Ge en gåva

Att be om hjälp

I jakt på vatten!

Hör ni till sådana som kan be om hjälp på ett normalt och enkelt sätt? Jag kan det bara inte! ”Våga be om hjälp” uppmanar jag andra i adhd-filmen, som att det var den enklaste saken i världen. Men när det väl kommer till kritan vet jag bara inte hur man gör.

Jag har olika sätt.

1. Jag talar om problemet som ett påstående ”Det är svårt att färga håret på sig själv”. Får jag ingen respons börjar jag färga på egen hand medan jag grymtar högt och säger saker som ”åååh, vad svååårt!”. Får jag fortfarande ingen respons skriker jag ”MEN HJÄLP MIG DÅ!” på ett högt och otrevligt sätt.

2. Jag piper fram vad som är fel, kanske gråter en skvätt (mycket dramaqueen) gärna överdriver jag och tar in andra saker typ: ”Jag kan verkligen inte fylla i den här blanketten. Kanske det bästa för alla vore att jag flyttade, Marilyn får stanna, hej då Marilyn – jag kommer alltid att älska dig men matte kan inte ta hand om dig. Hon kan inte ens ta hand om dig själv förstår du, när du blir stor kommer du fatta”..

3. Om jag ska be om en tjänst för att jag är lat brukar jag låtsas som att den andre personen vill ha samma sak ”är inte du väldigt hungrig?” ”Skulle inte du tycka det vore gott med chips ikväll?”

4. Jag talar om problemet och avslutar med att jag klarar det själv. ”Jag hinner verkligen inte tvätta eftersom jag måste skriva klart det här, men självklart tar jag hand om tvätten”.

5. (Nu det värsta) Jag gör en charader av problemet. Nyss kom min pojkvän ut i rummet, jag satt törstig med ett tomt vattenglas. Plötsligt ser jag mig själv som uppifrån, jag håller vattenglaset mot munnen och försöker desperat få ut sista droppen. Samtidigt hasar jag ner från stolen och lägger mig på golvet med glaset fortfarande över munnen.

– Är du törstig, sa han.

Jag svarade som det var, att jag var i en öken och måste hitta en vattenkälla innan jag dör.

– Ska jag hämta vatten? frågade han.

Detta är alltså en mycket användbar teknik.

Om Tove
Jag har något så spännande som psykisk (o)hälsa. O:et betyder i mitt fall att jag har bipolär sjukdom och adhd. Vad det innebär ska jag berätta mer om i bloggen. Välkommen att följa min, ibland lite annorlunda, vardag!

18 kommentarer till “Att be om hjälp

  1. Barbro

    Hahahahahaha….känner igen allt utom möjligtvis det sista…fast skulle nog kunna ta till det i ett nödläge 😉

    Tack för att vi kan skämta om det här också.

    Kram

    Svara
    • Tove Lundin

      Jag rekommenderar det med varm hand i nödlägen 🙂
      Det är så skönt att kunna skämta om det (och att det når fram 🙂 )
      Kram!

      Svara
  2. Katarina

    Du är underbar. 🙂
    Jag lämnar alltid din blogg med ett stort leende och värme i hjärtat. <3

    En annan orsak som gör det svårt att be om hjälp är att jag är rädd att inte göra "rätt" eller bra tillbaka.
    Försöker klara det mesta själv för jag känner mej som ett ufo i samspelet med andra. Inte alltid men ofta.

    Svara
  3. Tove Lundin

    Tack snälla Katarina 🙂
    Jag blir också varm när jag får kommentarer, som ofta kommer välbehövligt <3

    Förstår precis vad du menar! Jag vet bara inte hur man beter sig tillbaka. Det där som så många tar för givet att man ska klara, och som egentligen inte syns utanpå alltid, men som gör mig så trött efteråt att jag hellre klarar mig själv.
    Mitt knep är att omge mig med andra ufon och sådana som inte tar så hårt på normer mm, och talar om när jag gör helt fel, fast på ett bra sätt. Eller min pojkvän, som av någon outgrundlig anledning tycker att jag blir söt och exotisk när jag beter mig som ett ufo 🙂

    Svara
  4. Katarina

    Åh en sån pojkvän vill jag också hitta.
    Undrar om det finns någon kvar till mej. 🙂
    Kram <3

    Du har så rätt. Det gäller att omge sej med människor som tar en som man är.
    Övar på det. 🙂

    Svara
  5. Tove Lundin

    Klart det finns Katarina 🙂 Massor och överallt! Och eftersom de gillar oss ufon kommer de med all säkerhet fram ju mer man är sig själv. Minns att jag pratade ganska mycket om hur djuren klarar sig på vintern vår första dejt. Igelkotten, björnen, fjällräven och ripan hann jag med innan efterätten 🙂 Kram <3

    Då hör du alltså till oss som inte riktigt kan det där med att be om hjälp, Mia 🙂

    Svara
  6. Katarina

    Låter som en helt underbar första dejt tycker jag. 🙂
    Jag träffar nog min snart också. Vore toppen.
    Kram <3

    Svara
  7. Tove Lundin

    Det är jag hundra (miljoner) procent säker på att du gör Katarina!
    Och jag brukar alltid ha rätt 🙂
    Kram <3

    Svara
  8. "Jessica"

    Fick insikt så sent som i förrgår kväll…….
    en person som jag av olika orsaker träffat för en månad + sen.
    Hon har själv bipolär och berättade 4 stadier och jag lyssnade och insåg att ”det är ju precis mina symptom hon beskriver även om jag kanske inte visat alla” ?? således ingen läkare som bekräftat men länge känt mig just som ett UFO 😉 och SÅÅÅ trött när man försökt vara ”som alla andra” Har slutat med en av mina favorit grejer för att det blev för mkt intryck, hinner inte sortera vad som rör MIG och sånt jag bara behöver se men inte bry mig om. 🙁

    Svara
    • Tove Lundin

      Man blir jättetrött om man försöker vara som alla andra, det är ju ändå inget eftersträvansvärt. Tycker verkligen du ska tjata på att få en utredning. Kanske även för adhd som jag gör nu, det är viktigt att få en grundlig utredning. Huvudsaken är att man hittar sina verktyg i livet, och lär sig leva med det man inte klarar av.

      Kämpa på Jessica! Jag har också behövt avstå från saker jag gillar, det är jättetråkigt och gör mig ledsen när jag tänker på det. Men du är en bra bit på vägen som kan säga nej och vet vad det beror på!

      Svara
  9. Ulla Enström

    Tack Tove Lundin för din spontanitet i språket!
    Min 25åriga dotter har fått diagnosen ADHD för ett år sedan,ungefär.Det är svårt för mig att få nära kontakt med henne,nu bor hon hemma och det är inte bra för någon av oss.
    JAG SERVAR SOM EN TOK,hon hinner ju inte!!!Jag är 70gamla år!Hon har möjlighet till boende,anser själv att hon skall ha ett arbete först!!Jag syns inte,får inte tala till punkto.s.v.Jag älskar ju min unge,men var går gränsen närjag inte existerar utan bara är en djävla kärring,enl.henne. Vad bra att jag börjar behärska min dator,har fått lära mig själv,det är jag stolt över.Önskar dig Tove och de dina en skön,skön sommar. Kram Ulla

    Svara
  10. Tove Lundin

    Wow Ulla! Att lära sig använda dator utan någon som visar är värt en eloge! Toppen, nu kan du läsa här!
    Kram

    Svara
  11. madelene

    Är en tjej på 26 är som precis börjat min resa inom psykvården med utredningar mm. Blir verkligen glad av att läsa din blogg. Satt och skrattade för mig själv precis när du beskrev vatten-glas-historien. Min pojkvän ligger och sover brevid, men han ska få läsa det här imorn och kommer garanterat känna igen oss och skratta han med. Tack så jättemycket för att du delar med dig av dina underbara historier:)

    Svara
    • Tove Lundin

      Hej Madelene!
      Lyllos din pojkvän, tycker jag som har en sådan rolig flickvän. Han kan skratta sig lycklig 🙂
      Välkommen hit!

      Svara

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *