Arg!

Solstråle.

Jag är arg. Och jag kan inte sluta. För det första renoverar vi (min pojkvän) sovrummet, och det låter. Min trogne, observante läsare kanske uppmärksammat att vi (min pojkvän) renoverade sovrummet även i november -2011. Det stämmer. Vi renoverar alltså inte igen. Det är samma fast nu gör vi klart, så kan man säga.

Sen kliar det på två punkter. Ryggen och på lillfingret. Nu när jag skriver om det kliar det i hårbotten och i sidan också. Dessutom kliar och skaver det inuti, i vanlig ordning. Varje ljud, varje kli skav och knöl för mig att vilja slänga något i marken. Hårt.

Mest arg är jag för att jag är så arg. För att jag inte kan få bort det arga, hur mycket jag än försöker.

– Varför låter du så mycket!? skrek jag på min stackars pojkvän.

– Förlåt, svarade han skamset.

– Mäh, det är ju inte ditt fel heller att jag är arg, fattar du väll! skrek jag tillbaka. Tätt följt av ett:

– Jag är så arrrrrrrrrrrrg!!

Nu hade mitt arg-skav fyllts på med lite dåligtsamvetes-knöl också. Jag provade istället lite “Medveten närvaro”. Detta resulterade i lite frustrations-kli som topping.

Jag önskar jag hade receptet mot kli, skav och knöl – men det har jag inte.. Däremot kan jag tipsa om sommarpratare Jenny Jägerfeld. Hon har en ganska sund inställning till det där med att förhålla sig till sina känslor.