Färgglad påsk

Lus-tigt godis!

Jag har aldrig varit speciellt vild av mig (min mamma gapskrattade när jag nyfiket undrade hur oroliga de måste ha varit under mina tonår). Men jag kan ibland sakna det där när allt är uppochner. Jag tror vetskapen om att jag vare sig har spärr uppåt eller nedåt gör att jag håller igen. Men, ibland kanske lite för mycket.

Har man bipolär sjukdom eller adhd är det viktigt med fasta rutiner, ibland måste jag avskärma mig helt från all stimuli och jag måste gå och lägga mig i tid på kvällen. Men jag har några bus kvar. Alla föräldrar till barn med adhd, ni kan läsa följande text, fast bakvänt..

När jag och min pojkvän precis hade träffats köpte vi godis och tittade på film. Plötsligt kunde jag inte sitta stilla, det kom små svettpärlor på näsroten och jag var tvungen att prata mycket och snabbt. Han sa ingenting då, det skulle ta flera månader innan jag blev konfronterad och berättade. Jag ville liksom hålla det för mig själv. I dag får man bara köpa en rosa godisrulle när det blir godis och film. Och jag får bara äta en halv.

Men det händer att jag busar och bryter regeln – då får jag sitta där med mina svettpärlor och känna mig fri och lite galen.

Det är en liten lus som är boven i dramat, en kochenillsköldlus närmre bestämt. Man torkar och krossar de små rackarna och använder dem som färgämne – E120 heter det. Senare år har det debatterats om huruvida E120 skulle påverka koncentrationen hos barn och göra dem hyperaktiva, speciellt barn med adhd. Jag skulle nog våga säga att den mor och far som vill ha en lugn påsk borde undvika detta ämne i påskäggen.

Sen, när man blir stor och ansvarsfull som jag, då kan man få ha det som sitt lilla bus..