Ge en gåva

Ännu en glad nyhet!

Vårbild!

 

Kära läsare, det börjar nästan blivit lite av en vana här på bloggen att publicera goda nyheter. Den här första helgen i mars vill jag inleda med ännu en glad, håll i hatten här kommer den:

Fler är positiva till personer med psykisk ohälsa! Rapporten, gjord utav (H)järnkoll hittar ni här.

Självklart är ju detta inget märkvärdigt för oss som känner oss själva och vet vilka trevliga prickar vi är. Det borde inte ens vara någon nyhet – det borde alltid ha varit såhär. Men det har det ju inte och man måste glädjas åt det lilla.

Kan ni gissa anledningen? Enligt undersökningen handlar det om att man bryter tystnaden. Något som är lättare sagt än gjort, tänker jag, men man behöver inte berätta om det inte känns bekvämt.

Ett tips är att smyga in knasigheten i samhället, till exempel prata med växter och djur eller dansa när det kommer en bra låt i butiker. Ett annat tips är att, som jag, vara ”vardags psyko”. Det innebär att man inte tolererar att andra snackar skit om oss, gör sig lustiga över oss eller använder våra diagnoser på fel sätt. Varning här kan man lätt verka som en surpuppa eller partypooper, men det får en bara att verka lite normal.

Riot och trevlig helg!

Om Tove
Jag har något så spännande som psykisk (o)hälsa. O:et betyder i mitt fall att jag har bipolär sjukdom och adhd. Vad det innebär ska jag berätta mer om i bloggen. Välkommen att följa min, ibland lite annorlunda, vardag!

9 kommentarer till “Ännu en glad nyhet!

  1. "jessica"

    Hoppas det är oki driva m sig själv, kan inte ta mig själv på allvar för det skulle jag inte orka. Självironi är mitt sätt att orka med.
    Ditt inlägg om” Hur mår jag” kom som på beställning har dock ej kommit på något svar el vågar inte inse det.

    Svara
  2. Tove Lundin

    Riot Barbro 🙂

    Klart man får driva med sig själv ”Jessica”! Hur skulle man annars orka med livet? Nej det är ingen enkel fråga som kanske måste få ta sin lilla tid.. Kramar!

    Svara
  3. Jessica

    Människors okunskap skapar rädsla, därav kan andra se på oss med lite annorlunda ögon. Om man vill berätta om sig själv, så kan de få förståelse och medvetenhet, det tror jag underlättar. För alla. Enligt min åsikt och erfarenhet finns det en underliggande avundsjuka hos andra, de vill också vara lite ”crazy” ibland och helt plötsligt börja dansa i en butik full med människor 🙂 men det känns bekvämare att foga in sig bland majoriteten och inte sticka ut, undrar om de kallar det Jantelagen?
    Våga vara annorlunda! Våga vara precis den du är. Inget är härligare och ärligare än att stå för den man är.
    Idag ska jag överraska någon med att vara lite crazy 🙂

    Ha en toppendag!

    Svara
  4. Julia

    Nu måste jag protestera lite. Inte fasen känner jag mig crazy och har lust att dansa eller brista ut i sång när jag är djupt deprimerad 🙂 Att ha psykisk ohälsa kan se ut på väldigt många sätt. För mig är det bästa sättet att minska fördomarna att faktiskt visa att vi som drabbas, ibland eller ständigt, faktiskt är ungefär som alla andra i det mesta. Att t ex våga berätta för vänner att man haft självmordstankar, samtdigt som man idag är en glad människa igen, det ger ju jättebra signaler = dvs avdramatiserar depression och självmordstankar, därför att jag visar att det finns en väg upp igen.

    Svara
    • Tove Lundin

      Åh, vad fint skrivet Jessica! Ha en toppen-crazy-dag du med 🙂

      Du har så rätt, Julia! Skulle ha tagit sådana alternativ också. För det är bland det svåraste, tycker jag – att våga berätta om mörkret. Tack för att du avdramatiserar och visar att det finns en väg! Jätteviktigt!

      Svara
  5. Marcus

    Hej Tove vill bara tacka för en bra bok från dig 🙂
    Jag har själv adhd, asperger och för att fullända mig helt
    Emotionell instabil personlighetsstörning. Jessica det enda jag gjort hela mitt liv är att sticka ut 🙂

    Svara
  6. Jessica

    Håller helt med att psykisk ohälsa ser olika ut för varje individ, precis som med allt annat, vi är alla unika. Att våga vara den man är och stå för det kan vara väldigt svårt i ett samhälle med okunskap och fördomar. För mig har det handlat mycket om att ta det i små små steg. Jag har med omsorg valt vilka människor jag berättat för om mina mindre starka sidor. Det är oerhört svårt och kräver mod att visa sin sårbarhet. Jag har med avsikt valt att undanhålla min sanning för vissa i min omgivning för att jag ibland inte klarar av deras reaktioner och dömande kommentarer. Men även dom ska en dag få veta, när jag skaffat ännu mer självinsikt, att jag är stolt över att var just JAG 🙂
    Eller så förlorar dom rätten att finnas i mitt liv.

    Min bästa resurs för att möta samhället är att skaffa kunskap, både gällande ADHD och framförallt om mig själv, hur jag fungerar i olika situationer och vilka triggers jag har. På så sätt kan jag hjälpa andra att förstå bättre.

    Hur har ni gjort?

    Svara
    • Tove Lundin

      Hej Marcus! Tack snälla, vad glad jag blir 🙂 Vilken kombination – verkligen fulländad!!

      Jag har gjort precis som du, Jessica! Kunskap om mig själv och mina behov. För mig blev det vändpunkten, både i mitt eget liv men säkert också i relationer med andra. Förstår man sig själv är det lättare att förlåta sig, det gör mig inte bara gladare utan har också gett mig mer pondus, tycker jag.

      Svara

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *