Ge en gåva

5 000-bitars

Multitasking.

Jag har en superkraft! Jag kan göra kanske tio saker samtidigt. I alla fall teoretiskt..

Vad skulle annars anledningen vara till att jag i kväll tänkt skriva ett frilansjobb, en nyhetsartikel till jobbet, lussa, tvätta en matta, titta på film, sticka klart en mössa och mysa i soffan?

Dessutom hade jag tänkt skriva alla julkort just i kväll. Men först skulle jag bara göra dem. Sådär från scratch. Jag hade tänkt köpa sånadär tomma ark och klistra på bokmärken, guldhjärtan och skriva God Jul med vackra snirkliga bokstäver.

Oftast när jag har sådana kvällar slutar det med att jag gör ingenting. Och nu vill jag tillägga att jag är en person som ytterst sällan gör just ingenting. Ingenting är ett ord som hos mig väcker stort obehag.

Ibland hör man folk säga ”det är så svårt att få ihop livspusslet” när de typ ska handla och tvätta på samma dag. Då vill jag bara säga ”Jahadu, men har du provat med ett 5000-bitars?” Nä – skulle inte tro det. Nybörjare! (Oj, vad jag brusar upp mig).

Visst, jag har sagt det förr – det kan vara mycket roligt att vara hypoman. Men ibland blir jag så trött på mig själv. Varför har jag vid trettio års ålder inte utvecklat tidsuppfattning? Jag har googlat lite. Tydligen ska man redan vid 2,5 års ålder förstå saker som att snart betyder om en stund. Och vid 12-13 års åldern ska vår känsla för tid nästan vara fullt utvecklad.

Enligt mig har inte ”var sak sin tid”. Och jag tänker inte finna mig i trams som att ”låta tiden ha sin gång”. Nä, jag tänker sitta här i kväll med mitt 5000-bitars pussel och sura.

Sen om nån frågar vad jag har gjort i kväll tänker jag svara på ett stolt sätt att:

”Jag gjorde faktiskt ingenting, ibland måste man göra det också”.

Sådant får en bara att verka lite normal..

Om Tove
Jag har något så spännande som psykisk (o)hälsa. O:et betyder i mitt fall att jag har bipolär sjukdom och adhd. Vad det innebär ska jag berätta mer om i bloggen. Välkommen att följa min, ibland lite annorlunda, vardag!

14 kommentarer till “5 000-bitars

  1. Barbro

    Jag har en fråga. Ett ADHD-drag är ju att man påbörjar en massa projekt som man sedan har svårt att slutföra. Så är det med mig, har massor med bollar i luften och sen blir det för mycket och då brakar jag ihop och får panikattacker och blir deppig. Hur funkar det för dig med kombinationen av ADHD och att vara hyper (heter det så?). Tar de ut varandra på nåt vis? Jag frågar eftersom mina utredare inte kan säga att jag har ADHD fullt ut eftersom jag i vissa situationer faktisk roddar hem allt när det krisar rejält. Jag kan med kniven mot strupen liksom. Men jag mår väldigt dåligt under tiden för det är så svårt att göra klart allt. Hoppas du förstår frågan!

    Svara
  2. Tove Lundin

    Hej Barbro!
    Jag förstår absolut frågan! Min psykolog har berättat att det kan vara jättesvårt att skilja på adhd och bipolär, på grund av just det du beskriver. Det kan därför vara bra att göra utredning för båda. Många diagnoser flyter ihop, det är bara för att man ska få rätt hjälp man behöver utredningar.
    Jag tror det är en myt och en fördom att personer med adhd inte klarar av saker alls. Jag vet flera personer med adhd som har ”bra” utbildning och ”bra” jobb. Människan är kapabel till mycket! Därför tycker jag inte bara man ska se till vad man klarar av – utan hur man mår när man försöker.
    Min psykolog sa en sak till mig nyligen, det var första gången i hela mitt liv jag fick höra det och det har betytt mycket för mig. Jag hoppas dina utredare har sagt det till dig, eller någon annan (annars säger jag det):
    Du måste ju ha fått kämpa så mycket, allt det du har klarat av! Det hade inte alla med dina förutsättningar klarat, ska du veta! Du är stark. Du måste haft det jättetufft många gånger!

    Stå på dig! Självklart ska inte utredare slänga diagnoser till höger och vänster. Men de ska bannemig veta att förutsättningarna är olika för till exempel flickor och pojkar, och de ska veta hur många som kämpar i tystnad bara för att de inte vågar berätta!

    Svara
  3. Barbro

    Taaack!
    Ja det säger dom ju och det har ju varit skittufft och efter alla vedermödor har jag ju hamnat i depression. Och skillnaden på pojkar och flickor verkar de ta lite olika på. Under utredningen har mina föräldrar intervjuats och där är det ju lite svajigt med minnet. Och som du vet ska ju symptomen uppträtt före sju års ålder. Så det spelar liksom ingen roll om jag har 19 av de 20 kriterierna uppfyllda. Kommer inte få nån hjälp om jag inte får diagnosen.

    Svara
  4. Tove Lundin

    Det där gör mig bara så förbannad! Av precis de skäl du nämner blir det nästan omöjligt för en vuxen kvinna att få diagnosen. Det är som att man får lida för att man försökte som barn. Jag blir så arg! Både jag och min mamma ser tillbaka på min uppväxt som någonting rosaskimrande, och så var det. För det mesta. Men jag har ännu inte lärt mig höger och vänster till exempel. Och måste börja om på noll varje dag. Det måste bli en ökad förståelse för adhd! Jag hoppas så att du äntligen kan få den hjälp du behöver!

    Svara
  5. Barbro

    Jag gillar att du säger att du börjar på noll varje dag. Det där försöker jag beskriva för folk och utredare. Att jag vaknar varje morgon och måste planera sånt som jag gör varje dag, och att när jag har flera saker på gång så mår jag skitdåligt, fast det handlar om att duscha, klä på sig, koka kaffe osv. Sån andra gör utan att tänka. Jag har också svårt med tidsuppfattning. Jag har bott på samma ställe i 16 år men kan inte tala om hur lång tid det tar att gå till pendelstationen. De dagar som jag gör som oftast är ganska ok, men om jag ska göra något annat, tex börja jobba senare, då är det kaos. Halva kvällen innan går åt till planering, fast jag bara ska upp en timme senare…ja jag tror du fattar.
    Och jag blir också arg, för jag var ganska lugn som barn, i alla fall oftast, men att jag satt och dagdrömde i skolan var det ju ingen som såg som ett problem och därför uppmärksammades det inte. osv osv.
    Vi får se vad som händer med min diagnos. Måste väl ställa till lite liv om jag blir diagnoslös och ändå behöver hjälp.

    Svara
  6. Tove Lundin

    Jag känner verkligen igen mig! Precis som du säger, alla andra bara gör det utan att tänka. Och tycker det är superkonstigt att det är svårt att veta om man ska borsta tänderna eller duscha först. Och att den frågan kan riva upp himmel och jord. Har själv ingen aning om hur lång tid det tar för mig att gå till tunnelbanan heller. Vet knappt vägen 🙂

    Svara
  7. Katarina

    Har funderat massor på det ni diskuterar – de olika kriterierna för diagnos och skillnaderna mellan flickor och pojkar.
    Samt det där att klara av saker men med kniven mot strupen. Så bra skrivet. Precis så känner jag också.
    Ångest som nästan förgör en.
    Hittade en länk som jag känner igen mej i. Tänkte att fler kanske kan ha glädje av den.
    Står beskrivet lite om skillnader mellan flickor och pojkar när det gäller adhd.
    http://user.tninet.se/~fxg297r/flickor_symtom.htm

    Svara
  8. Tove Lundin

    Tack för den länken Katarina! Jag hade inte sett den innan. Håller med om att det är en bra beskrivning, det där med kniven mot strupen. Formuleringar som beskriver bra ska man samla på!

    Svara
  9. Katarina

    En annan formulering jag gillar är din – ”när livet äter upp en”.
    Den är också mitt i prick.
    Blir galen på alla måsten och förväntningar.

    Svara
  10. Katarina

    Va kul att du får användning av länken Barbro.
    Jag kommer också skriva ut den och ta med till min blivande psykolog.
    Lycka till med din utredning!

    Svara

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *