Dumma, dumma dom!

Varning känsliga läsare, här kommer svärord. Förbaskade lokaltrafik! Dumma, dumma dom! I går åkte jag en timme fram och tillbaka genom hela stan innan jag kom fram till mitt mål. Först fel åt ena hållet, sen åt andra, sen fel håll på tillbakavägen från fel håll mot bytet och tillsist rätt.

Tro mig när jag säger att jag skärpte mig, jag satt på helspänn under hela resan. Ändå blev det fel! Ena tunnelbanan hade inte ens skyltar där det stod vilken station man var på och ingen röst i högtalare! Och bara två nötta, genomskinliga skyltar med hållplatserna på, dolda bakom människor som tittade konstigt på en när man försökte se. Är det okej?!

När jag klev av och skulle hitta rätt tillbaka (för andra gången) fanns det inga skyltar på perrongen. Jag stod med gråten i halsen när en asiatisk kvinna kom fram till mig.

– Excuse me, is this train going to Gamla Stan?

– I dont know, snyftade jag fram.

Sen pekade jag på tåget åt fel håll (kom jag på sen) och sa “maybe that one”, stackarn.

Med rinnande tårar repeterade jag “det är inte mitt fel, det är inte mitt fel” som ett mantra. För jag tänker inte anklaga mig själv längre. Jag vill ju bara ha några (obs svärord) förbaskade skyltar för fan! Det är ju inte som att jag ber dem bygga om hela perrongerna eller skaffa nya snabbare tåg. Jag ber om en liten sak som skulle förändra hela mitt liv.

Snälla Herr Statsminister, eller i alla fall infrastrukturminister skäll på Stockholms lokaltrafik. Hjälp oss stackare som irrar runt på perrongerna varje dag.

RIOT!