Ge en gåva

En idé om idéer

Det är på morgonen jag får dem, mina supersmarta idéer. Framåt lunch googlar jag på ”klänning till Nobelfesten” och ”lyxbilar”. På eftermiddagen börjar verkligheten komma ikapp. Vid sängdags har jag antingen förkastat, eller tröttnat. Morgonen efter är idén borta – för att ha ersatts av en ny, minst lika briljant..

Och såhär håller det på. Ibland får jag en braig idé i veckan, ibland flera om dagen. De flesta har mött verklighetens lysrörsljus och försvunnit lika snabbt som de kom. Men några, ett fåtal – kanske en av hundra – har varit riktigt bra.

Även om jag förkastar så kastar jag inte. Istället spar jag texter, tyger, broderier, lösa tankar och halvdana tavlor. Det är bara att införskaffa stora lådor, märka dem med till exempel ”Inspiration” eller ”Idéer” och ösa ner sakerna. Samma sak gäller på skrivbordet i datorn. När andan faller på är det bara att ta fram en låda, eller öppna en mapp i datorn, och spinna vidare. Eller sammanfoga.

Det sista gjorde jag nyss. Ett broderi jag inte orkat slutföra, en vit loppis-duk och en virkad spets (som skulle bli något annat) blev en kudde. Så kära läsare, istället för att må dåligt av alla halvdana saker, av känslan av att bara påbörja, aldrig avsluta – lägg undan en stund (om det inte är något megastort såklart) och ta fram senare. Sätt ihop, ta isär och spinn vidare.

För de flesta är det svåraste att komma på en idé och sätta igång – så underskatta aldrig era halvfärdiga idéer!

Om Tove
Jag har något så spännande som psykisk (o)hälsa. O:et betyder i mitt fall att jag har bipolär sjukdom och adhd. Vad det innebär ska jag berätta mer om i bloggen. Välkommen att följa min, ibland lite annorlunda, vardag!

9 kommentarer till “En idé om idéer

  1. Malin

    Hej där:)
    Jag försöker göra det du precis skrivit, lägga bort
    En stund för att fortsätta sen…. Det är bara det att
    Mina projekt blir oftast att måla om…. Mår dåligt
    Över att halva rummet bara är gjort men trots detta
    Kan det ta ett halvår tills jag gör klart resten, kommer mig
    Helt enkelt inte för det:/ dessutom har jag ett par garderober
    Jag rivit bort listerna på, som skall slipas å målas om,
    Dessa har stått i ett år…. Tips;)?

    Svara
  2. Tove Lundin

    Oh, jag vet Malin.. Att göra om på ytan, det där man inte kan lägga ner i en låda.. Det blir liksom tungt inuti när det aldrig blir klart..
    Själv har jag bestämt mig för att stilen heter ”ruff”. Ruff betyder att väggar är halvmålade, sladdar hänger ut mm. Tänk inte att du ska slutföra, tänk istället att du ”bara ska göra lite” och en dag kanske det är klart!

    Eller som Karin Boye skulle ha sagt:
    Nog finns det mål och mening i vår färd – men det är vägen, som är mödan värd 🙂
    Lycka till!

    Svara
  3. "Jessica"

    Borde ha en diktafon med sig jämt. inte alltid man har möjl att få ner allt på pränt för när man börjar skriva så försvinner en del av idéerna. En muntlig idélåda åt sig själv 🙂 vad sägs om den? samt ngn som kan gå igenom den MED en för att sålla LITE grand 🙂

    Svara
  4. rabbit

    Wow Tove, hela proceduren känns igen till fullo!
    Trubblet mitt är dock att det sällan slutförs och mest ligger och blir öööökad stressss av tygbitar och sparade gamla knappar från nåt plagg som man bara inte kunnat slänga hur mycket man än försökt och visst kan man väl använda typ tummen på en gammal vante till NÅT? Bäbisstrumpa?
    Nej, halvfärdigt måste rensas undan! Har jag bestämt. En dag ska det ske. Eventuellt kanske, inte idag iallafall, men typ imorgon..?

    Svara
  5. Bisous

    Hej Tove, glad att jag hittade din blogg=)
    Tycker du är modig som skriver om hur det är att ha bipolär sjukdom och hur den påverkar dig. Jag har själv sjukdomen, och tycker det medvetenheten generellt borde ökas kring den hos folk i allmänhet.. Jag har insjuknade, var sjukskriven länge, fick medicin, rehabiliterade mig tillbaka till livet och började leva ”som man ska” igen. Nu vet jag inte riktigt hur jag ska hantera att jag har sjukdomen. Vissa egenheter kanske finns kvar och jag är väldigt kreativ precis som du beskriver i det här inlägget – mycket pyssel, halvdana tavlor som ligger i min källare nu. Det svåraste nu är nog det där med relationer – när säger man att du förresten – jag är sjuk, men det syns inte utanpå? Kommer fortsätta läsa din blogg för jag tycker den är viktig. Hoppas andra läser den också och får inblick i att det är personen och personligheten som är viktig, inte diagnosen.

    Svara
  6. Tove Lundin

    I morgon tycker jag Rabbit! Men om det känns för oövervinnerligt kan du ju börja med stora lådor. Sen kan du ju rensa ur låda för låda. Själva lådorna kan man ju försöka gömma.. Men tänk vad fint att samla alla knapparna i en burk, och bebisstrumpetummvantar! Så gulligt!

    Hej Bisous! Vad kul att du hittade hit 🙂
    Jag är, precis som du, bättre i dag. Men inte så bra att jag skulle kunna dölja det i en relation så det blir liksom bara så att jag säger det, som för att inte verka galen 🙂
    Jag tänker att när man berättar kan man ta med allt det positiva. Få personen att se allt det fina (som empati, ödmjukhet, kreativitet mm) kommer på köpet. För mig är det viktigast att personen respekterar mig, även om inte alla förstår. Jag håller verkligen med dig att det är svårt.
    Det gör mig mycket glad att du vill fortsätta läsa här!

    Svara
  7. Barbro

    Oj…hmmm…det där har aldrig funkat för mig. Allt ALLT åker i soporna. Jag blir galen av ångest när det ligger ogjorda saker omkring mig eller i huvudet för den delen.

    Kram

    Svara

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *