Fantasier kring middagsbordet

Hätsk diskussion vid middagsbordet.

Under middagen tillät jag mig att fara iväg lite i fantasin. Min pojkvän som till en början lyssnade lite halvhjärtat satt efter ett tag med gaffeln halvvägs mot munnen. Blicken kände jag igen, det är samma som när jag börjar dansa inne i butiker eller vinglar i fönstret på femte våningen med fågelmat. Typ den.

De som bestämmer saker får vara norm. Människor som tror att jorden går under om man pratar för högt, har fläckar på kläderna eller kommer försent, de har chefspositioner och sitter i riksdagen. Här kommer min fantasi: tänk om det vore tvärt om!

Ju mer jag tänkte på hur det ser ut, desto mer upprörd blev jag, efter ett tag satt jag och skällde ut mina fiktiva norm-människor efter noter. Men jag lät dem komma till tals, genom att med sarkastisk röst och grimaserande ansikte härma dem, med vad jag antog de skulle säga till sitt försvar. Sen fick personen i fråga svar på tal. Det hela slutade med att någon tönt frågade hur det skulle gå om alla busschaufförer hade adhd eller var bipolära. Ingen aning om hur samtalet hamnade där.

– Det var det dummaste jag hört, svarade jag mig själv (nu skrek jag nästan) självklart kommer alla normalstörda få den hjälp de behöver, när de måste vara i exakt tid till och från sina trista jobb. Typ supersnabba bilar i luften. När jag blir statsminister kommer jag se till att det finns arbetsmarknadspolitiska åtgärder som gäller alla!

Här någonstans mötte jag min pojkväns blick, den där som jag berättade om. Tror vi håller den här planen för oss själva ett tag till va..

Världen är inte redo.