nu har jag lärt mig känna på mig när det ska hända. Det är som att jag slukas upp av samtalet, boken eller filmen. Plötsligt får saker fler betydelser. Hjärnan vidgas och det kommer intryck, minnen och tankar från alla håll och tidpunkter. Ibland är det lite pinsamt – vem vill vara ett psyko liksom.. Men oftast är det skoj.

Och därför vill jag berätta här på bloggen. Kanske någon läser, som tycker det är lika läskigt och pinsamt som jag gjorde för några år sen. Till dig vill jag säga: det är helt normalt att vara onormal!

Även om det är svårt att se nu så lovar jag att en dag kommer du kunna skratta åt att du råkade säga att ”muffins är ju gott” när ni pratade om bostadsmarknaden.

Om Tove
Jag har något så spännande som psykisk (o)hälsa. O:et betyder i mitt fall att jag har bipolär sjukdom och adhd. Vad det innebär ska jag berätta mer om i bloggen. Välkommen att följa min, ibland lite annorlunda, vardag!

18 kommentarer till “Hej yxskaft!

  1. Frida

    Min första tanke när jag läste detta och andra av dina inlägg var ”jamen det där var väl inget konstigt?” tills jag mindes att, ja just ja, jag är ju också psyko… SÅ skönt att man för ett ögonblick kan känna sig lite normal. 🙂 Bra skrivet!

    (…eller som jag ibland brukar säga till bekanta som blir lite skeptiska när jag nämner min ADHD: ”Jag är inte galen, jag är bara lite knäpp.”)

    Svara
  2. Tove Lundin

    Haha! Fantastiskt – tänk om vi knäppskallar skulle gå ihop oss och börja ta plats.. På bloggar, i politiken, litteraturen, tv mm.
    Då skulle ju vi känna oss helt normala – och alla andra skulle tro att de var konstiga..

    Hm, tänkvärt…

    Svara
  3. Anna

    Haha, ja gud, om jag kunde hålla koll på alla knasiga grejer jag slänger ur mig i konversationer… Ibland kan det vara rätt kul eftersom jag själv kan skratta tillsammans med andra om hur tokigt det blev! Jag skakar liksom på huvudet åt mig själv och tänker vad fan var det jag ville säga egentligen?? Sa senast idag till min lillasyster att jag kanske ska börja göra som stammare; så fort dom känner att det börjar bli lite svårt och förvirrat så skriker dom ut ordet dom försöker säga istället 🙂 Ska nog börja med det. hahaha

    Svara
  4. Tove Lundin

    Haha, vilken bra idé! Det kommer definitivt höja psykfaktorn : )
    Vilket inte gör något, det gäller att umgås med de som du säger, ”skrattar tillsammans” med en. Inte åt en. För det kan verkligen vara riktigt roligt!

    Måste också säga att även om jag kan skratta åt det blir jag så otroligt glad och lättad av att läsa din, och alla andras, kommentarer. Jag trodde nog att jag var lite mer ensam än jag var 🙂

    Svara
  5. rabbit

    Hm..problemet är ju dock det där med kommunikationen. Jag blir mest frustrerad när folk inte hänger med. Fast värst är nog att det alltid tar lite för lång tid innan jag uppfattar att jag står och avbryter folk HELA samtalet igenom. När jag märker det väljer jag faktiskt att anstränga mig och bita ihop.

    Svara
    • Tove Lundin

      Samma här! Jag bara kniper ihop munnen, det brukar funka… Har börjat träna på det och har kommit på att min pojkvän inte alls är trög – kniper jag bara ihop lite har han massor av supersmarta saker att säga. Och det tar precis lika lång tid för honom att dra slutsatser som för mig. Han bara väljer att tänka tyst…

      Svara
  6. Johan B

    Så. Här. Har. Jag. Haft. Det. I. Ett. År. Nu.

    Inte konstigt att man stänger in sig efter ett tag. Man orkar inte med folks konstiga blickar eller passivt avvisande beteende som reaktion på allt bra man tycker sig komma på. Självklart ska det delas med den som är närmast, helst på en gång, för annars hinner man färdas ett trettiotal pinnar uppåt på associationsstegen och glömmer själv vad man skulle säga (vilket egentligen brukar bli det enda resultatet av att öppna munnen då man blir avbruten inom 10 sek). Moment 22 upphöjt i 2. Dvs Moment 484.

    Svara
  7. Tove Lundin

    Vet du Johan, första året tyckte jag var det jobbigaste, men jag kom in på journalistutbildningen och började skriva istället. Plötsligt blev det till min fördel att ha början och slutet klara samtidigt och sedan sitta med allt däremellan i min egen tid. Så arbetar jag fortfarande. För ett och ett halvt år sedan satt jag på ett torg och kom på en hel bok. Jag skrev alla rubriker på en lapp och gick hem och fortsatte skriva, jag höll på i nio månader (inte i streck men nästan) – men allt fanns redan i huvudet. Boken (Handbok för psykon) kommer ut om två månader i bokhandeln, så helt borta kan jag inte ha varit den dagen – titeln till trots 🙂
    Jag har hittat min lösning i skrivandet och eftersom jag har det till yrke kan jag leva på det, öppnar jag munnen vill gärna slutet komma ut först – men det jobbar jag på och har blivit mycket bättre med åren, det var tre år sedan jag var där du är i dag..
    Ibland blir det rätt, ibland helt fel – oftast kommer jag undan genom snygga manöver 🙂

    Svara
  8. Johan B

    Hahaha! Om man hade skrivit ner alla böcker man skrivit i huvudet hade man kunnat fylla ett par bibliotek, minst. Men efter ett tag måste man ju ta sig ur biblioteket för att hitta inspiration till nya böcker. Och det är väl det som de flesta kallar att växa upp, oavsett om det är att gå från 0 cm till 190 cm, eller att gå från ”frisk” till psyko 🙂
    Har delvis tack vare dig börjat skriva ner mina böcker, en sida blev påbörjad imorse. Du ska få en länk när jag formulerat det lite bättre. Bjuder på en annan länk så länge, men du har förmodligen redan sett den med tanke på att du har en så snygg dator. http://herestothecrazyones.com/

    Svara
    • Tove Lundin

      Vad spännande! Skriv på, det är det bästa råd jag kan ge..
      Tack för länken – jag lägger den i bloggen så fler kan hitta 🙂

      Svara
  9. "Jessica"

    TACK!!!!!!!!!!!!
    Snabb och långsökt(för andra alltså)associationsförmåga har jag magisterexamen i. Tack o lov vänner med samma förmåga (vet dock inte om dom har samma ”problem” som jag )
    Dom sk vanliga kollegorna på jobbet är/varit så less på att höra mina idéer ibland troligen för att dom inte själva kommit på dom ;-D .

    Får ibland tänka för mig själv behöver jag säga det här ? nej? var då för h-vete tyst (säger jag till mig själv) ibland funkar det ibland inte.
    Fridas inlägg

    Min första tanke när jag läste detta och andra av dina inlägg var ”jamen det där var väl inget konstigt?” tills jag mindes att, ja just ja, jag är ju också psyko… SÅ skönt att man för ett ögonblick kan känna sig lite normal.

    var ju bara så BÄST

    Svara
    • Tove Lundin

      Jag är helt övertygad om att de bara är avis eftersom deras hjärnor går i slow motion 🙂 Är också tacksam över likasinande vänner. Umgicks med en sådan i dag och vi hade tre paralella samtal åt gången. Samma här, oftast funkar det inte att vara tyst – trots stränga tillsägelser från mig själv..

      Visst är den fantastisk! Fridas första kommentar här, jag minns att jag skrattade så länge och hoppades hon skulle komma tillbaka. Det gjorde hon – hoppas du också vill stanna 🙂
      ps: om du vill kan du komma med i vår facebook-grupp ”Hjärn-gänget”! Både jag, Frida, Barbro mfl är med! Lite lagom tokiga – men mycket värme 🙂

      Svara
  10. Helena

    Finns FB-gruppen kvar?

    BTW. Jag har myntat ett uttryck på grund av att det kommer ut ord ur min mun som ibland inte ens är ord. Jag kallar de ”lottobollar” 🙂
    Om du tänker dig att alla ord du kan är som lottobollar i skallen och så helt random eller slumpvis på svenska, så kommer ett ord upp som inte alls är det som jag menar. För det mesta jätteroligt, men iblan extremt frustrerande :p

    http://boerjesdotterblogg.bloggplatsen.se/2011/05/15/5370410-en-enkel-liten-forklaring-av-fenomenet-lottobollar/

    Svara
    • Tove Lundin

      Vilket bra uttryck, jag gillar det 🙂
      Jag ska se efter om gruppen fortfarande är aktiv! Tack för länken till bloggen!

      Svara

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *