Ge en gåva

En bra dag

Mysig bussresa.

Skrev ett tidigare inlägg om att vakna på fel sida – i mitt fall ett parallellt universum där enbart herr Murphys lag råder.

Ibland händer det motsatta. I dag var en sådan dag. Det började med ett trevligt samtal på telefon med en ung herre som förstod att alla inte hade doktorerat i att fylla i blanketter. Han liksom fixade fyra månaders arbete på tio minuter. Jag framförde min eviga tacksamhet över att han informerat mig om sådant hans kolleger verkat tro varit yrkeshemligheter. Han tackade för det och antydde att så kunde vara fallet.

Nöjd och glad bestämde jag mig för en utflykt. Jag kollar aldrig upp busstider innan jag går till bussen. Jag går bara hemifrån när jag känner mig redo. Dröm om min förvåning när bussen kom samtidigt och jag hann ikapp den.

Detta ledde till ett slags överdrivet självförtroende som i sin tur resulterade i att jag bara satte mig på fel tåg en gång. Och när jag skulle hitta det rätta var det inget svårt alls.

Nu tror jag ni måste sätta er ner (om ni inte redan gör det). När jag skulle hem igen upprepade sig samma procedur! Jag hann precis med bussen – sekunden från att missa den.

För den normale läsaren (som jag mot all förmodan har) kanske detta inte alls ter sig som någonting att hetsa upp sig över. Men då skulle ni bara veta hur många baksidor på bussar jag sett försvinna mitt framför näsan i mina dar.

Nu känner jag mig annorlunda inombords, en slags varm, skön känsla där all stress och frustration brukar sitta. Jag skulle så gärna vilja veta – är det såhär det känns att vara normal? Eller känns det extra skönt för mig när sådant här händer?

Om Tove
Jag har något så spännande som psykisk (o)hälsa. O:et betyder i mitt fall att jag har bipolär sjukdom och adhd. Vad det innebär ska jag berätta mer om i bloggen. Välkommen att följa min, ibland lite annorlunda, vardag!

6 kommentarer till “En bra dag

  1. Barbro

    Nästan overkligt hur du kan sätta ord på känslan. Jag gör precis som du. Jag är så glad att jag blivit klar för att kunna gå till bussen. Skulle jag då kolla tiden skulle det för lång tid har jag märkt, jag bara går. Jag kan också bli fullkomligt lycklig över att hinna med en buss.
    Tänk vilken tur vi har som kan bli lyckliga över en sån sak som ”normala” tar för givet.
    Jag känner verkligen vad du känner när du beskriver det här. Fantastiskt! 🙂

    Svara
  2. Tove Lundin

    Ja visst är det underbart att kunna glädjas åt sådana saker! Skönt att höra att du känner igen dig och att vi är fler som går till bussen på måfå 🙂 jag tycker det är ett bra sätt att komma till skott, och det kan ju bli riktigt spännande…

    Svara
  3. Mimmi

    Härlig blogg du har! Jag har har lite problem med att jag tycker synd om mig själv, känner mig liten, orolig och svag. Har du något tips på hur man hittar sitt självförtroende? För mig lindras oron när jag pratar med någon, men jag vill kunna vara stark ensam eftersom min vardag består mycket av ensam tid just nu…

    Svara
    • Tove Lundin

      Hej Mimmi!
      Tack!
      Liten, orolig och svag är känslor jag kan känna igen mig i! Har också varit ensam en hel del. Precis som du brukar jag prata med någon när jag känner så. Men det är viktigt att kunna vara stark ensam. Mitt självförtroende och min styrka kommer ifrån just det – att jag varit liten och svag i ensamhet. Jag fick plötsligt ett jävlaranamma och ett ”fuck you” om du förstår vad jag menar. När det gäller självförtroendet handlar det, i mitt fall, mycket om att förlåta mig själv och inte ta saker på så stort allvar (skitsvårt).
      Prova att dagligen säga peppande saker till dig själv. Jag gör det så ofta att Jante förmodligen vrider sig i graven 🙂 Efter ett tag börjar man tro på det – jag lovar.
      När det gäller oron kan man göra avledande saker som man tycker om. Jag stickar, syr, målar (samtidigt som jag säger till mig själv att ”det var nog den vackraste tavlan på denna jord”), skriver, läser mm..
      Dessutom är ett bra tips att göra lyxiga saker för sig själv. En ny frisyr, ett bad, unna sig något snyggt, gå på ett fik och beställa en bakelse, köpa ett husdjur..
      Och ett annat tips som nog är mitt bästa (jag har hållit på med det i över ett år nu) är att göra saker man egentligen inte vågar (jag skrev en lista): gå en kurs, jag gick med i en statistgrupp och fick några roliga statistroller på tv och film, höra av sig till en affär om de vill sälja ens stickade mössor mm..
      Detta kanske låter övermäktigt men jag började verkligen från noll och man behöver bara göra lite i taget. Det viktigaste är att inse vilken fantastisk varelse man är och påminna sig om det varje dag.
      Jag brukar säga ”Jag är jag och jag älskar mig!” Hoppas jag kunde hjälpa lite!

      Svara
  4. Mimmi

    Ja, jag tycker det är ett bra svar. Ska försöka ta till mig dina råd. Känner igen mig i att ta saker på för stort allvar. En psykolog jag haft sa en gång till mig ”Jamen, varför kan du inte ta det med en klackspark?” 🙂 Ska påminna mig mer om att jag är bra, eller kanske till och med helt underbar.

    Svara

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *